Indiana Jones and the Dial of Destiny (2023)

I stort sett värdig sorti om det är det det är.

Tro det eller ej; alla har inte exakt samma favoriter i den här filmsviten. Själv skulle jag fortfarande kalla den första bäst. Det är bara är så. Följd av Det sista korståget. De fördömdas tempel innehar bevisligen irriterande egenskaper men är för konstant händelserik för att viftas bort. Minst lyckad hittills, ändå med visst existensberättigande, är naturligtvis den med kristaller i titeln. Och jämfört med den så är den här ytterligt senkomna femte installationen ett steg uppåt och i rätt riktning. Bara för att vara övertydlig. Inte för att den riktigt skulle kunna mäta sig med de bästa föregångarna i ren filmmagi. För just den typen av matiné de stod för kanske inte riktigt går att återskapa organiskt idag. Delvis för att effektförrådet och resurserna är så mycket större att oavsett hur någonting har åstadkommits, lurar alltid antagandet att den digitala komponenten har haft en helt avgörande betydelse. Nej, det behöver inte vara ett nerköp i sig, men något gör det med själva den akuta nerven och upplevelsen.

Nu är det inte direkt en hemlighet, eller ens något som går att missa, att introduktionen i ”Dial of Destiny” bjuder på en digitalt föryngrad Harrison Ford som bevisligen har fler näradödenupplevelser vid tiden kring andra världskriget i bagaget än vi tidigare fått veta. Den här gången i slutet av kriget där han inte oväntat konfronterar nazister och i sedvanlig ordning är nära att stryka med på kuppen.

I mörkrets hjärta mitt under de allierades intentioner att avgöra hela tillställningen och skicka Tredje riket ur historien, med slagsmål på tågtak (en liten stapelvara i sammanhanget), bomber och granater och naturligtvis ännu en antik artefakt att bråka om. Och helst lägga beslag på. Den evige äventyrarens sidekick är i det här fallet en excentrisk professor (Toby Jones) vilken visar sig ha en dotter som ett drygt kvarts sekel senare studsar in i den åldrade, nyseparerade och tröttkörde Indiana Jones liv. Under en era av Beatles, månlandningar och kulturella omvälvningar i USA där även gamla avdankade naziprofiler kan få sig tilldelat en skyddsdetalj från CIA med inhyrda legoknektar som bonus och ge sig på att förorsaka förnyad förödelse. För den här gamle förmodade förbrytaren (Mads Mikkelsen) har tjänat sina lagrar i USA som en medarbetare i rymdprogrammet. Jo, den historien känner vi redan till. Ett antal tyska vetenskapsmän värvades över och arbetade med raketuppskjutningar och relaterade uppgifter under decennierna efter kriget.

Det åtråvärda föremålet som skjuter igång handlingen är en uppfinning av Antikens egen Arkimedes. Ett matematiskt verktyg i två delar som skulle kunna stöpa om världshistorien – om det verkligen innehar de egenskaper som några av de inblandade faktiskt tror att det har. Kampen om föremålet ifråga leder obönhörligt till en turné kring Medelhavet där det varierar vem som jagar och vem som är den jagade. Å ena sidan Indiana och hans gamla guddotter Helena, en viljestark ung dam (Phoebe ”Fleabag” Waller-Bridge). Hon har kostat på sig forskarutbildning men sedan dess antagit en, enligt gudfader Jones, mer oetisk inriktning i förhållande till antika reliker och andra potentiella museiföremål som hon ser ett annat exploaterbart värde i. Anyway, de behöver varandra. För mot sig har de alltså en förslagen forskare med nazibakgrund och hans hänsynslösa underhuggare.

Filmen klockar in på cirka två och en halv timme. Även om den har skönhetsfel, en och annan ofrånkomlig transportsträcka och i förbifarten lämnar obesvarade frågor efter sig, så är det förvånansvärt hur lite jag ändå tänker på tiden. Eller på att jag egentligen hyser tveksamheter inför digital föryngring av äldre skådespelare. Den sistnämnda sekvensen fungerar som introduktion men är egentligen inte en bärande del av filmen. Mestadels tillåts Harrison Ford vara just en äldre, mer sliten och härjad, ganska missnöjd nybliven pensionär som rycker upp sig och tänder till när något liknande en verklig utmaning uppenbarar sig. Längs vägen återser vi en och annan av hans gamla bekantskaper från tidigare filmer och hinner fundera på vad som egentligen tilldragit sig mellan honom och hustrun Marion, som varit den överlägset mest intressanta kvinnorollen i detta universum.

Hur mycket av de mer krävande fysiska eskapaderna har gamle Harrison klarat av själv? Troligen har han fått lämna över tyglarna, ibland bokstavligt så, till yngre piggare stuntmän. Överhuvudtaget ser filmen åtminstone i fragment ut som en tänkbar överlämning till guddottern Helena som kunde tänkas bli principal figur i ett kommande franchise, en avknoppning av Indianas öden och äventyr. Kanske. Vad vet jag?

”Dial of Destiny” är möjligen inte en livsviktig, hundraprocentigt nödvändig eller obligatorisk del av Indiana-kanon; kanske är det här ett koncept som överlevt sig själv. Eller också kan man glädjas åt att gammaldags globetrotteräventyr i varsamt reviderad form för att någotsånär hänga med sin tid, fortfarande kan rymmas på repertoaren. Något som i sina bästa stunder väcker barnslig förtjusning och stimulerar sinnena utan att kräva alltför mycket tillbaks. Det är som helhet en engagerande trolig avskedsföreställning för en legendarisk hjälte på duken. Epilogen, om vilket jag inte yppar mer än absolut essentiell information, har en behagligt bitterljuv betoning som känns logisk och rimlig under omständigheter där logik och rimlighet enligt vanliga parametrar inte direkt är huvudsaken. Där finns en påtaglig normalmänsklig värme och en typ av sluten cirkel värdig mannen med hatten och piskan som lämnat ett övergenomsnittligt arv efter sig i sin genre – och filmhistorien i stort.

© Johan Lindahl
2023-07-24

Originaltitel: Indiana Jones and the Dial of Destiny
USA, 2023
Regi: James Mangold
Med: Harrison Ford, Phoebe Waller-Bridge, Toby Jones, Thomas Kretschmann, Mads Mikkelsen, Ethann Isidore, John Rhys-Davies, Antonio Banderas, Shaunette Renée Wilson, Boyd Holbrook, Olivier Richters, Karen Allen

Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2023-06-28
Hemmabio: 2023-12-05
Teman: Andra världskriget

Relaterat: Indiana Jones och kristalldödskallens rike (2008) Jakten på den försvunna skatten (1981)

Ingår i följande teman

Sök