The White Lotus - säsong 2 (2022)

Fängslar mer än första säsongen

Den var väl bra. Jo, jag tyckte det. Kanske var jag inte lika imponerad som flera andra – men dock. Var den verkligen så insiktsfull och nydanande som den försökte verka? Men visst, underhållande och med en del oväntade vändningar. Första säsongen av ”White Lotus” – den på ett Hawaii, åtminstone tillfälligtvis befolkat av mestadels människor utrustade med för mycket pengar och för lite omdöme. Och så hotellpersonal som försökte hantera hemsökningen, samtidigt som de uppenbarligen hade sina egna problem. Och: någon måste dö. Så mycket visste vi från början. Det vet vi nu också. Kanske inte bara en individ. Men vem eller vilka?

Nu är de på Sicilien. Ett annat hotell med samma namn men annan personal och andra gäster. OK, med ett undantag som vi känner igen från första säsongen. Hon var synnerligen neurotisk, lynnig och opålitlig då och förefaller vid första anblicken här som ännu mer av samma varor. Men överhuvudtaget kommer den här säsongen också att visa sig bjuda på personligheter som antingen verkar helt hopplösa för att sedan överraska dig med vissa personliga kvaliteter åtminstone i fragment. Medan andra som först verkar förvånansvärt förnuftiga måste ha sina tydliga brister också.

Det är inte säkert att den här andra omgången går djupare än den första. Eller har så många fler revolutionerande avslöjanden om människans natur att erbjuda. Men den är fängslande. Någonstans lite skärptare och mer koncentrerad. Ta till exempel relationerna mellan de där två gifta paren som semestrar ihop utan att känna varandra så väl, men där männen ifråga en gång delade rum på college. Nu är båda framgångsrika entreprenörer, men bär på en del kvardröjande komplex och komplikationer mellan sig att reda ut. Deras respektive fruar tycks analysera varandra ur olika vinklar och vrår. Hur lika eller olika är de och vem har egentligen det ärligare, sundare och mest fungerande förhållandet?

Eller den italiensk-amerikanska familjen där tre generationer demonstrerar olika attityder till förhållanden, trohet och mansideal… eller? De två sicilianska väninnorna, där den ena rakt ut sysslar med prostitution på något som kanske kan kallas lyxnivå. Hon och den (som det visar sig) musikaliskt lagda väninnan kretsar kring hotellet men när ett ingånget affärsavtal inte fungerar som tänkt cirkulerar duon vidare i jakt på möjligheter till personlig utveckling och utnyttjande av sina potentialer. Vi har den här gången en kvinnlig hotellchef som visar upp sin strängaste sida allt som oftast – men givetvis hyser en undertryckt längtan efter något som saknas. Gissa vad? Vidare, en ytterst medioker hotellpianist som försätter sig själv i trubbel och riskerar slarva bort det lilla han har i livet.

Sedan är frågan om det är tänkt att Jennifer Coolidge som den i grunden traumatiserade och oerhört obeslutsamma rika arvtagerskan Tanya ska vara kärnan i galleriet. Hon visar sig inledningsvis från sina allra sämsta sidor och är väl en person som aldrig riktigt kan få styrsel på sitt liv, men genom hård erfarenhet ändå tillskansat sig vissa erfarenheter. Tanya överraskar hela tiden åt båda hållen. Hon kan vara närmast outhärdlig, som när hon inte verkar inse sin ganska nyblivne makes brist på verkligt intresse för henne, vilket indirekt går ut över hennes senaste unga assistent som följer med på resan. Men med förvecklingarna som sker har hon trots allt en del instinkter som leder rätt. Frågan är om det är tillräckligt för att krångla sig ur det predikament hon själv hamnar i. Och exakt vad kommer just hennes assistent Portia att främst lära sig om livet under den här händelserika veckan?

Om det är några i mängden som utmärker sig så är det väl ändå veteranen framför andra veteraner, F. Murray Abraham som patriarken i den italiensk-amerikanska familjetrippen. Liksom alltid pålitlige karaktärsaktören Tom Hollander (ej att förväxla med ”Spider-Man”-Tom Holland) vars intentioner här antingen är djupast välvilliga eller komplett infernaliska. Och jag måste framhålla Aubrey Plaza som lätt cynisk entreprenörsfru, osäker på om hon och maken verkligen är ute och reser med rätt kompisar och överhuvudtaget grubblande på en hel del när det gäller relationer. Och så Simona Tabasco som den unga lyxprostituerade Lucia som visst kunde beskyllas för att vara en klyschig kreation i manus och förhoppningsvis inte är fullt representativ för den unga generationen på ön, men samtidigt så karismatisk och kreativ att hon ändå sätter färg på förrättningen.

Det låter bra också. Det vore synd att inte nämna det. Några huvudskäl till att helheten fungerar även när det skulle kunna slå knut på sig själv i sina pretentioner är det följsamma visuella uttrycket men även ljudläggningen. Musikvalen, överhuvudtaget effektbygget, de växlande stämningarna som konstrueras och eventuellt lägger ut falska ledtrådar eller påminner om att det här både är en satir och tidvis högoktanig rysare. Till slut har några lärt sig att de kanske är något de inte trodde att de var, andra har konsekvent följt sin egen linje, vissa lärt sig någonting positivt om sig själv och kanske fått ett lyft i livet – medan några har förlorat allt. Denna oförutsägbara illustra livscykel… Allt du kan ange som beröm om de här sju avsnitten kan säkert ställas på huvudet av någon annan och vändas som argument emot dem, men vad sade jag nu i början? ”The White Lotus – säsong 2” är en svårartat fängslande, ofta lätt besvärande och delvis ögonöppnande samtidssaga.

© Johan Lindahl
2023-03-19

Originaltitel: The White Lotus - säsong 2
USA, 2022
Regi: Mike White
Skapare/show runner: Mike White
Med: Jennifer Coolidge, F. Murray Abraham, Adam DiMarco, Meghann Fahy, Beatrice Grannò, Simona Tabasco, Tom Hollander, Sabrina Impacciatore, Michael Imperioli, Theo James, Aubrey Plaza, Haley Lu Richardson, Will Sharpe, Jon Gries

Genre: Drama, Komedi, TV-serie
Hemmabio: 2023-08-21
Teman: Originalproduktion från HBO

Relaterat: The White Lotus (2021)

Ingår i följande teman

Sök