Army of Thieves (2021)
Lagom spänning om supernördar
Ni såg den kanske. Zombier och inbrottstjuvar. En kupp i ett Las Vegas som framstod än mer ogästvänligt än New York i en tidig åttiotalsrulle med Kurt Russell (som en del av er också eventuellt kommer ihåg). ”Army of the Dead” var alldeles för lång, alltför överspänd och brutalt bristfällig men ändå uthärdlig ur underhållningssynpunkt. Nu är jag kanske inte den ende som är positivt överraskad över att denna
prequel överhuvudtaget existerar sedan en tid tillbaka, liksom att den faktiskt fungerar bättre på sina egna villkor och är mer tillfredsställande än filmen den är sammanlänkad med och utan vilken den knappast hade producerats.
Nu hamnar fokus på en av bikaraktärerna i zombieäventyret; den nervöst lagde, supernördige tyske kassaskåpsknäckaren Ludwig som definitivt inte rekryterats i egenskap av slagskämpe eller expert på bekämpning av de odöda; inte heller särskilt socialt samspelt eller kompetent vid sidan av att på något magiskt sätt kunna öppna i princip oöppningsbara värdeskåp av mytologisk status. Hur hamnade han i det spännande sällskapet överhuvudtaget? Det är där historien börjar. Bakgrunden rullas upp, hur hans ensamma existens med det småtråkiga dagskneget och sin lilla bisyssla med att producera videor på YouTube som nästan ingen ser, nästan oförklarligt leder honom in på brottets bana.
Ändå lyckas de nästan filmen igenom ändå få honom att behålla sin status som icke-brottsling. Det är liksom
principen det gäller. Grejen är att lyckas med någonting som ingen annan lyckats med. Ligan som anlitar honom leds av en karismatisk och hett efterlyst tjuvspecialist, vilken vi kan känna igen som Daenerys översättare och sidekick Missandei i ”Game of Thrones”. Här är rollen svalare, coolare, mer avslappnad och självmedveten. Hon basar för ett gäng illustra individer som har svårt att dra jämnt även när de går i land med osannolika uppdrag. Komplikationer uppstår och ovissheten om exakt vad som kommer att hända ligger på en fullt acceptabel nivå i sammanhanget.
Framför allt kanske det blir lätt mjukpornografi för älskare av gammaldags mekanik, rullande kullager och spakar som skruvas om i närbild när mästaren skrider till verket, samtidigt som han inte sällan (till närmaste omgivningens förtret) reciterar strofer eller sammanfattar intriger från operor med koppling till de intrikat konstruerade kassavalv han ska bryta sig in i. Dessutom får vi följa åtminstone en fantasifullt arrangerad flykt på cykel genom smala gator, nerför trappor och gränder i Prag (om jag minns rätt). ”Army of Thieves” har inga djupare pretentioner och banbryter inte någonstans, men är ändå en lagom spännande hyllning till supernördar överallt som hoppas på genombrottet och att deras okända talanger ska uppskattas av någon någonstans av någon orsak.
© Johan Lindahl2022-09-18