The Witcher - säsong 2 (2021)
Många namn, men mysigt
Jag har sett första säsongen, men ibland känns ändå andra vändan som att kliva in i ett samtal där man missat början. Alla dessa namn och platser, tvistande riken, krafter och väsen, som borde ha gjort starkare minnesavtryck. Och att häxkarlen Geralt och magikern Yennefer blev så kära i varandra nådde nog inte riktigt genom skärmen i förra säsongen. Det känns lite ’Jaha…?’ när denna tråd plockas upp igen.
Jag är inte överförtjust i alverna heller, om sanningen ska fram. Den här världens spetsöringar är mindre högtidliga än Tolkiens men känns på något sätt mer tillgjorda, mindre … trovärdiga. Det är mycket ”[talar alviska]” i undertexterna bredvid märkligt modernt prat om gener.
Men det finns också mycket att gilla i andra säsongen av ”The Witcher”. Ett näste för häxkarlar där de kan övervintra under Kim Bodnias ledning och Ciri kan träna diverse förmågor. Yennefer är en mycket intressantare karaktär utan sin magi, när hon måste göra svåra val och ta risker. Och till slut kommer barden tillbaka, den skönsjungande och underhållande Joey Batey. Henry Cavill i den kärva, bistra titelrollen kanske inte ställs inför några enorma utmaningar men han fungerar också bra.
Det är rejäl eskapism, inte minst, med medeltida städer, stora skogar och groteska monster. De har hittat vackra miljöer att peta in låtsasborgar i snarare än att skapa en helt digital värld. Bildspråket, ofta med vidvinkel, har sin särprägel även om det känns lite billigare än genrens största tv-stunder. Effekterna är ändå helt okej. Och till och med alverna, som lever ett ganska hårt och ringaktat liv i den här världen, väcker lite engagemang efter ett tag, särskilt vid en scen. Deras släkte ingår en snart problematisk allians med ett av witcher-världens mindre sympatiska kungadömen i det maktspel som upptar ganska mycket av handlingen.
Det handlar förstås annars mycket om Ciri, både i egenskap av ett slags dotter till Rivalt och i egenskap av kanske i profetian förutsett hot eller möjlighet med oerhörda krafter. Jag är i regel inte så såld på den sortens ”hen är Utvald”-historier men den här är väl inte sämre än andra. Det är ändå roligare när hon trotsigt ger sig hän åt tuff stridsträning inför inledningsvis hånfulla häxkarlar.
Säsongsfinalen, som enkelt uttryckt sträcker sig över två avsnitt, innehåller sannerligen en hel del. Hopp och bävan, känslor och kamp. En ganska lång sekvens utspelas halvt i en illusion. Och i avtoningen serveras ytterligare viktiga överraskningar. Det blir nog lite för mycket av det goda (och onda och gråskaliga). Och att man fortfarande känner de flesta karaktärerna så pass ytligt att de i princip verkar kapabla till vad som helst, svek och självuppoffring om vartannat, skulle jag kalla en svaghet.
Mysigt, javisst. Ambitiöst, absolut. Men det saknas fortfarande riktigt bra fantasyserier efter "Game of Thrones". Törs man hoppas på ”The Rings of Power” …?
© Anders Lindahl
2022-01-22
Originaltitel: The Witcher - Season 2
USA, 2021
Skapare/show runner: Lauren Schmidt Hissrich
Med: Henry Cavill, Freya Allan, Eamon Farren, Anya Chalotra, Joey Batey
Genre: Äventyr, Fantasy, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Netflix
Relaterat: The Witcher - säsong 1 (2019)
Ingår i följande teman
