Basic Instinct (1992)

Hänger allt ihop? Vem bryr sig?

Konsten att åldras väl. Eller inte.

Filmer som haft några decennier på sig att just åldras, behöver inte alltid vara perfekta för att vara minnesvärda eller speciella. Det här är väl ett ypperligt exempel på en film som strängt taget inte rakt av är en av decenniets absolut starkaste, men ändå en av de mest minnesvärda. Då handlar det också om 1990-talet, kanske det sista årtiondet i världshistorien då Film fortfarande överglänste Television som överlägset medium för kvalitativt bildberättande.

Tillika en period som många i dag ser tillbaka på med nostalgiskt fuktiga ögonglober. Böcker om 1999 som potentiellt filmhistoriens bästa år någonsin har skrivits. Men vi kanske inte behöver gå in på allt det just nu. 1992 ritades kartan delvis om när det gällde kriminalhistorier och vad de kunde tillåtas innehålla. I alla fall i form av kombinationen sex och våld. Ändå hade perioden som i efterhand kallats storhetstiden för ’erotiska thrillers’ pågått ett antal år. ”Basic Instinct” startade egentligen inte en trend, utan kanske snarare hör hemma i slutet av den. Men - den tog redan etablerade grepp ett steg till och skapade kontroverser på flera områden, redan då. Sett i perspektiv finns många som tillskriver den ännu fler så kallade problematiska egenskaper. Men vad ville Paul Verhoeven egentligen åstadkomma? Han var redan van vid kontroverser och tycks omfamna dem. Den holländske regissören har snart sagt inte gjort en enda film som saknat förmågan att provocera stora delar av publiken och kritikerkåren.

Och ”Basic Instinct” är kanske trots allt en av hans mest förfinade och sofistikerade produktioner. Utan att vara perfekt. För ärligt talat är jag, efter att ha sett den drygt en handfull gånger totalt, inte säker på att allting verkligen hänger ihop. Allt förklaras inte rent ut vad gäller mordgåtorna, skyldighetsgraden och vem som gjort vad i en härva av sex, lögner och - nej, några videoband kanske inte finns med. Men rock ’n’ roll, droger och tvivelaktiga trafikbeteenden ingår. De sistnämnda sekvenserna är nog inte vad filmen framförallt förknippas med och är väl i princip bara två. Men det är slående hur de fyller sin funktion och inte fastnar i tristessens träsk. Båda biljakterna är relativt korta och demonstrerar något annat än bara körskicklighet. De demonstrerar personlighetsdrag och definierar vilka vi har att göra med.

Sharon Stone hade gjort andra roller förut, men aldrig dominerat skärmen som här. Minns ni att hon hade en större roll även i samma regissörs ”Total Recall” några år dessförinnan? Eller i annan 1980-talsaction som ”Action Jackson” och ”Nico”, i det senare fallet mot Steven Seagal? Är det förresten någon som kommer ihåg att ”Basic Instinct” först fick en försvenskad titel, ”Iskallt begär”? Iskylan är väl annars något av regissörens signum. Han är inte känd för att sätta mysfaktorn högst på prioriteringslistan. Men det här har ändå temperament. Inte minst är Michael Douglas rollfigur Nick Curran en nästan arketypisk antihjälte, långtifrån en helt renhårig snut som bara är på jakt efter en manipulativ mördare. Själv har Curran förmodligen råkat ta död på fler personer i tjänsten än han borde, av misstag eller inte. Hans förhållande till alkohol och kokain är bitvis en besvärande ingrediens i karriärhänseende och för omgivningens syn på honom. Särskilt många vänner syns inte till; i princip endast en, snarast ohälsosamt lojale kollegan Gus (George Dzundza). Beordrad till samtal med en terapeut i poliskåren går han regelbundet till en kvinna (Jeanne Tripplehorn) som han dessutom har ett annan typ av förhållande med. De är inte direkt ihop, men de har ihop det. Även det området är knepigt att beträda med tanke på hur de ses interagera i några scener. När Curran börjar tappa balansen begår han närmast ett övergrepp på sin älskarinna. Hennes reaktion är inte glasklar. Hon konfronterar honom, men deras relation tycks inte förändras i grunden. Eller gör den? Hela filmen bygger på att vi ska hållas på halster kring vem vi egentligen kan lita på. När mordet på en gammal rockstjärna omedelbart sätter igång hela intrigen, kastas misstankarna snart i alla riktningar. I alla fall så många riktningar det finns att kasta dem åt.

Logik är överskattad. Eller i alla fall idén att en thriller måste vara orubbligt grundad i fullständigt förklarade orsakssamband och matematisk exakthet. Verhoeven och manusmakare Joe Eszterhas (ibland sammanfattad som snubben med en story i skallen som han lyckades omarbeta åtminstone en handfull gånger när han var på topp) är ute efter något annat. Något inspirerat helt säkert av Hitchcock, men även av Brian De Palma. Vi behöver inte älska och beundra dem vi ser framför oss, men de ska vara svåra att ta ögonen ifrån. Allt ackompanjeras av ett fashionabelt fotoarbete som växlar mellan starkt upplysta miljöer i dagsljus och mer dunkla nattliga sådana, liksom ett soundtrack där inte minst det återkommande musikaliska temat är suggestivt dissonant och stadfäster atmosfären. Samtidigt som utspelet och konfrontationerna är nästan såpamässigt teatraliska och gesterna blir allt yvigare. Det är lika lätt att småle som att bli skrämd. För så här långt i efterhand med vetskap om vad som händer är det lika engagerande att se hur det berättas som vad som berättas.

”Basic Instinct” ingår alltså i en kanon av filmer som leker med konceptet ’vet du vem du egentligen har närmast dig? Eller vem du hamnar i säng med?’ Personerna är alla djupt ofullkomliga, men de har attityd. De ger intryck. Med de moraliskt dubiösa beslut de fattar, och filmens ointresse av att skriva oss på näsan om vad de borde ha gjort istället, så är det här en durkdriven, högeffektiv whodunnit som så här i efterhand nästan gör sina svagheter till en tillgång. Den ber inte om ursäkt för sin existens. Den är vad den är. Avgör själv om det är något du vill stöta ifrån dig spontant, överanalysera ihop med andra eller bara svettas med i två timmar.

© Johan Lindahl
2022-01-15

Originaltitel: Basic Instinct
USA, 1992
Regi: Paul Verhoeven
Med: Michael Douglas, Sharon Stone, George Dzundza, Jeanne Tripplehorn, Denis Arndt, Leilani Sarelle, Bruce A. Young, Chelcie Ross, Dorothy Malone, Wayne Knight, Daniel von Bargen, Stephen Tobolowsky

Genre: Kriminalfilm, Mystery, Sex, Thriller

Relaterat: Basic Instinct 2 (2006)

Sök