Arcane (2021)
Snyggt ...! Men också bra.
Lika klassisk som vrickad känns den här animerade serien där steampunk möter brutal Dickens.
Staden Piltover är uppdelad i ett glasklart klassamhälle. Däruppe råder civilisation, uppfinningsrikedom och välstånd. Därnere, i Zaun, råder gangsters och beroende av 'skimmer', en drog som förvandlar och förstör. Idealister och rebeller, de besuttna och de som kämpar i rännstenen, de möts och blir vänner och fiender i en spektakulärt våldsam och ofta tragisk historia.
Persongalleriet är generöst men inte förvirrande överdådigt. I centrum för mycket finns ett par systrar från fattiga sidan som tidigt i serien hamnar i varsitt läger: den synnerligen kampkapabla Vi och den uppfinningsrika men något dumdristiga lillasystern Powder. Den sistnämnda landar under tragiska omständigheter hos undre världens främsta boss, den gänglige och hänsynslöse men på sitt sätt respektingivande Silco. Däruppe bland finfolket forskar unge Jayce och sjuklige Viktor i sätt att ytterligare förbättra deras tillvaro, och kanske hela världen. Det är som sagt steampunkigt men här är det krafter med lite mer magiska tendenser än just ånga som sätter dramatiken i rörelse. Stadens hundlike och väldigt småväxte grundare måste också nämnas.
Detta är en prequel till League of Legends-spelen, vilka jag aldrig spelat. Må så vara; det här går utmärkt att se utan förkunskaper. Det är producerat av en animationsstudio i Paris och visst är det något franskt över det, på ett bra sätt – lika visuellt självsäkert och kreativt som ”
Akira” eller valfri annan estetisk milstolpe som dyker upp på scenen och blir den nya referensen. Ofta och länge kommer du få höra folk säga 'men har du sett Arcane?' när ämnet snygg animation kommer på tal. Gamla ”Aeon Flux” fladdrar förbi ur minnet men känns nästan vanilj i jämförelse. Om delar av ”Love, Death + Robots” visar på den absoluta toppen av typisk 3D-animation är detta en riktigt lyckad mix av 3D och 2D. ”Arcane” är för övrigt också lite mer ’barnvänlig’ än LDR. Missförstå mig rätt, det är inget för sjuåringar, men den frossar inte i de värsta grymheterna och är inte frapperande vågad.
Jag älskar inte ”Arcane” och känner inte totalt engagemang men det är bara att kapitulera och höja på hatten. Den är formfulländad, fascinerande och har ett jäkla tryck. Och ett säsongsslut som känns klassiskt, men också helt enkelt känns.
© Anders Lindahl2021-11-30