Croodarna 2: En ny tid (2020)

Still crazy after all these years

Första filmen om grottmänniskorna som trots bristen på andra människor omkring dem ändå känt behovet att ge sig ett efternamn (Croodarna, alltså) har en liten hedersplats på min familjs hylla. Det var den första film min son såg på bio och med jämna mellanrum återser vi denna eminent knäppa historia om att våga välja äventyr framför säkerhet.

Den handlade om en far som satte sin familjs överlevnad framför precis allt, men tvingades omvärdera sina prioriteringar när dottern mötte en ung kille från ingenstans och världen runt dem dessutom hotade att gå under. En orimlig odyssé över ett livsfarligt men visuellt sprudlande landskap ledde till en final som faktiskt är riktigt stark.

Även här är pappas önskemål som krockar med nya omständigheter ett stort tema. Han har landat i den nya situationen och vill nu att inget ska förändras särskilt mycket hädanefter. De har fortsatt leta efter Morgondagen. Tillskottet Grabb och äldsta dottern Ip är numera ett etablerat par som drömmer om att leva sina liv en bit bort från familjens sovhög. Paradiset de sökt står plötsligt framför dem, och har dessutom skapats av vänner till Grabbs föräldrar. Saken är biff, tänker det frapperande moderna, individualistiska och självbelåtna paret Bättreman: deras ensamma dotter har nu fått tillbaka den lekkamrat som hon i framtiden förstås skulle gifta sig med. Bara de kan bli av med den övriga familjen, som förstör väggarna och försöker äta bananerna (trots husets enda regel). Men oväntat nog uteblir svartsjukedramat som verkade vara nästa självklara manusanhalt. Istället bondar dottern med Ip, medan relationen mellan den sistnämnda och Grabb försämras.

Det finns en handling, ofta kretsande kring väldigt (bokstavligen) starka kvinnor, men framför allt finns det händelser. Det är inte alltid lysande, men de har sannerligen inte tappat bort lekfullheten. Utöver humorn och den faktiskt rätt värmande historien så briljerade ettan med helt galna scenerier kring de varelser som befolkar denna imaginära dåtid. Snyggt och knäppt! Och de håller knappast igen den här gången heller. Brutala men aldrig skrämmande gags, våldsamma och fridsamma djur och farliga och vackra platser i ett piggt, ibland äckligt och oftast roligt bombardemang.


Det blir lite väl random ibland och referenserna till vår moderna värld är inte fullt så fantasifulla som de tycks tro. Gamla mormors förflutna i ett gäng av krigarkvinnor med coola namn, som givetvis får en ny motsvarighet, är en synnerligen påklistrad bit. Men visst, småkul den med. Att vrida alla rattarna till elva och bara knasa på känns ändå som rätt beslut i det här fallet, snarare än att likt många uppföljare försöka hitta en ny nivå av allvar. Och den gosiga jättekatten, hemmavid känd som ’sabelmjukis’ är lyckligtvis fortfarande med.

Framför allt lämnar ”Croodarna 2” av med en sympatisk känsla och man kliver av berg-o-dalbanan med ett ganska belåtet leende.

© Anders Lindahl
2021-11-14

Originaltitel: The Croods: A New Age
USA, 2020
Regi: Joel Crawford

Genre: Animation, Äventyr, Barnfilm, Komedi
Hemmabio: 2021-11-15

Relaterat: Croodarna (2013)

Sök