The Leftovers - säsong 3 (2016)
Vad ser man efter det här?
Den sista säsongen av ”The Leftovers”, här förskräckande sent recenserad, levererar vad man hoppades, utan att man för den skull riktigt kan sätta ord på man hoppades på. Eller, jag försöker: man hoppas på naket allvar och mänsklig sårbarhet, något större som aldrig känns lättköpt, något helt oväntat följt av något lika oväntat som knyts ihop på ett sätt som känns nästan ödesbundet.
Sista vändan präglas av Australien och av frånvaron av de vuxna barnen, med undantag för Michael. Det är här som de vuxna huvudpersoner som utkristalliserats runt Kevin ska få sin closure, hur den än må te sig. Sjuårsdagen av det stora försvinnandet nalkas. Många tror att något stort är i görningen och Pastor Matt skriver en bok om en man som inte kan dö, närmast en religiös skrift. Mannen är förstås Kevin. Kevins pappa är i Australien och spelas (fortfarande) av Scott Glenn, fårad och med totalt ägarskap över skärmen.
”What are you doing?”
”Preventing the apocalypse. What are you doing?”
Det här replikskiftet är från avsnitt tre och, som så mycket av serien, ironiskt och tragikomiskt och medmänskligt. Fortfarande kan de kombinera WTF med äkta känslor. Man måste inte förstå allt, man upplever det. Men det är frapperande hur ofta som det till synes rent mystiska får sin totalt begripliga förklaring. Det må vara osannolikt, de släpper aldrig riktigt möjligheten att det finns något mer, de tar tro på allvar - men de nöjer sig inte med en deus ex machina som manusploj.
Med samma slående visuella vinjett som i säsong två men olika låtar för varje avsnitt är säsong tre den kanske allra djärvaste. Teologi möter fantasi, Bergman möter Neil Gaiman. Isak var tydligen 36 år när Abraham var beredd att offra honom. I ett annat avsnitt, på en båt med ett lejon och en samling orgiesugna hedonister, berättar Gud (eller om det bara är en åldrad sportkommentator) att just det testet bara var för att han var nyfiken på vad Abraham skulle göra. Inledningen på sagda avsnitt är för övrigt helt makalös. Näst sista avsnittet är också ett sånt där galet ett, komiskt och allvarligt och helt unikt, med agenttemat från ett avsnitt i säsong två och en snöplighet som känns mer befriande än nedslående. Om det finns ett tydligt tema så är det att förlora det man klängt fast vid så länge. Av att vakna ur en lång dröm. Men inte av att förlora allt.
Så här långt törs jag närma mig en spoiler: sista avsnittet innehåller inte bara ett långt tidshopp och ett bröllop i Australien utan också, inte en förklaring men ett omtumlande och märkligt tillfredsställande avslöjande om vad som hände den där dagen. Om man kan tro på det. Men framför allt innehåller det känslor. Och det är väl det som är det märkligaste med ”The Leftovers”. Att en av världens smartaste serier är så till brädden full av känslor.
Det finns så mycket att minnas här. En oerhört komplex roll för Christopher Eccleston, drygt tjugo år efter att han läste in öppningsmonologen till ”Shallow Grave”. En dito för Carrie Coon och en för Amy Brenneman, karaktärer som det kan vara svårt att älska men som det är rakt omöjligt att avfärda. En ständigt bekymrad men fullständigt fängslande och 'karriärsdefinierande' roll för Justin Theroux. Musikvalen och de helt unika scenerna som på något sätt alla hör hemma. Man ska väl inte strössla med fraser som ”världens bästa serie”, men om vi snackar topplistor har den en självklar plats på min. Bland mästerverk som ”Den sjungande detektiven”, ”Deadwood”, "The Wire" och ”Jag, Claudius”.
© Anders Lindahl
2021-09-06
Originaltitel: The Leftovers - Season 3
USA, 2016
Skapare/show runner: Damon Lindelof Tom Perrotta
Med: Justin Theroux, Carrie Coon, Christopher Eccleston, Kevin Carroll, Regina King, Amy Brenneman, Scott Glenn, m.fl.
Genre: Drama, Mystery, TV-serie
Teman: Originalproduktion från HBO
Relaterat: The Leftovers - säsong 1 (2014) The Leftovers - säsong 2 (2015)
Ingår i följande teman
