The Leftovers - säsong 2 (2015)
Utmattande bra
Damon Lindelofs märkliga mästerverk är en serie jag länge inte vågade fortsätta titta på av rädsla för att den inte skulle vara lika bra som i första säsongen, och som jag sedan knappt kunde titta vidare på just för att den är det.
Den nya vinjetten saknar visserligen den musikaliska stämningen från första säsongen men Max Richter har fått förnyat förtroende att göra musik i själva serien och det räcker med några toner av hans ikoniska pianotema för att man ska få gåshud. Att allting som följer är lika engagerande och välskrivet som det förbryllar och överraskar är egentligen allt du behöver veta om säsong två, men:
Första avsnittets överrumplande miljöbyte, urtidsprolog (!) och blytunga avslut följs i nästa avsnitt av förklaringen till varför Kevin Harveys nya familj flyttar till staden Miracle, en plats varifrån ingen försvann under det stora försvinnandet – då miljontals människor sekundsnabbt rycktes bort från nära och kära.
"Vi har inga vänner", förklarar den lite för brett leende nya grannen (Kevin Carroll), när de redan på inflyttningsdagen blir inbjudna till ett folktomt födelsedagskalas. Samma natt slår tragedin till i paradiset. Och Harvey, som hamnar mitt i det hela av skäl som kommer framgå långt senare, tvingas till hemlighetsmakeri. Men staden som sådan är intressant nog; en turistattraktion dit nästan ingen får flytta, utanför vars gränser en blandning av tältstad och festivalområde har byggts upp. Här ska de försöka finna frid, några av de trasiga själar vi lärde känna i första säsongen.
Noras och den fordom plågade och vilsna dotterns bonding och optimism är lika värmande som Harveys egen vilsenhet är smittande. Han har försökt att lätta sitt samvete angående sektledaren Pattys frånfälle men viftats bort av polisen. Och hon är kvar, en konkret närvaro som bara Harvey kan se, likt Gaius Baltars ständiga följeslagare i "Battlestar Galactica". Gamla pappan (Scott Glenn) hör fortfarande röster, trots att han blivit utsläppt från institutionen, och det börjar kännas uppenbart varför Harvey kör Ipoden på högsta volym. Pastor Matt (Eccleston) som blev kvar i Miracle efter just ett mirakel har ett förkrossande starkt avsnitt med en makalös final. Kevin har ett makalöst konstigt avsnitt med en väldigt stark final.
Man vill liksom inte säga för mycket om handlingen. Inte för att den riktigt går att spoila; ett försök skulle nog mest skapa förvirring hos läsaren. Men det är känslan och ambitionen som är ”The Leftovers”, modet att våga göra något fullständigt allvarligt och samtidigt ofta absurt, med plats för humor. Och stämningen. Max Richters nämnda lilla pianoslinga anas och dyker upp i sin helhet emellanåt, alltid på rätt ställen, aldrig bortslösad. Bildberättandet är perfektion och skådespeleriet absolut världsklass, vare sig de spelar ut eller spelar under. Och vem bryr sig om ifall Justin Theroux lite väl ofta passar på att visa musklerna. Det är väl honom väl unt. Hans del av handlingen är minst sagt dramatisk, med ett återkommande tema av att ... tja, dö.
De två sista avsnitten är inte bara en final där alla temana möts och några överraskningar dånar in. De är oförklarligt starka. Jag vet inte hur manusförfattarna inrett sitt writers’ room för att något sånt här ska kunna skapas - och hur de faktiskt får allt på pränt - men det här får ordet ’bra’ att verka meningslöst. Det är familj, försoning, tro och cynism, allt på sitt alldeles egna sätt och med sin egen humor, men aldrig med ett beräknande, distanserat flin.
Det är tur att inte alla serier är såhär. Då skulle man ju vara helt slut.
© Anders Lindahl
2021-09-06
Originaltitel: The Leftovers - Season 2
USA, 2015
Skapare/show runner: Damon Lindelof Tom Perrotta
Med: Justin Theroux, Carrie Coon, Christopher Eccleston, Margaret Qualley, Kevin Carroll, Regina King, Amy Brenneman, Ann Dowd, Scott Glenn, m.fl.
Genre: Drama, Mystery, TV-serie
Teman: Originalproduktion från HBO
Relaterat: The Leftovers - säsong 1 (2014) The Leftovers - säsong 3 (2016)
Ingår i följande teman
