Warrior: Säsong 1 (2019)

“How are you finding America so far?”

San Francisco, 1870-tal. En båtlast kineser anländer till föga välkomnande rop från de irländare som knappast vill ha dit ännu mer billig arbetskraft. Bland dem finns en ung man som visar sig kunna prata engelska. Och slåss. Eller ’scrap’, som de säger här.

Det är inte självklart att man charmas från första rutan av den kaxige Ah Sahm (Andrew Koji), som skrytknockar tre vita vakter bara några minuter efter att han klivit av båten. Han går synbart med i ett av de kinesiska gängen bara som startpunkt för att leta efter sin syster, men snart är han med och mördar hejdukar från ett konkurrerande gäng tillsammans med en blodtörstig ung herre (tillika gangsterbossens son) utan att verka bekommas det minsta av blodspillan. Men ungefär så kändes det väl i början av ”Banshee” också? ’Vad är det här för typ? Går det verkligen att engagera sig i hans öde när han är så nonchalant om andras?’

Ja, just det; om någon tittare till äventyrs missat att Jonathan Tropper också var show runner på nämnda ”Banshee” så döper de en bar till detta och Hoon (’Job’) Lee har en viktig biroll som slipad opportunist. Likheterna är många, de olika erorna till trots. Snygga, brutala fajter, rå humor, krassa men välfunna repliker och sexscener som inte är direkt dramaturgiskt nödvändiga. Här finns också vissa likheter med såväl märkliga miniserien ”The Luminaries” som sista säsongen av ”Hell on Wheels”.

Hur som helst. Ah Sams syster är å sin sida redan en kriminell maktfaktor och föga intresserad av att räddas hem till Kina, så vad ska han hitta på nu? Ja, han är ju redan medlem i en ’tong’, så det är väl bara att fortsätta längs den inslagna stigen. Med i mixen slängs också lokala politiker och affärsmän och ett par vita poliser som utses att hålla ordning i kvarteren. Den senare är en omatchad duo med hyfsad personlighet.

”När det gäller kineserna är vi inte poliser utan vaktmästare”, förklarar irländske familjefadern Bill för den artige och överambitiöse sydstataren Lee. Med andra ord, de mord som begås mot eller mellan dem ska de inte lägga möda på. ”Det kommer ju nya varje dag.” Och när Ah Sahm räddar borgmästarens vidsynta fru undan ett par råskinn är det honom Bill arresterar. Kineserna å sin sida kallar de vita för ’ankor’ och har inte övermåttan respekt för dem. Men romans spirar snart mellan Ah Sahm och Penny, borgmästarens fru (som är så okär i sin make att hon lägger sömnmedel i hans kvällswhisky för att slippa hans närmanden).

Det är en korrupt stad. Den hotfulle och hårdföre Leary (Jagger) representerar irländarnas och sina egna intressen i maskopi med snuten, medan politiker och affärsmän går en krass balansgång mellan öppen rasism och snöd vinning. Det ena kinesiska gänget går i hemlig armkrok med den grå eminens som styr borgmästaren. Vem kan man lita på? Kanske den blinda lojaliteten i ett gäng ändå är den ärligaste vägen, även om invigningen inkluderar misshandel? Och även om systerns gäng är på väg att hamna i öppet krig med det gäng Ah Sahm hamnat i.

Baserat på texter av Bruce Lee (och medproducerat av hans dotter Shannon) är detta lite mer jordnära än nämnda ”Into the Badlands”, men kan knappast kallas diskbänksrealism. Med sin både sköna och lite frustrerande intromusik och sin kinesiska hiphop i eftertexterna osar ”Warrior” attityd. Men den har också modet att vara allvarlig, stanna upp, låta folk prata till punkt. Precis som ”Banshee”. Och ja, jag blir mer och mer engagerad och personerna blir mer och mer till personer.

I avsnitt fem hamnar vi plötsligt ute på vidderna, i en diligens där vita människor ventilerar sin rasism i tron att de två kineserna inget förstår. Ah Sahm håller så god min han kan. Där finns i alla fall en vettig präst som ger lite hopp om vitt folk. Och kronprinsen blir kär och visar oanat mjuka sidor, vilket inte är den sista twisten i detta avsnitt, som rymmer hela handlingen (och skottlossningsfaktorn) i en normal westernfilm. Komplett med ”The End” och ritt in i solnedgången. Detta följt av ett riktigt tungt avsnitt där det blir sådär härligt hemskt uppenbart att vissa karaktärer faktiskt hemsöks av sina gärningar. Det finns äkta allvar här. Och enviger av högsta, råaste klass, för den som gillar ”The Raid” och ”John Wick” eller de filmer som inspirerat dem.

Säsong ett avslutas både klassiskt och oväntat, med en dos drama som anats men nu blommar ut. När den som var utvald och hyllad ser livet som alla andra tvingas se det. Och sedan väljer sin väg.

Jodå, ”The Warrior” är värd att följa. Den är utan tvekan en martial arts-serie, där vår hjälte hinner med ett imponerande antal imponerande duster mot värdiga motståndare, men handlingen runt omkring dessa mästarprov i filmfajtandets konst är verkligen inte dålig.

© Anders Lindahl
2021-07-17

Originaltitel: Warrior: Season 1
USA, 2019
Skapare/show runner: Jonathan Tropper
Med: Andrew Koji, Olivia Cheng, Jason Tobin, Dianne Doan, Kieran Bew, Dean Jagger, Joanna Vanderham, Tom Weston-Jones, Hoon Lee

Genre: Action, Drama, Historia, TV-serie

Relaterat: Banshee - säsong 1 (2013)

Sök