Banshee - säsong 1 (2013)

Instant gratification

Det är mycket man kan undra över vad gäller handlingen i "Banshee", och man kan sannerligen hoppas att Dagens Ungdom inte får för sig att människor tål lika mycket stryk i verkligheten som vad Lucas Hood (med flera) står pall för här, men jag är nästan beredd att köpa hans agerande i största allmänhet. Han har trots allt härdats och brutits ner under femton års fängelsetid och möts vid frigivningen av två bittra besvikelser, så hans drastiska och totalt orädda attittyd till det mesta är väl på sitt sätt ... inte hyperrealistisk men trobar.

Väl frigiven ger han sig av för att återknyta banden med sin käresta och de diamanter de stal tillsammans. Ana(stasia) är dock gift och har barn och kallar sig Carrie. Och bor i världens ände, här titulerad Banshee, en småstad av den sort som ett digert film- och serietittande kan få en att betrakta som ganska typiskt amerikansk. Amishfolket lever sitt stilla liv (med något undantag) och trakasseras av bondtölparna. En skurk - avfälling från de förstnämndas skara - styr och ställer, enligt egen utsago med stor omtanke om sagda stad. Främlingen som kommer dit, vår forne fängelsekund, är den ende som inte är rädd för honom. Han övertar också spontant den nye sheriffens identitet, efter att ha varit närvarande vid (dock oskyldig till) hans brutala frånfälle.

Hans hyresvärd och första bekantskap i staden spelas av Frankie Faison, som jag efter "När lammen tystnar" fortfarande internt kallar 'Barney'. 'Sugar Bates' som han heter här, en före detta boxare och fängelsekund som driver stadens schabbigaste bar, blir snabbt hans närmaste förtrogne och sedermera medbrottsling. Lucas kollegor, särskilt den frustrerade och närmast normale Brock, handskas med sin nya överordnade med olika attityder. Och långt borta - till en början - söker den fruktade Rabbit efter det före detta tjyvaparet. De har förstås tjyvat från honom. Och Ana är förstås hans dotter.

I den mån man ska stirra sig blind på producentnamnet Alan Ball så kan man konstatera att det i Banshee saknas både vampyrer och älvor, men att en arg och androgyn tuffing inte olik Lafayette snart letar sig dit. Och även här stoltserar en skandinavisk skådis med en närmast felfri amerikansk brytning. I det här fallet rör det sig som danske Ulrich "Festen" Thomsen. Å andra sidan är färgskalan urvattnad snarare än sydstatslummig och det är framför allt bra mycket bättre än TB:s senare och rent ut sagt odugliga säsonger.

Antony Starr är väl ingen nybörjare men ändå något av ett fynd i huvudrollen. Han lyckas spela den på ett sådant sätt att man bortom det arga, märkliga halvleendet tycker sig se gott i honom. Inte fridsamhet, men en grundläggande schyssthet som vet gränser för vad man kan göra (vilket ger en anledning att då och då känna sig rätt besviken över hans handlingar). Lucas är inte bara nonchalant framgångsrik bland kvinnorna, han kan också både ta en smäll och leverera dem. Och ta till fulare knep om en smäll inte hjälper. När den nye sheriffen i tredje avsnittet hamnar i kamp med en svinaktig MMA-stjärna är det helt i enlighet med seriens logik. När han i slutet av samma avsnitt avrundar en tidigare konversation med det knappt begripliga '... new boss' är jag faktiskt rätt såld på serien, måste jag erkänna.

"Banshee" är hejdlöst överdriven, våldsfixerad och oblyg vad gäller det fysiska umgänget. Somliga biljakter och strider är riktigt snyggt iscensatta. Kulmen på våldsamheterna nås nog i det avsnitt som till hälften består av en fängelseflashback, men snart sagt varje episod innehåller minst en blodig urladdning mellan kompetenta kombattanter. Vad gäller sexet så liknar serien "True Blood" i alla fall på det sättet att man inte känner något behov av att 'motivera nakenheterna'. 'Nej, nu är det väl dags för lite naket igen?' är det enda motiv som behövs.

Det viktigaste man kan säga om serien är att den är skamlöst underhållande, men det här turbomonstret har också detaljarbeten som imponerar när man kikar närmare. Dialogen är i sin torra enkelhet bättre än den i många prestigeproduktioner.

"Jag behöver inte mycket men jag behöver mer än vad jag har", konstaterar Sugar vid ett tillfälle.
"Välj dina slag", uppmanar Lucas kort när kollegan Brock kommenterar hans klädsel.
I sina respektive sammanhang är det här faktiskt klockrena repliker, och det finns gott om dem.

"Deadwood" är förstås ohotad, även om Lucas kapacitet till ilska nästan är i paritet med Timothy Olyphants, men det här är onekligen en uppslukande variant på temat 'en främling kommer till staden'.

© Anders Lindahl
2013-03-25

Originaltitel: Banshee - season 1
USA, 2013
Regi: Greg Yaitanes Ole Christian Madsen S.J. Clarkson Miguel Sapochnik
Med: Antony Starr, Ivana Milicevic, Frankie Faison, Hoon Lee, Ulrich Thomsen, Lili Simmons, Ryann Shane, Matt Servitto

Genre: Action, Sex, TV-serie

Relaterat: Banshee - säsong 2 (2014)

Sök