Mulan (2020)
Halvfärdigt spektakel, okej diskussionsunderlag
Live action-remakes av animerade Disney-filmer, vad vore världen utan dem? Sig ganska lik, tror jag. En del av dem har varit roande, somliga ganska ointressanta. En del har varit mycket trogna sina förlagor, andra har tagit alternativa vägar med grundidén. ”Mulan” tillhör helt klart den senare kategorin. Redan anslaget är ett helt annat än i den tecknade förlagan, sobrare. En far tilltalar sina förfäder. Varför kan inte en dotter använda chi? Bra fråga.
Chi, ja. Denna mytiska kraft, som bland annat presenterats för mer västerländska tittare i ”Kung Fu Panda”-filmerna. Unga Mulan har gåvan. Hade hon varit en pojke hade hennes framtid som soldat varit säkrad. I Disneys senaste animerade film, ”Raya”, hade hon passat in perfekt men i Gamla Kina, där tradition, plikt och regler är allt, får hon snällt finna sig i att försöka få en bra make. Det är vad som förväntas av henne och hon försöker faktiskt. I en av de relativt få avsiktligt fåniga scenerna ställer hon dock till det totalt inför äktenskapsmäklerskan.
Samtidigt hopas orosmolnen i fjärran. Vilda stammar med assistans av en arg häxa (en stark kvinna med särskilda krafter, helt enkelt) anfaller forten i riket. En armé krävs för att bekämpa hotet och kejsaren beslutar att värnplikt är lösningen. En son i varje familj ska med kort varsel infinna sig. Mulans far kan dock knappt gå utan käpp, skadad som han blev i förra kriget. För att rädda honom undan säker död på slagfältet, och kanske för att hon är trött på att försöka vara en lydig ung dam, klär hon sig hjälpligt till man och smiter iväg i natten med fars svärd och häst. Snart är hon i träningslägret, där hon ska försöka dölja sin tjejighet, med risk för avrättning om sanningen uppdagas (snart kommenterar de andra hennes kroppsodör på grund av att hon aldrig duschar) och bli en del av armén. Och när väl det är klart så väntar ju själva kriget.
Det finns mycket kring den här filmen man kan prata om. Den segdragna tillkomsten, ansträngningarna att undgå ”whitewashing”-stämpeln, inspelningen i Xinjiang-provinsen, ökänd för sina omskolningsläger. Kanske finns det intressantare stoff där än i själva filmen, ärligt talat, men jag försöker hålla mig till ämnet.
Det här låter på papperet ganska lovande. Legendariska martial arts-skådisar fyller snart sagt varje biroll, som Donnie Yen (ganska pigg), Jet Li (sjuklig, tyvärr, i kejsarrollen), Pei-Pei Cheng (kanske det coolaste valet av dem alla). Den andra stora kvinnliga rollen spelas av Gong Li. Man anar fan-vinkar till klassiska Hongkong-filmer som ”36 Chambers of Shaolin”, kul om man känner igen dem men fungerande i sin egen rätt. Det låter väldigt ambitiöst. Det låter som om de tänkt helt rätt …
Det finns också en del grepp som hade kunnat bli intressanta. Fiendegeneralens tama örn från originalet blir här en av de skepnader som kan antas av en trollkunnig kvinna som valt att hjälpa honom i tron att det är hennes enda sätt att vinna något som liknar respekt. Den knasiga lyckodraken skalas ner till en fågel Fenix som mest hjälper på avstånd. Men filmen känns tyvärr ofärdig och väldigt enkel. och det handlar inte bara om halvmesyren att alla pratar engelska. Det valet kan jag förstå ur en rent kommersiell synvinkel. Länge är den bara allmänt okreativ och opersonlig, men när den stora bataljen kommer blir det bara för fånigt. Här går allt för fort och även inom ramarna för krigisk fantasy är det väldigt svårt att ta det på allvar. Och samtidigt syns frapperande få soldater. Det här skulle ju vara påkostat!
Dramat i dramat funkar inte så mycket bättre. När sanningen väl kommer fram är reaktionerna lite hattiga och dattiga. De hårdaste fördömanden följt av tvära vändningar. Inget känns riktigt övertygande. Som final blir det en actionsekvens till, denna något bättre, samt mycket prat om dygd och mod samt en avrundning där de i princip trycker på alla de rätta knapparna. Men det är för stelt för att riktigt nå fram genom rutan eller duken.
Det är inte uselt, men det känns så långt ifrån vad det hade kunnat vara. Var är energin och visionen? Var är åtminstone det där golvande storslagna? Det är stundom småsnyggt men aldrig Zhang Yimou-stiligt, någorlunda välkoreograferat men inte i nivå med genrens största. Liu Yifei är väl ingen Zhang Ziyi men gör ett stabilt jobb i huvudrollen. Bristen på personlighet ligger mer i manus än i hennes insats.
Lyckligtvis finns det gott om spektakulära kinesiska filmer med starka kvinnor och snygga slag och slagsmål där ute. Den här kan väl vara en bra start på en diskussion om könsroller med lite yngre tittare men bortom det ser jag inte riktigt vad den tillför.
© Anders Lindahl
2021-05-27
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Mulan
USA, 2020
Regi: Niki Caro
Med: Yifei Liu, Donnie Ye, Jet Li, Gong Li, Jason Scott Lee
Genre: Action, Äventyr
Hemmabio: 2021-05-31
Relaterat: Mulan (1998)
