Trivsamt men inte 100 procent barntillåtet. Tack och lov.
Prinsen är tillbaka! Nej, inte Fresh Prince. Det är inte självklart att alla gamla klenoder från svunna epoker är lämpliga för en uppföljare så där 30 år senare. Men om det är något som nya ’Prinsen’ återskapar så är det den uppsluppna gladlyntheten från första filmen. Eddie Murphy är Eddie Murphy om än i en äldre upplaga. Och alla är tillbaka. Typ, alla från just första filmen, med några få undantag. Med en bunt nykomlingar som bonus.
Prins Akeem av Zamunda är nu väldigt nära tronövertagande eftersom hans fader kungen är döende och till och med organiserar sin egen begravning - en synnerligen storslagen sådan - innan han ens definitivt gett upp andan. Snacka om sorti med stil. Prinsens inte alltid hyperomdömesgille högra hand Semmi (Arsenio Hall) är kvar i kungadömet. Så ock hustrun Lisa som Akeem mot familjens ursprungliga vilja och alla traditioner hittade på andra sidan Atlanten. Diverse komiska bifigurer, i vissa fall spelade av Murphy och Hall, som gubbarna i rakstugan. Delar av följet i Zamunda-hovet. Det är slående hur många återseenden som erbjuds. Men vad ska de ägna sig åt den här gången?
Kungadömet är under viss press. Grannlandet med sin opålitlige krigsherredoftande ledare, general Izzi (Wesley Snipes) kräver tribut. De är alltid i underläge men hotar att invadera om det inte ingås ett förbund mellan länderna i form av ett äktenskap. Prince Akeem drabbas av ständiga pikar för att han har tre döttrar, visserligen kapabla i flera avseenden, men ändå - döttrar. Vem ska egentligen ärva tronen? Traditioner, ni vet. Slumpvis upptäcks att han trots allt, mot alla intentioner och genom aningen olyckliga omständigheter sått en del av sin vilda säd innan drömbruden uppenbarade sig. Och att resultatet är en son i Queens, New York. Det är av nöden tvunget att leta upp grabben och i processen få dennes aningen oförutsägbara mamma (Leslie Jones från ”Saturday Night Live”) med på köpet.
Återseenden, alltså. Nya namn, som sagt. Gästspel av diverse höjdare, även musikaliskt. Sprakande koreografi och överhuvudtaget gott om glada färger i omlopp. Filmen har ungefär samma styrkor och svagheter som föregångaren. Allt är inte klockrent. Men det är ändå uppfriskande att man inte fallit för frestelsen att göra om den i originalet lätt ekivoka och dubbeltydiga typen av 1980-talskomedi som numera ofta urvattnas och blir alltför barntillåten, till just alltför barntillåten. Här finns trots allt lite vassa kanter och tvetydiga anspelningar kvar. Och romantik. Med budskapsorientering, nu mer uppdaterad för 2020-talets sensibiliteter. Men samma grundläggande dogmer om att man ska få välja sin egen partner och inte styras enbart av det förflutna - jo, de finns kvar. Givetvis. Kanske blir det viss överbelastning av just budskapsformatet med sitt välmenande fred- och harmoniskapande mot slutet. Men det är ändå trivsamt och ungefär vad man förtjänar.
Visst har vi alla saknat, framför allt annat, coverbandet Sexual Chocolate som visserligen kan få ihop ett hyfsat groove men frontas av en inte alltför övertygande ledsångare. Det vore oförskämt att utelämna dem från uppföljaren, men det dröjer länge innan de väl intar scenen.
Originaltitel: Coming 2 America USA, 2021 Regi: Craig Brewer Med: Eddie Murphy, Arsenio Hall, Jermaine Fowler, Leslie Jones, Tracy Morgan, KiKi Layne, Shari Headley, Wesley Snipes, James Earl Jones, John Amos, Teyana Taylor, Vanessa Bell Calloway, Paul Bates, Nomzamo Mbatha, Morgan Freeman, Trevor Noah