En prins i New York (1988)
Fortfarande förvånansvärt fungerande romcom
Han vill ju bara hitta en brud som älskar honom för den han är, inte för vad han är: kronprinsen i en afrikansk stat som svämmar över av färg och form och blomster och allmän glädje och gamman. Företaget blir inte så enkelt som planerat, men det blev en komedi som på sin tid - om jag minns rätt - mötte ganska ljummen kritik. Trots eller tack vare att Eddie Murphy vid den här tiden var hetare än het. Det kanske var just det, att han blivit för stor och det måste komma en backlash. Men något finansiellt fiasko var det väl knappast. Många såg den och många kommer fortfarande ihåg den. Och, kan jag intyga, även om ”En prins i New York” inte riktigt i något universum kan klassas som ett mästerverk så är den fullt möjlig att se om med betydande behållning.
Om humorn är åldrad i yngre generationers ögon får de generationerna avgöra. Jag slås av att det mesta ändå håller så bra fortfarande. Det är en romantisk komedi som ändå uppehåller en lätt barnförbjuden nivå i vissa avseenden. Ordval och anspelningar på samlivsrelaterade frågor riktas till en vuxen publik medan delar av kritiken då siktade in sig på att filmen som helhet blivit för barnslig. Att Murphy och regissören John Landis, som tidigare samarbetat i ”Ombytta roller”, sänkt ribban och banaliserat konceptet mer än behövligt. Men det är fortfarande en charmig film. Och allvarligt talat, visuellt överlägsen mycket av det som passerar som romantiska komedier i dag.
Filmen spelar på kontraster. Och här sparas ingen möda för att slå fast att kungadömet Zamunda på den afrikanska kontinenten är en idyll med en traditionell kungafamilj, ett följe av tjänare, gigantiskt palats och firmafester där fartfylld koreografi (regisserad av Paula Abdul för övrigt) tillhör livets vanligheter - i alla fall i de högre stånden. Men prinsen som nyligen fyllt 21, vill se mer av världen innan han bara accepterar den hustru andra valt åt honom. Följaktligen landar han med sin tjänare i New York där han styr kosan mot stadsdelen Queens. För att, ja ni förstår varför. Här sparas heller ingen möda på att visa New York ifrån metropolens slummigast möjliga sida. Neddekat, grått, slaskigt och graffiti överallt. Men Prince Akeem behöver ett cover och efter en smula letande, inklusive besök på stadens diskotek där ingen verkar vara sina sinnens fulla bruk, välgörenhetstillställningar liksom ett oglamouröst kneg på en hamburgerrestaurang får han ögonen på sin egen utvalda. Sedan rullar det på. Gagsen läggs på hög. Som i frisersalongen där Murphy och Arsenio Hall briljerar i förklädnader och flera biroller. Vi får njuta, eller vad vi borde kalla det, av Whitney Houstons ”The Greatest Love of All” i en parodisk tolkning med det för filmen uppfunna partybandet Sexual Chocolate.
Här finns många detaljer att vara uppmärksam på. Vi ser en ung Cuba Gooding i frisersalongen vid ett tillfälle. Samuel L. Jackson som inte heller hade uppnått stjärnstatus ännu kommer in och försöker råna en restaurang. Den klassiska internskämtscenen där Murphy slänger åt några hemlösa gubbar en rejäl summa, två gentlemän vi kan känna igen från just ”Ombytta roller”. Eriq La Salle som gick vidare med ett längre gig på serien ”Cityakuten” spelar den bortskämde friaren till damen som prins Akeem fastnat för. Och alla smålustigheter i marginalen har jag säkert inte upptäckt ens över 30 år senare.
Filmen är väl som roligast under drygt första timmen medan slutsträckan levererar mer av de vanliga förvecklingarna i romcomgenren. Vägen mot evig lycka ska krånglas till men vi vet var det hamnar till slut. Och knappt två timmar är som så ofta i genren kanske något mer än vad som krävs. Men i det stora hela fungerar det bra fortfarande. Och just det, elefanterna och andra magnifika levande kreatur som spatserar omkring i och kring palatset i Zamunda bara så där i förbigående gör sitt till. De är knappast digitalt skapade som regelmässigt vore fallet numera. Bara sådana detaljer kan bidra till ett extra lager nostalgisk guldglans.
© Johan Lindahl
2021-03-14
Originaltitel: Coming to America
USA, 1988
Regi: John Landis
Med: Eddie Murphy, Arsenio Hall, James Earl Jones, Madge Sinclair, John Amos, Shari Headley, Eriq La Salle, Frankie Faison, Vanessa Bell, Louie Anderson, Allison Dean, Samuel L. Jackson
Genre: Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 1988-10-21
Relaterat: En prins i New York 2 (2021)
