John Wick: Chapter 3 – Parabellum (2019)
Ljuva ultravåld
Många får betala för den där hunden som Theon Greyjoy (Alfie Allen) dödade i första filmen. Den redan sörjande före detta superyrkesmördaren John Wick drog vid detta illdåd ut på ett spektakulärt hämnarstråt som gradvis avslöjade delar av en värld ganska lik vår verklighet men där en organisation kallad ’Höga bordet’ har enormt inflytande i undre världen. Keanu Reeves hittade sin mest definierande roll sedan Neo i ”The Matrix” och alltfler skådisikoner har sedan dess anslutit till vad som nu är en trilogi.
Trean är, helt enligt trenden hittills, lika våldsam och välfajtad som ”The Raid”-filmerna men betydligt mer extravagant, färggrann och mysig. Subkulturer, hemliga sällskap och retrodetaljer.
John har brutit mot reglerna och hamnat på onåd hos Höga bordet och försöker bara överleva (av personliga skäl som förklaras lite senare). Kontraktet är ute och alla vill döda honom, och det är inte så att han maskerar sig direkt. En serie duster inleder förstås filmen, i ett regnigt New York. Samtidigt får hans gamla samarbetspartners (spelade av bland andra Fishburne och McShane) känna av priset för att hjälpa en som trotsat ’bordet’. Vi ser även Angelica Huston som chef för en ovanlig balett och träffar på Halle Berry i Casablanca. Hon visar sig synnerligen mogen rollen som dödsmaskin, inte minst när hennes läskigt väldresserade schäfrar hjälper till. Apropå nämnda ”The Raid”, här syns några bekanta ansikten (eller nävar), som förstås vill ha en bra fajt och respekterar legenden Wick (as do we all). Respekt även till martial arts-veteranen Mark Dacascos som vid 55 års ålder visar var skåpet ska stå, och hur det ska sparkas tvärs över rummet. Reeves själv är ju knappast någon ungdom men latar sig knappast. När han sammanbitet och effektivt laddar och avfyrar sina vapen kan jag nästan se honom i rollen som Roland Deschain i ett framtida nyförsök att filma Dark Tower-böckerna. A man can dream, right?
Så långt kändisarna. Otaliga är de mer osynliga som får sätta livet till. Hejdukar, vakter och frilansande förmågor, alla ger de sig på John med metoder precis lagom effektiva för att han mörbultad och blödande ska kunna överleva för att slåss ännu en timme. Mc-jakter du knappt sett maken till, shootouts som aldrig tar slut. Rent statistiskt borde Wicks rensning bland buset skapa en nedgång i brottslig verksamhet under överskådlig framtid. Här gäller för tittaren att anamma John Woo-principen: se dem alla som hinder att ta sig förbi, inte som människor. Isåfall kan det bli gräsligt underhållande.
Mitt i allt detta erbjuds lugnare mikropauser med dialoger som inte helt saknar andra värden. En snygg scen i vimlet på New Yorks centralstation exemplifierar hur allt detta pågår mitt ibland människor som i princip inget märker. (’Macleods’-skylten påminner säkert inte oavsiktligt om en klassisk actionfilm med spektakulära kamper mitt ibland en nästan ovetande allmänhet).
I del tre klarnar världen de skapat i förbigående medan perfekt ultravåldsaction blixtrar förbi, till genrens vänners fromma. Förstås blir det en fantastisk final i MacShanes hotell. Glasrum och knivar, sparkar och kast. Nej, det är inte filmer för alla. Men det är filmer för mig.
© Anders Lindahl
2019-10-26
Originaltitel: John Wick: Chapter 3 – Parabellum
USA, 2019
Regi: Chad Stahelski
Med: Keanu Reeves, Halle Berry, Laurence Fishburne, Mark Dacascos, Asia Kate Dillon, Lance Reddick, Anjelica Huston, Ian McShane
Genre: Action
Hemmabio: 2019-09-23
Relaterat: John Wick (2014)
