Miss Bala (2019)
Bättre än väntat, faktiskt.
Konsumentupplysning 1: Det här är inte världens nödvändigaste nyversion någonsin.
Konsumentupplysning 2: Det är faktiskt inte heller den sämsta omgörningen av en tidigare existerande film någonsin. Långtifrån.
Förväntningarna var för min del hälsosamt nedskruvade efter att de allmänna omdömena varit ganska, om inte direkt nedslående, så i alla fall påtagligt ljumma. Och med vetskapen om att originalet är en mexikansk thriller som i en amerikaniserad person potentiellt skulle kunna, enkelt uttryckt ’amerikaniseras’ till en grad som inte gör världen en tjänst. Nu finns de tendenserna här, inte oväntat. Att ge det hela en touch av mer hjältesaga med en händelseutveckling som frångår originalets mer realistiska inramning och sötsura sensmoral.
Om det nu finns en direkt sensmoral och något glasklart sedelärande att ta med sig från den mörka, nervpressande men inte direkt upplyftande ”Miss Bala” som släpptes för ett antal år sedan. Utan att komma ihåg alla detaljer därifrån, så är
remaken bevisligen omstuvad. När den utspelas kring samma gräns och med så liknande förutsättningar var man väl helt enkelt tvungen att flytta om pjäserna och ge berättelsen en delvis annan inriktning för att överhuvudtaget ge filmen ett existensberättigande. I spänningshänseende fungerar det också över förväntan. Det skadar inte att Gina Rodriguez från ”Jane the Virgin” har den där rätta, lite oskuldsfulla och sympatiska utstrålningen men också förmågan att bjuda på de oväntade förmågor och initiativ som krävs här. Hon presenteras som en understimulerad modebranschanställd strax norr om gränsen, alltså i Kalifornien. Nu ska hon besöka sin väninna i Tijuana, en mexikansk gränsstad som tenderar innehålla flitig trafik fram och tillbaka och varit föremål för ett antal berättelser förut; ofta med inslag av kriminalitet, narkotika och allmänt brutalt beteende.
Väninnan vill kvalificera sig för skönhetstävlingen Miss Baja California och släpar med sig väninnan Gloria (alltså Rodriguez) på en strategisk klubbkväll. Där ska kontakter knytas, men det tar inte lång stund förrän kriminella element kliver in och tar död på den uppsluppna stämningen. I det allmänna kaoset skils kvinnorna åt och Gloria söker desperat efter väninnan. Bildligt och bokstavligt dras hon in i korselden mellan organiserad brottslighet och den amerikanska narkotikabekämpningsmyndigheten på plats. Missförstånd, misstag och desperata handlingar resulterar i hotbilder från alla håll. Snart är det bara sin egen slughet hon har att lita till. Gloria måste spela ut båda sidor mot varandra och sätta sina egna intressen först, nu med livet som insats.
Hur slug filmen i sig är kan diskuteras. Jo, handlingen har tillräckligt med twistar och törnar för att hålla uppmärksamheten och ovissheten vid liv tiden ut. Den testar trovärdigheten vid ett antal tillfällen och Glorias metamorfos från hunsad ung kvinna utan karriär till en överlevare i ett närmast krigsliknande tillstånd kan vara lite svårsåld. Men Rodriguez gör det bra. Actionscenerna fungerar tillfredsställande. Scenariot med överväldigande korruption och opålitliga ledare på båda sidor lagen är inte helt gripet ur luften. Men en del trådar lämnas hängande lite lösare än nödvändigt. Och visst, originalet är fortfarande bättre. Och något annat har vi som sagt inte rätt att vänta oss heller.
© Johan Lindahl2019-11-03
DVD / Blu-ray
Några kortare sjok med analyser av hur man spelar in actionscener. Och vad som gör Gina Rodriguez så speciell i sammanhanget. Lite programförklaring om behovet av fler starka kvinnor i spännande filmer. Producenterna och regissör Hardwicke pratar om hur de inspirerades av originalfilmen och vad som skiljer versionerna åt. Liksom hur viktigt det var att spela in i Tijuana och inte någonstans på den amerikanska sidan. Ett knippe obrukade och förlängda scener.