Big Little Lies - säsong 2 (2019)
”All my future mistakes will be brand new ones”
Säsong två av vad som jag i min enfald trodde var ett bra exempel på en avslutad miniserie som är intressantare än det låter på pappret handlar om konsekvenser. Av ett dråp och lögnerna kring det. Av en otrohetsaffär. Av finansiellt mygel som plötsligt förändrar allt för en som definierar sig helt genom framgång.
- I will NOT be poor!
Det handlar också om far- och mormödrar. Starka karaktärer som anländer till de förmögnas vågstänkta paradis i Monterrey för att hjälpa eller sörja sina barn. Crystal R. Fox har komplicerad pondus som Bonnies problematiska mamma men det är Meryl Streep som stjäl showen, ofta på ett irriterande vis. Hennes svärmorskaraktär, mor till den så dramatiskt bortgångna Perry (Skarsgård), må vara lite väl tillspetsad, men som hon levererar den. Apropå Skarsgård så är han faktiskt med ganska mycket, i klipp på iPaden såväl som helt vanliga minnen.
Och så handlar det förstås om föräldraskap. Och om barnen, alla i samma ålder och övertygande spelade. Och om männen kring kvinnorna. En till synes godhjärtad nykomling och de gamla vanliga, ofta förbryllade eller besvikna. Med Adam Scott som ett slags nav för en standardtittare av hankön att relatera enklast till. I alla fall den standardtittare som kan tänkas vilja följa en sådan här serie.
Det utmynnar bland annat i en annorlunda sorts vårdnadstvist, men förra säsongens dåd hänger som sagt kvar över i stort allt som händer. Mer 'random' är kanske tumultet kring skolans försök att hantera barnens attityd till klimatkrisen, men det ger i alla fall den tålmodige men bakom lyckta dörrar underhållande frispråkige rektorn (P. J. Byrne) lite plats i rutan.
De överraskande djärva replikerna, de stora känslorna och de mellan lögnerna väldigt rättframma samtalen ger fortfarande serien en skön energi. Den rappa dialogen, det väldigt fina fotot och skådespeleriet av ”the Monterrey five”, såväl veteraner som yngre skådespelare, gör säsong två nästan lika uppslukande som första. Witherspoons energiska men sårbara Madeline, Derns högspända Renata, Kidmans digniferade Celeste (även i stunder av förnedring), Woodleys trasiga men kämpande Jane och Zoë Kravitz numera inneslutna och arga Bonnie. Bra karaktärer spelade av skådisar helt i kontroll över sina roller.
Så visst, värt en vända till. Med några små ’men …’
Främst bland 'mennen': de teman som förut lämnades ouppklarade knyts här ihop på ett kanske "för" elegant och tillfredsställande vis. Den som letar efter dräpande exempel på livets bittra ironi söker nog bäst annorstädes. Det känns lite för tillrättalagt.
Med det sagt: den andra säsongen av ”Big Little Lies” är också mänsklig och intressant, med flera obekväma inslag som visar att de tar sina karaktärer och deras liv på allvar. Den här serien har nånting visst. Men
nu kanske den kan vara klar ändå...?
© Anders Lindahl2019-08-03