Röjar-Ralf kraschar internet (2018)
”Det är en stor, stark man som behöver räddas!”
I sin iver att ge sin nya bästa vän Vanilja lite omväxling lyckas Ralf döma spelet Sugar Rush till undergång. Lyckligtvis hinner alla karaktärer fly till limbovärlden mellan spelen. Och det finns en chans att göra allting rätt: att hitta en ratt på eBay, alltså ute på Internet.
Som du anar kommer detta bli en kavalkad av referenser om fenomen som vid det här laget redan hunnit refereras grundligt i många år. Där nätet (en barnvänlig variant utan påverkanskampanjer och osedlighet) visualiseras som en färgstark partyvariant av den cyberrymd William Gibson en gång beskrev. Allting, till exempel Sökraden, Youtube-algoritmer och spam, är en karaktär eller en byggnad - inte olikt hur systerstudion Pixar nyligen tagit sig an livet efter detta och det mänskliga psyket. Vi har väl varit här några gånger i största allmänhet?
Men ... så tänkte jag på förhand om förra filmen också. Och det är ungefär samma avväpnande ton och förbiblixtrande infallsrikedom här som gör att det ändå blir underhållande, om än inte på samma fina nivå. Skiftande miljöer, skickligt fångade, och ett par sympatiska vänner i handlingens centrum. Och elvaåringen tycker faktiskt det är kul att hitta loggorna och referenserna (”Kolla, Spotify!”). Själv roas jag mer av en Geocities-skylt i ett apokalyptiskt ödeland.
Ralf och Vanilja ger sig alltså ut på nätet för att fixa en reservratt till hennes spel så att det inte ska skrotas i arkaden. Men att vinna en budgivning på eBay är inte samma som att faktiskt ha pengar. Så nu gäller det att ... ”bli rik på att spela dataspel”. Eller försöka bli viral videostjärna.
Att se de kända sajterna och loggorna blinka förbli sätter ofta igång produktplaceringsalarmet i hjärnan och stör tittningen, i synnerhet i fallet Pinterest. De bygger förstås också en värld kring sina egna rättigheter, inklusive både Star Wars, Marvel-franchisen och inte minst Disneyprinsessor. Ironiserandet över de sistnämndas återkommande sångnummer följs trevligt nog upp av ett riktigt ambitiöst sångnummer.
Det handlar också om två synsätt från både spelandets värld och själva Livet: att gilla det repetitiva eller söka nya utmaningar. Som vid Vaniljas lyckliga insikt att det finns ännu bättre och coolare bilförare därute än hon, och spel där man aldrig vet vad som kommer hända härnäst. Vilket skapar en inre kris hos Ralf som kommer ta sig väldigt drastiska yttre uttryck.
De tar sig förstås också an en del av nätets problem (”läs aldrig kommentarerna”). Virus representeras av en karaktär så osmaklig att en och annan virusmakare kanske ifrågasätter sitt karriärsval. Och en och annan tittare ifrågasätter om de vill se om filmen… Mindre visuellt charmigt blir det också när Ralf dupliceras till ett rubbat Frankenstein/King Kong-monster uppbyggt av tusentals krälande Ralfar. Å andra sidan är Slaughter Race-världen mäktigt häftig, med sitt svavelgula ljus och bra tryck i biljakterna.
Det är sammanfattningsvis en rätt konstig film där det totalt förväntade och det smått vrickade (och kanske inte alltid helt lyckade) möts.
Men med ett fint och vettigt slut utan desperata fintar.
Och en kanske lite väl brutal men väldigt rolig scen i eftertexterna. Samt en ”förhandstitt på Frost 2”.
© Anders Lindahl2019-06-09
Tack till Disney för recensionsexemplar