Johnny English Strikes Again (2018)

Förvånansvärt fungerande, fortfarande

Igen! Mannen som kallas in när ingen annan finns tillgänglig. Som ständigt lyckas misslyckas med allting i processen men ändå lösa fallet, rädda framförallt England och kanske även resten av världen till slut ändå. Den brittiska motsvarigheten till, säg, konstapel Frank Drebin från ”Den nakna pistolen”-sviten är tillbaka.

Rowan Atkinson är en av världens roligaste personer. Ja, privat har jag ingen aning men de offentliga meriterna talar för sig själva. Ja, det är sant. ”Svarte orm” och ”Inte aktuellt” är fortfarande höjdpunkterna medan ”Mr Bean” är det mest överskattade. Så fick vi det avklarat. Johnny English-konceptet verkade dömas ut redan första gången, för att sedan ha fått viss upprättelse. En senkommen uppföljare var högst ojämn men inte helt i avsaknad av existensberättigande, trots allt. Och nu en till, ännu senare uppföljare. Skruva ner alla pretentioner och inse att det handlar om en dinosaurie i sin bransch och att franchisen också kanske är en dinosaurie i sitt slag. Jag skulle ljuga om jag inte sade att jag hade ganska roligt den här gången också. Det spelar ingen roll att hälften av alla gags signaleras i förväg. Och att åtminstone en fjärdedel av dem är varianter på något jag sett förut i den här sviten eller någon annan. Ibland är de lägsta och mest primitiva skämten, som när någon ramlar och slår sig på ett kreativt sätt, de som framkallar största nöjet. Jo.

Nu har en cyberattack slagit ut nästan hela underrättelsevärlden, alltså den brittiska. De tvingas kalla in pensionärer och genom några lyckliga missöden blir numera skolläraren Johnny English utvald att ta reda på vem som vill försätta hela kungariket på knä på elektronisk väg. Han letar upp sin gamle vapendragare Bough (Ben Miller) vars förnamn han aldrig lyckats lära sig och ger sig ut för att lösa problemet genom gamla beprövade metoder. Den här nya tekniken förstår han sig i alla fall inte på. Längs vägen möter han en mystisk ryska, spelad av gamla Bondbruden Olga Kurylenko (hon i ”Quantum of Solace”). Han försätter franska restauranger i brand - bokstavligen. Förolämpar överhuvudtaget Frankrike på alla sätt som går. Skapar sociala skandaler. Iscensätter allehanda allmänt idiotiska processer och räddas i princip bara av sin kumpans förmåga att släta över och städa upp. Som om inte premiärministern, spelad av en härligt sarkastisk Emma Thompson, hade huvudvärk nog redan. Skurken i sammanhanget kan man väl identifiera lite alltför enkelt men häkta inte upp er på det.

Det är oväntat vitalt med tanke på att Atkinson själv inte är purung längre. De kunde även låtit veteraner som Charles Dance få lite mer utrymme att briljera. Men de tidiga scenerna där Johnny i sin lärarroll aktiverar eleverna på sitt eget sätt med fingerade spionuppdrag är förvånansvärt fungerande. Liksom filmen. Om man är på rätt våglängd.

© Johan Lindahl
2019-08-03

Originaltitel: Johnny English Strikes Again
Storbritannien/USA/Frankrike/Kina, 2018
Regi: David Kerr
Med: Rowan Atkinson, Emma Thompson, Ben Miller, Olga Kurylenko, Adam James, Jake Lacy, Amit Shah, Charles Dance, Michael Gambon,

Genre: Action, Äventyr, Komedi
Svensk biopremiär: 2018-09-28
Hemmabio: 2019-02-25

Relaterat: Johnny English Reborn (2011)

Sök