De tre musketörerna (1973)
Lekfullt äventyr i den gamla skolan
”Men jag lärde mig att fightas”. Är inte det sista raden i den gamla proggdängan ”Hanna från Arlöv”? ’Bättre fly än illa fäkta’ är heller ingen standard som gäller för musketörer och andra värjförsedda välklädda herrar kring det franska hovet under den era som beskrivs i romansviten om De tre musketörerna. Ett verk som filmats i olika omgångar, inklusive diverse uppföljare och varierande vinklar.
Här är det en lättsam sjuttiotalsvariant om den unge ambitiöse d’Artagnan som fostras av sin far i fäktandets förnäma konst. Väl framme i huvudstaden slösar han ingen tid innan han sätter sig i klistret, men lyckas ofta ta sig ur det. Slå sig i slang med frifräsande fäktarfantomer, förföra andras fruar och bli indragen i diverse palatsintriger. Knappt en dag på jobbet utan ett riktigt äventyr. Eller har han ett jobb? Anställningsvillkoren verkar lite lösa i kanten.
Värjorna kommer fram tämligen ofta, samtidigt som det främst handlar om hurtfriskt humoristiska holmgångar. OK, en eller annan inblandad faller väl ifrån jordelivet i samband med i grunden ganska meningslösa motsättningar, men det är sådant som händer. Ni vet. Om vi uppfattar det som roligt eller underhållande i dag beror på en viss tolerans för den tidens, alltså 1970-talets, syn på 1600-talets rojalistiska röra, byggt på en roman från 1800-talet. Och för hur britter skildrar fransmän. Rollistan är i princip en ’who's who’ ur den tidens välskolade stjärnstall, åtminstone i kategorin mognare män, med Michael York som joker i leken. Jo, även han var ung en gång i tiden.
På sitt sätt en härlig blandning av spiondramatik i den gamla skolan, slapstick och spring-i-dörrar-fars. Jag måste väl ha sett den (eller delar av den) någon gång för många år sedan, dock utan särskilt starka bestående minnesbilder. Men det är en skröna som kan ses med viss behållning. Brev är på avvägar. Diamanter likaså. Kungar, kardinaler, kurviga kvinnor och krigskultur i en kompott som kanske inte framstår så progressiv idag. Men det har du heller inte rätt att vänta dig.
Däremot ett traditionellt lekfullt äventyr, där man kan hysa invändningar mot om allting verkligen hänger ihop på ett rimligt sätt, men annars förhoppningsvis charmas av dess glada esprit som fransmännen kallar det. Hästar! Huvudstadsdiplomati! Havsbris mellan varven och hårda tag i tvättstugan!
Raquel Welchs godhjärtade Constance de Bonacieux kontrasteras mot Faye Dunaways manipulativa Milady. Oliver Reed är roligast av musketörerna, vars inbördes förhållande i dag kanske skulle karaktäriseras som urtypen för en riktig bromance. Kung Louis XIII (Jean-Pierre Cassel) är däremot en arbetsskygg och allmänt bortkommen regent, styrd av ikoniske kardinal Richelieu, här spelad av Charlton Heston. Avslutningsvis puffas för den kommande uppföljaren ”De fyra musketörerna”, tillkommen i rask takt och tydligen inspelad i princip samtidigt med detta. Lättsam ton eller inte, enligt Internet Movie Database blev flera av skådespelarna skadade under produktionen, av någon anledning ofta relaterat till scener innehållande svärd. Alla tycks ha överlevt, men definitivt inte utan blessyrer och blodviten.
Överlag kanske inte en ren klassiker, men ett renodlat äventyr i klassisk stil.
© Johan Lindahl
2019-07-28
Originaltitel: The Three Musketeers
USA/Spanien/Panama/Storbritannien, 1973
Regi: Richard Lester
Med: Oliver Reed, Raquel Welch, Richard Chamberlain, Michael York, Frank Finlay, Christoper Lee, Geraldine Chaplin, Jean-Pierre Cassel, Faye Dunaway, Charlton Heston
Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 1973-12-25
Relaterat: De fyra musketörerna (1974)
