Berlin Station - säsong 3 (2018)

Ännu en solid säsong med synliga skavanker

Sanningen ska göra er fria. Det sägs om inte annat i Bibeln. Orden sanning och frihet strös flitigt omkring under framför allt de sista avsnitten av den här säsongen. ”Berlin Station” har blivit en regelbunden följeslagare för egen del de senaste åren. Den är liksom… solid. Stadigt engagerande utan att vara direkt sensationell. Jag är fortfarande inte säker på om storytrådarna är så fruktansvärt intelligenta eller om det är castingen som gör grovjobbet. Skådespelarna, som har varit väl valda från starten. Rockaderna är flera och vilka som egentligen utgör den ordinarie ensemblen är inte helt självklart. Pjäserna flyttas omkring. Allt medan handlingen ibland tycks hitta nya ingångar i spiongenren varvat med vissa lite för invanda grepp. Ja, klichévarningarna klockar in med jämna mellanrum. Det ska erkännas.

Men det fortsätter ändå fungera. Sedd i sin helhet är den här tredje rundan i princip ungefär lika bra, med liknande styrkor och svagheter som de första två. När jag inledningsvis tänker att den är på väg att lyfta sig ytterligare ett steg så tornar tveksamheter upp sig som väcker tvivel på att den från ren manussynpunkt kommer att hålla streck hela vägen. Men till slut köper jag det mesta ändå. Om inte annat just för hur det framförs och av vilka. Veteranen James Cromwell har till exempel en liten men betydelsefull biroll den här gången, som en gammal och ganska förbittrad pensionerad agent med gott om tid att ventilera sina frustrationer via en podcast. Jodå. Ashley Judd som har haft något av en inflygande backup-funktion under en tid gör samma sak den här gången. Richard Armitage har haft den inofficiella huvudrollen sedan starten, men den här gången är det fler som konkurrerar om att kunna titulera sig centralast möjliga karaktär. Om det ens längre finns en sådan.

Utgångspunkterna i stora drag är att Estlands självständighet verkar stå under hot. Är det ryssarna som vill ta tillbaka kontrollen? Eller element inom den ryska maktapparaten (läs: inflytelserika oligarker)? Vad exakt som är på väg att hända där och vilka som eventuellt vill lägga beslag på den lilla baltstaten är den kanske viktigaste röda tråden. En annan är Daniel Millers (alltså Armitages roll) sökande efter sanningen om vad som hände med hans mor en gång i tiden. Trådar som går tillbaka till tiden kring Berlinmurens fall och en hemlighetsfull figur som går under namnet ”Dykaren”. Vi introduceras för en ny fältagent av det mer hårdföra slaget, före detta elitsoldaten Rafael Torres (Ismael Cruz Córdova) som har en benägenhet att följa sin egen inre kompass och inte så lätt inlemmas i ett kollektiv. Det handlar också om någon form av hemligt vapen som är på väg att utvecklas av en nigeriansk forskare. Eller är det ett vapen? Vem är i så fall intresserad av att utveckla det? Det är mycket som ska tvinnas ihop och en del av det görs mer tillfredsställande än annat. Det som gör att det är till största delen håller ihop är, paradoxalt nog, den genomgående kluvenheten. De anställda på Byrån, det vill säga USA:s centrala underrättelsetjänst på plats i Tyskland försöker göra sitt jobb så bra som möjligt, trots att de sällan litar fullt ut på någon i sin omgivning eller på sin egna överordnade, inklusive administrationen högst upp i landets ledning. ”Berlin Station” fortsätter vara lite lagom paranoid, reflekterande och ofta genuint spännande. Jag fortsätter gilla den, trots insikten att det skulle kunna bli ännu bättre.

© Johan Lindahl
2019-03-10

Originaltitel: Berlin Station - Season 3
USA/Tyskland, 2018
Regi: Christoph Schrewe Bronwen Hughes m fl
Skapare/show runner: Olen Steinhauer
Med: Richard Armitage, Leland Orser, Keke Palmer, Ismael Cruz Cordova, Michelle Forbes, Richard Jenkins, Katarina Cas, Mina Tander, Anja Antonowicz, James Cromwell, Mark Moses, Dejan Cukic, Ashley Judd, Nikolai Kinski, Rhys Ifans

Genre: Drama, Thriller, TV-serie

Relaterat: Berlin Station - säsong 1 (2016) Berlin Station - säsong 2 (2017)

Sök