Superhjältarna 2 (2018)
”De ändrar på matten och jag tror vi behöver ägg.”
Det är något uppfriskande med en senkommen uppföljare som tar vid precis där ettan slutade. Sånt är ju förstås lättare i animationens värld.
Familjen Incredible, som just hittat ett sätt att förhålla sig till det faktum att de alla är unika, gör sitt bästa och samarbetar snyggt för att stoppa mullvadsskurken som dök upp i slutet på ettan. Men i slutändan får de ändå höra att det hade varit bättre om de bara låtit rånet fortlöpa. Superhjältar är trots allt fortfarande olagliga. Tillbaka till ett liv som motvilligt vanligt folk, alltså? Det hade kanske inte blivit en så väldigt rolig film, så nej.
Ett förmöget fansyskonpar kallar dem till coola kontoret och vill ge dem chansen att leva ut sin potential, i en setup som speglar första filmen. Skillnaden är att de i första hand ser potentialen hos mamman. Det diskuteras och tvistas i superhjältehemmet men visst tackar de ja, och snart utför Elastaflickan imponerande interventioner mot en mystisk, hypnotiserande skurk kallad Screenslaver med en filosofi och ett självpåtaget uppdrag. Han blir den perfekta motvikten i narrativet om hur människor behöver superhjältar. Det verkar nästan lite arrangerat alltihop …
Att somliga twistar knappast gör skäl för namnet är inte ett jättestort problem med filmen. Desto viktigare är att den präglas av samma lekfullt eleganta stil, samma design- och arkitekturglädje. Samma 60-talsmys, men utan allt det dåliga med 60-talet. Det är svårt att hitta en ny vinkel på superhjältande, inte minst efter Marvels segertåg, men Pixar och Brad Bird hittar faktiskt några nya gags och actionscener. Och riktigt roligt blir det när pappa Bob sliter hårt som hemmapappa medan Elastaflickan njuter av rampljuset. Lille Jack-Jack uppvisar ständigt nya superkrafter och Violets första date omintetgörs av att killen fått sitt minne raderat av en välmenande tjänsteman. Och till råga på allt räknar man inte mattetal på samma sätt som när Bob var ung.
Det är en värdig uppföljare till vad som, så här 14 år senare, känns som en genuin klassiker. Jack-Jacks förvandlingar och Bobs hålögda utmattning är kanske höjdpunkterna men genomgående är det en stilig och rolig film om en ovanlig men relaterbar familj.
© Anders Lindahl
2018-12-02
Tack till Disney för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Kortfilmen ”Bao”, om en kinesisk mor som verkar hantera saknaden efter sin utflyttade son medelst en utdragen fantasi om att han är en dumpling, kan vara det konstigaste jag sett från Pixar. En andra kortfilm, om Edna och Jack-Jack, kunde i princip ha varit en klippt scen ur huvudfilmen.20-minutershyllningsporträttet av Brad Bird är mysigt men känns också lite avskräckande för potentiella framtida kollegor. När folk betonar att någon har ”bestämda åsikter” så menar de väl oftast att det är en ”jobbig jäkel”.
Originaltitel: The Incredibels II
USA, 2018
Regi: Brad Bird
Genre: Animation, Äventyr, Barnfilm, Komedi
Svensk biopremiär: 2018-07-15
Hemmabio: 2018-12-10
Teman: Pixar Superhjältar
Relaterat: Superhjältarna (2004)
Ingår i följande teman
