Superhjältarna (2004)
Konsten att leva under sina tillgångar
Mr Incredible är superhjälte. Eller var i alla fall, förr i tiden. Hyllad och älskad räddade denna muskelman både katter från träd och människor från undergång. Han var inte ensam om detta sköna kneg. Människor med superkrafter var en naturlig del av befolkningen för inte så länge sedan.
Efter ett par missöden från herr Incredibles sida hamnar dock superhjältarna på onåd, och de förväntas plötsligt assimilera sig och vara "normala". Inte helt lätt, särskilt när man skaffat en superfru - den mycket flexibla Elastigirl - och börjat avla superbarn. Dash är snabb nog att kunna lägga ett par häftstift på lärarens stol utan att det ens syns på videoband i slowmotion, och nästan-gothiga grubblerskan Violet kan skapa skyddande kraftfält och göra sig osynlig, vilket passar hennes blyga sätt. Bebisen verkar inte kunna något särskilt, men är på gott humör ändå.
Utöver denna superkvartett (som alltså har uppenbar potential att bli en kvintett) är det mest Samuel L Jacksons "Frozone" som vi får lära känna ur de överduktigas skara. I hans fall är det förmågan att skapa is på en millisekund som förlänat honom super-prefixet, en egenskap han använder sig av med den äran och mycket roande resultat.
Herr Incredible har svårt att finna sig i normaliteten, accentuerad av det betydligt ocoolare namnet Bob Parr. Utöver att vara en alldeles för förstående försäkringstjänsteman tillbringar han sina "bowlingkvällar" med att utföra hjältedåd i det fördolda, tillsammans med Frozone. Elastigirl - numera Helen Parr - insisterar på att de ska hålla en låg nivå, och låter exempelvis inte Dash ställa upp i idrottstävlingar i skolan. Hans och familjens frustration och det skickliga sätt den skildras på gör inledningen på "Superhjältarna" i viss mån till den film som "American Beauty" försökte vara (och enligt vissa lyckades med). Ett familjedrama där allt, precis allt, kan hända.
Tillvaron förändras åt alla håll och kanter när Bob på en och samma dag både lyckas få sparken och bli erbjuden ett nytt och spännande jobb. Det senare skulle ge honom högre lön och stort utrymme för sina superkrafter.
Givetvis, eftersom folk gör så i filmer, håller han detta hemligt för sin fru, som tror att han bara blivit befordrad och därför måste resa på konferens. Men hans nya jobb leder till stora överraskningar och oanade faror, för att inte tala om risk för missförstånd.
Även om man kan gissa sig till ungefär hur det ska sluta så är det en njutning att faktiskt se det. De olika familjemedlemmerans superkrafter får äntligen släppas lösa mot en superskurk och hans hejdukar och robotar, och energin är lika total som fantasin och detaljrikedomen. Lika träffsäker som filmen är som familjeporträtt i början, lika klockren är den som galen underhållning i slutet. Och likt alla Pixars filmer kan den ses igen. Och igen. Det är ju så snyggt!
"Unbreakable" möter "Spy Kids", "X-Men" och otaliga Bond-filmer när Pixar för första gången sätter människor i huvudrollerna. De har för övrigt inte försökt nå "Final Fantasys" graal, människor som ser verkliga ut, utan hanterar det hela med att modellera sina karaktärer extremt åt alla håll. Muskulös betyder att He-Man ser tanig ut i jämförelse, en smal person är verkligen... smal! Men mimiken och kroppsspråket lever utan svårighet upp till Pixars extremt höga standard, med subtila nyanser som många riktiga skådespelare skulle kunna lära sig av. Raka motsatsen, extrema galenskaper såsom ett syskongräl mellan superbarn avbrutet av deras superföräldrar, hanterar de förstås precis lika bra.
Och nog för att Pixar-filmer och annat som ges ut under Disneys banér (än så länge) brukar bli schysst dubbade till svenska, men här har jag faktiskt ovanligt svårt att skilja de omsorgsfullt utvalda originalrösterna från karaktärerna. Craig T. Nelson har visserligen varit medlem i en sympatisk filmfamilj redan för 22 år sedan (i "Poltergeist") men är ju nu mest känd från torra serien "The District". Det hindrar honom inte från att ha helt rätt röst för Mr Incredible själv. Holly Hunter gör väl inget jätteväsen av sig numera, även om hon har stadigt jobb, men här känns hon som det självklara valet som Elastigirl.
Det pratas ibland om vilken regissör som har "högsta lägsta-nivå" (Kubrick? Hitchcock? Coenarna?). Vilket filmbolag som prenumererar på titeln har jag i alla fall inget tvivel om. Pixar envisas med att bara släppa filmer som är överraskande bra och massivt underhållande på samma gång, och som både film- och 3D-fantast kan jag förstås inte annat än hylla dem. Den här gången blir det bara fyra robusta russin - det är exempelvis "bara" väldigt påhittigt snarare än genialiskt - men jag tror ni förstår kontentan; de har som det heter Gjort Det Igen!
© Anders Lindahl
2004-12-04
Originaltitel: The Incredibles
USA, 2004
Regi: Brad Bird
Med: Craig T. Nelson, Holly Hunter, Samuel L. Jackson m.fl.
Genre: Animation, Komedi
Svensk biopremiär: 2004-11-12
Teman: Pixar Superhjältar
Ingår i följande teman
