The Shape of Water (2017)

Drömlogik och oväntat romantisk dramatik av del Toro

Drömmar. Visst har de en tendens att innehålla både kärlek, lite allmänt kaos och ibland rikliga mängder med vatten? Men vad har drömmar exakt med den här filmen att göra? Strikt uttryckt inte så mycket, men däremot är ”The Shape of Water” som helhet en synbart drömsk historia. Låt vara att den utspelas under Kalla kriget och innehåller explicita element av spionthriller och militärt hemlighetsmakeri. Framför allt är det en förhöjd verklighet som skildras. En verklighet inkluderande en mystisk, delvis människoliknande vattenlevande varelse, upphittad någonstans i Amazonas, mot sin uttryckliga vilja fraktad till Nordamerika och ett underjordiskt laboratorium för att laboreras med. Men vad är varelsen för något och vad ska man ha den till? Och hur kommunicerar man med den på mest effektivt möjliga sätt?

Guillermo del Toro är en av den mexikanska nationens mest internationellt framgångsrika filmskapare på senare tid eller överhuvudtaget. Han rör sig ännu en gång i fantasyland men med handlingen förlagd till en historisk period som ändå kan vara igenkännlig för många. Nu ska det väl föreställa 1960-talet som jag knappast har några nämnvärda egna minnen av. Jag har väl två år när det tog slut, knappt. Men av det vi tror oss känna till om epoken finns det som sagt mycket representerat här, såsom maktkampen mellan USA och Sovjetunionen. Framgångsdyrkan och fixering vid uppåtsträvande i samhället, parallellt med tydliga klasskillnader, liksom ögonblick när segregationen lyser igenom. Mitt i detta gör två städerskor sitt regelbundna dagsverke på en till stor del hemlig forskarfacilitet förlagd till Baltimore.

En av dem är den stumma Elisa som fattar tycke för ’fiskmannen’. Hon lever ensam med en konstnärligt lagd och tillika ensam äldre man som granne och förtrogne. Hon kan på grund av sin avsaknad av talförmåga inte kommunicera problemfritt med hela sin omgivning men visar genom olika moment i filmen prov på ett väldigt levande inre. Och hon når fram till varelsen som hon egentligen inte ska befatta sig med överhuvudtaget. Frågan är hur den relationen egentligen ska utvecklas och inte minst hur den ska sluta.

Ansvarig för operationen att ta reda på vilket militärt syfte fiskmannen kan användas är en bestämd, närmast hänsynslöst målmedveten man vid namn Strickland. Han antar efterhand närmast karikerat ondskefulla former, men det ligger liksom i linje med den här filmens lite överskruvade och förhöjda karaktär överhuvudtaget. Tänk framför allt på det som en saga i en modern men ändå - eller just därför - grym och krävande miljö. Lite som i del Toros kanske bästa film ”Pans labyrint”. Då är ”The Shape of Water” förhållandevis mindre våldsam, utan att vara befriad från sådana element, men betydligt mer av en romans. Ja, just det.

När detta skrivs är årets Oscarsgala på ingång och ”Shape” har samlat på sig ett försvarligt antal nomineringar. Mycket av det kan härledas till det visuella och överlag filmtekniska hantverket. Snyggt, ståtligt och storslaget, kanske kliniskt i vissa avseenden men väldigt uttrycksfullt. Maskeringen inte minst av ’monstret’ imponerar. Ja, alla såna tekniska kategorier kan den möjligen sopa hem. Men, det kan också Sally Hawkins för sin huvudroll som Elisa. Annars är Michael Shannon i sitt mest bistra gestaltande precis så skrämmande som man kan begära. Octavia Spencer gör sin städsyster och en av de mer sympatiska karaktärerna övertygande, men har kanske inte lika mycket intressant att arbeta med som Michael Stuhlbarg. Dennes vetenskapsman med dubbla lojaliteter och lite oklar agenda är en av de där individerna, kanske den individ vid sidan av Elisa, som främst håller dramat vid liv. För det behöver skakas om med jämna mellanrum, vilket händer. Svagheterna består främst i en möjligen lite för gammaldags approach. Det är trots allt annat en traditionellt framförd historia. Tempot laggar då och då och den dramatiska pulsen offras ibland till förmån för det estetiska. Men när det estetiska är så tilltalande och atmosfären så uppslukande blir sådana invändningar ändå randanmärkningar. Kom och se, låt allt sjunka in och begrunda människans bästa respektive värsta sidor i en sedelärande skröna som varken är cyniskt svartsynt eller överdrivet optimistisk.

Vad är nu lärdomarna av dramat? Det skulle kunna vara att kärleken ibland övervinner oväntat många hinder, beroende på hur man definierar kärlek. Vilket i sig är något som filmen utforskar. Eller ett underförstått budskap om människans missbruk av naturresurser och vilka destruktiva följder fiendskapen mellan mäktiga riken för med sig för både människor och andra kreatur på planeten. Eller att några kokta ägg som isbrytare i en begynnande relation är hårt underskattade.

© Johan Lindahl
2018-03-04

Originaltitel: The Shape of Water
USA, 2017
Regi: Guillermo del Toro
Med: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Octavia Spencer, Michael Stuhlbarg, Doug Jones, David Hewlett, Nick Searcy, Stewart Arnott, Nigel Bennett, Lauren Lee Smith

Genre: Äventyr, Drama, Fantasy
Svensk biopremiär: 2018-02-14
Hemmabio: 2018-07-09

Relaterat ur russinbloggen
2018-07-09: "Dels Silver Surfer, dels en matador”: en titt på BD-utgåvan av The Shape of Water

Sök