Kingsman: The Golden Circle (2017)
För dig som gillade Kingsman
Att göra en skruvad pastisch på James Bond med både glimten i ögat och fet action är inte överdrivet originellt, men ”Kingsman: The Secret Service” från 2014 lyckades över förväntan. Brittisk problemkille lejs av välklädd och belevad gentleman till att hålla världen trygg och märker att han har fallenhet för det.
Den oundvikliga uppföljaren inleds i samma coolt spektakulära anda. En bitter herre som en gång sökt sig till organisationen men fått avslag, söker hämnd efter förra filmens konfrontation med ’Eggsy’ (Egerton). Det blir biljakt i London och Hyde Park, med gadgets och missiler. Inte jättehäftigt, mera uppvärmning.
Eggsy överlever, föga förvånande. Han är numera en fullfjädrad representant för the Kingsmen, med Mark Strong som backup i kontrollrummet. Han är en gentleman som vet vilket bestick som ska användas när och är fortfarande tillsammans med sin svenska prinsessa (i en rolig middagsscen i ”Sverige” ser vi både Björn Granath och Lena Endre), men hänger också med sina gamla arbetarklasspolare.
Julianne Moore är den ljuvt leende drogbaronen med 50-talsinspirerat imperium ute i djungeln, mekaniska vakthundar och en förkärlek för grymma lojalitetsprov och att förvandla människor till hamburgare. Nästan alla Kingsman-agenter slås hastigt ut genom hennes försorg och lämnar Eggsy och Merlin (Strong) i en för genren bekant situation: ensamma och utan någon att lita på, men med några ledtrådar att nysta i. Vilket leder dem till staterna, och en motsvarande organisation kallad the Statesmen.
I Kentucky gör Channing Tatum entré i handlingen med förväntad coolhet. Han är inte den sista kändisen att ansluta till galleriet. I övrigt erbjuds bland annat en överraskande återkomst (om man inte sett postern), en överraskande vågad gimmick (om man inte sett första filmen), en anmärkningsvärd plan från superskurkens sida och en lika anmärkningsvärd respons från amerikanska presidentens. En tur till italienska alperna tillför lite extra Bond-känsla och givetvis drar de linbanedilemmat ännu längre än när Jaws biter av linan med sina ståltänder.
Det är en påkostad bagatell med en milt anarkistisk ton. De verkar liksom få hållas, så länge budgeten betalar sig med råge. Vilket den förstås gjorde. Handlingen är ärligt talat lite underlig men Vaughn har även denna gång fått med så mycket torr humor, charm och sällsamt snygga actionsekvenser att det inte kan bli mindre än en trea.
© Anders Lindahl2018-02-06