Arrival (2016)
Begynnelser och avslut
Språkvetare jag känner är lite svaga för "Stargate" på grund av att en lingvist får en viktig roll. "The Arrival" är filmen som "Stargate" bara teasade, den som verkligen handlar om försöket att kommunicera med en främmande livsform. Mer specifikt ett par dimhöljda aliens som påminner mig lite, lite om Kang och Kodos i "The Simpsons". Men de skrattar inte.
Det är över huvud taget väldigt långt ifrån komedins värld. Den lågmält förkrossande prologen berättar om språkprofessorn Louise och en dotter vars liv blir alldeles för kort. När enorma, hemlighetsfulla obelisker landar på olika ställen i världen stannar allt. Den oundvikliga militärtoppen anländer för att hämta Louise på grund av hennes unika kompetens och säkerhetsstatus. Tillsammans med en vetenskapsman (med ospecificerat expertisområde, såvitt jag märkte) skyndas hon till Montana där något stort och märkligt tyst svävar strax över ett fält, befolkat av andra märkligheter som uppenbarligen har lärt sig kontrollera tyngdkraften. Uppdraget är självklart men knappast lätt: Prata med dem.
Under regelbundna möten i gästernas farkost försöker de knäcka koden och göra sig förstådda. Främlingarna kommunicerar bland annat med konstnärligt tilltalande former som de målar upp framför de fascinerade människorna. Det är till synes vänskapligt och präglas av en ömsesidig önskan till förståelse.
Det är tålmodigt berättat. En suggestiv ljudbild och musikvärld kompenserar för de relativt spartanska effekterna. Det är mer "Contact" än "Independence Day". Mindre effekter än "Interstellar", om än inte fritt från slående bilder. En respektingivande film i den knappast övergivna men något underbefolkade genren Seriös Sci-fi.
Somliga inslag är väldigt klassiska. Kan man lita på gästerna? Hur resonerar de andra stormakterna? Mot slutet känns det plötsligt som om filmen gör misstaget att styra in sig på klyschig mark. Gradvis inser man dock att det är något annat än det gamla vanliga de vill berätta. Något med en bekant känsla men unika inslag. Något som på flera sätt tål att diskutera och tänka på, och som nog rentav kan föranleda ett och annat gräl.
Hela tiden pågår nämligen ett sådant där elegant bedrägeri som man som tittare uppskattar att ha utsatts för när poletten väl trillar ner. Parallellt med temat om främmande väsen och tiden själv löper också en mer jordnära tråd. En vars slutdestination nästan är mer omskakande än rymdskepp som plötsligt landar på jorden.
Renner och inte minst Adams levererar nedtonade och sköna porträtt av oglamorösa människor som hamnar mitt i ett omvälvande mysterium. Denis Villeneuve (som också fått ansvaret för kommande "Blade Runner 2049") får ihop sitt ambitiösa drama på ett både känslomässigt och logiskt plan (om man köper vissa omtumlande premisser). 'Twisten' känns efter lite eftertanke snarare som det självklara slutet, ett sådant man varken kan eller vill bortse från om man ser om filmen, som isåfall delvis blir en annan berättelse.
En bra film.
© Anders Lindahl
2017-05-13
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Arrival
USA, 2016
Regi: Denis Villeneuve
Med: Amy Adams, Forest Whitaker, Jeremy Renner, Michael Stuhlbarg
Genre: Drama, Mystery, Sci-fi
Hemmabio: 2017-04-17
Relaterat: Interstellar (2014)
