Husdjurens hemliga liv (2016)

Toy Story möter Tom och Jerry, fast inte alls lika bra

2 russin

Hunden Max och matte lever det perfekta livet i ett idealiserat New York. Tills hon släpar hem Duke, en gigantisk, herrelös vovve som hon fattat medlidande med. Det är kanske lite synd om nykomlingen, men han brer också ut sig och missbrukar sin nya roll å det grövsta. Tills Max kommer på den perfekta planen och en kortlivad terrorbalans infinner sig.

De trätande vovvsingarna finner sig dock plötsligt halsbandslösa och rättslösa efter en konfrontation med ett gäng herrelösa katter. Och snart är de på väg att bli upptagna i ett underjordiskt, människohatande samhälle befolkat av avfärdade djur som inte har mycket till övers för husdjur som fortfarande har mattar och hussar som tar hand om dem. En söt men vildsint kanin är deras ledare.

Samtidigt letar Max största beundrarinna, en pimpinett pudel eller nåt, efter honom och slår sig i lag med en hök som försöker trotsa sin rovdjursnatur för att få en vän. Snart är hela kompisgänget på jakt efter Max och Duke, följande en rullstolsburen beagle. Alla är karikatyrer, karaktärer göre sig icke besvär.

En film som sålts in på att handla om vad djuren har för sig när ägarna gått ut visar sig utspela sig huvudsakligen ute i storstan, efter en räcka smålustiga betraktelser över Husdjurens Hemliga Liv, men det må väl vara hänt. När jag försöker sammanfatta handlingen blir det dock tydligt för mig att den inte är särskilt bra. Filmen som helhet är ungefär lika gullecrazy som "Dumma mig"-filmerna, men mer random i sina ansträngningar att fylla ut speltiden. Det är ofta skränigt istället för kreativt och de mer oväntade inslagen, som en lång drömliknande sekvens i ett korvparadis känns tillgjort tokig. Plötsligt kan gullehunden spöa ett jättegäng, bara för att det blir en så Kul Scen. De små diskreta roligheter och repliker som till exempelvis Dreamworks är så bra på att peta in mellan galenskaperna lyser nästan helt med sin frånvaro. Här är allt in your face och väldigt bekant från tusen olika håll.

Chris Renaud (här samregisserande med Yarrow Cheney) har uppenbarligen en lyckosam karriär på gång och marknaden för animerad familjefilm (även våldsam och lite småprovokativ sådan) är väl närmast obegränsad, så visst kommer den här löna sig rent ekonomiskt, men jämförd med de filmer som den tar upp kampen mot känns den som en slarvigt skriven lättviktare som jag inte hittar det förlåtande dumhumöret ('dumöret?') för att mer än småroas av. Fast med ett ganska sympatiskt slut.

© Anders Lindahl
2016-12-05


DVD / Blu-ray

Minifilmerna på BD-skivan innehåller tokerier som försök till hustrumord. Så ... stolligt. Den tredje minifilmen handlar bara om minioner. Den i mitten har jag glömt.


Originaltitel: The Secret Life of Pets
USA / Japan, 2016
Regi: Chris Renaud Yarrow Cheney

Genre: Animation, Komedi
Svensk biopremiär: 2016-08-03
Hemmabio: 2016-11-28

Relaterat: Dumma mej (2010)







     

Dela |