Hitta Doris (2016)
Inte lika bra, men bra nog
Sedd direkt efter den obligatoriska och galet snygga kortfilmen, denna om en strandfågel som försöker lära sig hämta snäckor i havet, känns huvudnumret "Hitta Doris" visuellt blygsamt. Det vill säga, den är ungefär lika snygg som ettan, vilket på den tiden var något i hästväg. Men tiden går och referenserna för "hur snyggt kan det bli egentligen?" ändras. Å andra sidan är story kung och "Hitta Doris" har en enkel men helt ok berättelse att bjuda på, denna gång föga förvånande med den närminnessvaga palettkirurgen i centrum.
Hon och clownfiskarna Nemo och Marvin lever efter första filmens vedermödor lyckliga vid revet. Doris är lika glömsk som förr men minns det viktigaste. När hon får vittring på sina föräldrar drar hon med sig sin nya familj på en strapatsrik resa för att sluta cirkeln.
De kommer ifrån varandra tämligen omgående och ett hetsigt och ganska kreativt letande efter nya och gamla familjemedlemmar uppstår. Det utspelar sig mestadels på och kring en marinpark med olika områden som de stackars fiskarna måste ta sig mellan, bland annat med hjälp av en tjurig men väldigt roande bläckfisk. En valhaj och en närmast övernaturligt ekolokaliserande vitval blir Doris andra bundsförvanter medan Marvin och Nemo får assistans av ett par sjölejon med vissa mobbartendenser och en sinnessvag fågel.
Faktum är att Pixar fokuserar lika mycket på halvtrista miljöer som storslagna havsvyer den här gången. Handlingen tilldrar sig till stor del i smutsiga rör och förvaringsrum bakom kulisserna på centret. Och företeelsen Klappa havet får inte direkt någon fin reklam. Vilket förstås får de finare miljöerna att glänsa desto mer. Samtidigt har den några ganska spektakulära scener och är, i den mån det ordet ens är relevant när man pratar om filmer med talande fiskar, mindre realistisk än ettan.
Det är en berg- och dalbana men den har hjärta också. Doris minnesproblem är stoff för lika mycket drama som komik och givetvis finns här flera rörande scener. Musiken är lika stämningsfull och passande som senast. En värdig men kanske inte lika helgjuten uppföljare är resultatet. Med årets kanske galnaste slow motion-scen, involverande en lastbil fylld med akvarier och fiskar i fritt fall. Och den där grejen med snäckorna är bara för fin. En fyra får det bli ändå, även om det här huserar någonstans på nedre halvan av Pixars interna topplista. Så bra är de faktiskt, fortfarande.
© Anders Lindahl
2016-11-28
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Finding Dory
USA, 2016
Regi: Andrew Stanton Angus MacLane
Genre: Animation, Äventyr, Barnfilm, Drama
Svensk biopremiär: 2016-08-27
Hemmabio: 2016-12-05
Teman: Pixar
Relaterat: Hitta Nemo (2003)
Ingår i följande teman
