Hitta Nemo (2003)
Det stora, roliga blå
Clownfisken Marlin lever lycklig med sin clownfiskfru vid ett fint korallrev när katastrofen drabbar honom. En stor fisk berövar honom inte bara hustru utan också alla de nylagda rommen utom ett. Förklarligt nog blir Marlin en försiktig och överbeskyddande far åt lilla Nemo, det enda överlevande barnet, och det är med stor oro han låter honom börja skolan. Rätteligen så, ska det visa sig, för i sin iver att visa att han inte är feg blir Nemo uppfiskad av en dykande tandläkare från Sydney. I sin desperation tar Marlin hjälp av Dory, en fisk med Memento-problemet dåligt närminne och, kanske därför, ett obändigt gott humör. Sökandet efter Nemo börjar.
Bashandlingen är inte särskilt raffinerad, det är detaljerna som skvallrar om den fantasi som samlats i Pixars högkvarter och hittills resulterat i fem ovanligt, underbart bra 3D-långfilmer. Vattenlevande djurs egenheter används påhittigt, som när ett stim fiskar bygger porträtt och skulpturer, eller ironiskt, som när en grupp hajar försöker sluta äta fisk. Det typiska temat om hur små saker som vi betraktar som omedvetna ting eller i bästa fall tanklösa djur försöker klara sig bland stora, farliga människor återkommer i ny tappning, och som vanligt blir det väldigt underhållande. Och som vanligt är det ljuvligt snyggt gjort.
Man behöver verkligen inte vara intresserad av 3D-grafik för att gilla Pixars filmer, men det ger onekligen en extra dimension. Detta härliga bolag ställer ofta upp en ny teknisk utmaning för sig själva inför varje ny film; i "Monsters Inc." var det att låta en av huvudpersonerna ha blå päls som skulle röra sig naturligt, här består provet i att jobba med väldigt mycket vatten. Utan att tråka ner sig med teknikaliteter så hör vatten till det mest svårhanterliga en 3D-animatör kan pyssla med. Inte nog med att man måste arbeta väldigt smart om inte varje ruta ska ta en evighet att rendera, att sedan få vattnet att interagera med karaktärer och regndroppar på ett vettigt sätt kräver en hel del. Pixar består provet och resultatet är en underbart detaljrik miljö som kan gladeligen dyker ner i, där ljuset som bryts genom vågorna spelar vackert över havsbottnen och till Thomas Newmans musik blir nästan hypnotiskt fint.
"Hitta Nemo" kanske inte är konst på samma säregna sätt som årets andra animerade underverk "Spirited Away", men den är gjord med en kunskap som gränsar till genialitet och är precis så rolig, spännande och fantasifull som man nu närmast kräver av Pixar. Dialogen är bättre än i de flesta spelfilmer och vissa viktiga repliker är härligt "understatade", vilken gör dem dubbelt rörande.
Som vanligt när det gäller Disney och Pixar går det också riktigt bra att se den svenskdubbade versionen, vilket förstås gör filmen till det perfekta valet om man ska ta med småttingar på bio utan att själv bli uttråkad. Liksom "Spirited Away" ger jag den maxpoäng, med en viss tvekan (sköldpaddorna kanske inte var så jättekul i mina ögon) men också med stor beundran.
Före filmen kan man också avnjuta en liten, rolig kortfilm som gjordes långt före "Toy Story" och dels visar vilka tekniska framsteg Pixar gjort, dels vilken begåvning som alltid funnits där.
© Anders Lindahl
2003-11-06
Originaltitel: Finding Nemo
USA, 2003
Regi: Andrew Stanton Lee Unkrich
Med: Albert Brooks, Ellen DeGeneres, Alexander Gould, Willem Dafoe m.fl.
Genre: Animation, Barnfilm, Äventyr
Svensk biopremiär: 2003-11-14
Teman: Pixar Tjugohundratalets bästa filmer
Relaterat ur russinbloggen
2000-11-11: Pixar under vattnet
Ingår i följande teman
