Pride and Prejudice and Zombies (2016)

Mer eller mindre humoristisk hantering av de odöda

Boken är ju rolig. Alltså den där Seth Grahame-Smith bygger vidare på Jane Austens klassiker ”Stolthet och fördom”, den kända och älskade, och lägger till en hel drös odöda bråkmakare som bonus. En liten 300-sidig skröna som i svensk upplaga förärats ett entusiastiskt förord av Johanna Koljonen och sedan skjuter fart med den förnämliga filosofiska frasen ”Det är en allmänt erkänd sanning att en zombie som åtnjutit hjärna kommer att vilja ha mer hjärna”. Exakt så börjar för övrigt den här filmversionen också, men sedan har man inte följt förlagan direkt slaviskt utom i de stora dragen. Många kan känna igen intrigen i huvudsak efter att ha läst Austens roman eller sett någon av de filmade versionerna. Själv får jag i första hand jämföra med ”Stolthet och fördom” med Keira Knightley i huvudrollen, liksom den lekfullt bollywoodiserade ”Kärlek och fördom” (”Bride and Prejudice”). Men boken har jag bara läst i den här nu filmade mashup-versionen.

Enkelt uttryckt så har filmteamet här prioriterat det visuella före det vitsiga. Det är ett ståtligt kostymdrama med glimten i ögat, men inte riktigt så roligt som det kunde ha blivit om de hade lyckats överföra mer av Grahame-Smiths okynnighet till duken. Kanske var det en övermäktig uppgift eftersom de dråpliga verbala beskrivningarna av en lagom ovarsamt reviderad 1800-talssocietet kanske fungerar bättre i skriftlig form. Filmen i stort är ändå underhållande och en del av den torra humorn klaffar även här. Austens observationer kring könsroller och inte minst klasskillnaderna i dåtidens England skymtas åtminstone i mindre doser. De understuckna undermeningarna och eleganta smågliringarna, liksom den absurda kombinationen av romans och råriven zombieaction också. Rivaliteten och intrigerna mellan de bekanta rollfigurerna? Check. Vi känner igen systrarna Bennet som begrepp, liksom den torrlagde och tillknäppte men tappre mr Darcy. Så ock dennes dödsfiende och konkurrent Wickham samt en serie andra friare, sociala kontakter och kombattanter. Konceptet, om vikten av att kunna gifta bort och få sina döttrar försörjda helst av en välbemedlad man, parat med det dödliga hot som utgörs av alla döda som inte vill stanna i sina gravar, är ju genialiskt i sig - åtminstone för vissa av oss med inte alltid så sofistikerad smak och urskillningsförmåga som vi kanske borde ha.

Zombiekreationerna skulle väl i stort sett ha kunnat platsa i ”The Walking Dead” rent konstnärligt. Men det viktigaste i den här överföringen är att träffa rätt i tonläget. Och jag tycker att skådespelarna har förstått sin uppgift i att förmedla även de mest absurda replikerna och iscensätta massakrer med rätt undangömd glimt och utan att dra på smilbanden när det inte passar sig. De ska fortsätta likna de figurer som finns i Austen-land, med en liten twist som inte ska överarbetas. Manus och de omkringliggande förutsättningarna ska göra resten av jobbet åt dem. Och det är väl där den lilla bristen finns, då. Den härliga avartshumorn från boken kunde ha framhävts mer aggressivt, om det nu är rätt uttryck. Den delen fungerar strängt taget bäst under den första dryga halvtimmen och börjar sedan successivt tonas ner till förmån för mer brutaliteter. Även om det ska sägas att grundstoryn som känns igen både från Austens oförorenade version och mashup-tolkningen håller sig ganska intakt. Det är i detaljerna som det kan skilja sig och vid en del ibland mer märkbara punkter fattas beslut om vilka jag kanske inte alltid är 100 procent överens med dem.

I det stora hela är det tillfredsställande. Kanske inte den aha-upplevelse som det var att läsa. Men det går fortfarande att roa sig åt hur viktigt det är med en social fostran för dåtidens kvinnor som i den här revisionistiska historieskrivningen helst både ska kunna laga mat, kunna flera språk och snitta upp zombier på beställning när baltillställningarna avbryts av ovälkomna intrång. Liksom åt debatten kring var de egentligen bör få sin skolning. Japan, som de rikaste familjerna eller Kina som de kanske mindre bemedlade men - som det uttrycks - lite visare familjerna. Charles Dance och Lena Headey i mindre roller ger diskreta ”Game of Thrones”-vibbar åt hela paketet. Men det är Lily James och Sam Riley som ska dra det tyngsta lasset som huvudfigurerna Elizabeth Bennet och Mr Darcy. De som bevisar tesen om att det börjar med bråk och slutar med… Benknäckande blodsutgjutelser till samhällets fromma kanske? Och en liten puss som bonus?

© Johan Lindahl
2016-09-04

Originaltitel: Pride and Prejudice and Zombies
USA/Storbritannien, 2016
Regi: Burr Steers
Med: Lily James, Sam Riley, Bella Heathcote, Ellie Bamber, Millie Brady, Suki Waterhouse, Douglas Booth, Sally Phillips, Charles Dance, Jack Huston, Lena Headey, Matt Smith

Genre: Action, Komedi, Romantik, Skräck
Hemmabio: 2016-08-22
Teman: Zombies

Relaterat: Kärlek och fördom (2004)

Ingår i följande teman

Sök