Everest (2015)

"Because it's there"

"Varför beskriver vi inte upplevelsen mer detaljerat i broschyren", undrar Rob Hall retoriskt inför några samlade äventyrare.
"För att det mestadels är smärta," svarar en.

Jag är en av dem som inte riktigt ser tjusningen i att bestiga berg som, om de hade haft medvetenhet, kunde klassas som illvilliga psykopater. Kallt, jobbigt, och över en viss höjd är du i praktiken döende, oavsett i hur fin form du är. Det gäller att bita ihop, ignorera lidandet och klara av det. Diskutabelt nöje, om du frågar mig. Tacka vet jag Ninja Warrior. Men häftiga filmer kan det bli, med slående vackra bilder i.

På 90-talet tog de guidade bestigningarna av Everest fart och gemene man, i alla fall de med pengarna och fysiken, fick en chans att göra det omöjliga, ledsagade av rutinerade proffs med syrgas och annan noggrant utvald utrustning. Vid baslägret på drygt 5 000 meters höjd blandas Imax-filmare och andra mediarepresentanter med de som ska göra't, under de få veckor då vädret möjligen tillåter att det görs.

Därmed inte sagt att kommersialiseringen gjort det hela till en lätt uppgift. Berget har envisats med att kräva sin tribut, både bland de som har betalat för äventyret och de som livnär sig på det. Någon helikopterräddning från toppen tillåter inte den tunna luften, hur rik du än är, och vädret är nyckfullt. År 1996 fick några konkurrerande expeditioner det extra marigt. Den här påkostade produktionen levandegör hela eländet med bra skådisar och smärtsam intensitet, väldigt rakt och rättframt. Några personer presenteras raskt, däribland den kaxige sydstataren (Brolin), guiden som snart ska bli farsa (Clarke), kvinnan som bestigit sex av "De sju topparna" (Mori) och ämnar beta av den sista, brevbäraren som nästan lyckades en gång och bara måste försöka igen (Hawkes), ett par journalister från konkurrerande media och en konkurrerande guide (Gyllenhaal).

Olika problem, där en ovanligt intensiv storm bara är en, bidrar till att en sysselsättning som är farlig under de bästa omständigheter blir en kamp för överlevnad. Många kommer dö, det är väl knappast en hemlighet. Men filmen ruvar på både spänning och ett par smått galna överraskningar, om man nu inte förläst sig på verkligheten och därmed spolierat filmen för sig. Tonmässigt hamnar det någonstans mellan "Den perfekta stormen" och "127 timmar", eller lite vid sidan av "Nordwand, vilket ni kan tolka som ni vill.

Isländske Baltasar Kormákur har gjort en lika kompetent som regelmässig skapelse. Det här är en film som mår bra av en hyfsad ljudanläggning, som låter stormen och lavinerna skaka liv i subwoofern medan surroundhögtalarna låter isvinden krasa och vina runt öronen på en. Personerna är enkla, även de som spelas av stjärnor. Det finns väl bara ett enda ögonblick, tidigt i filmen, då en sherpa blir något mer än en stretande funktion. Det är oironiskt och rättframt, som sagt. Men det griper tag. Det finns tillfällen när man får påminna sig om att det faktiskt är sant för att skaka av sig känslan av "för filmiskt", och om man väl lyckas med det blir det rejält gripande. Och när man på vägen upp - och kanske ner - nästan lärt känna den lilla skaran av folk som arbetar på och runt världens högsta berg är det inte lika lätt att avfärda deras umbäranden med ett "de får skylla sig själva".

© Anders Lindahl
2016-02-08

Originaltitel: Everest
USA / Storbritannien, 2015
Regi: Baltasar Kormákur
Med: Jason Clarke, Josh Brolin, Jake Gyllenhaal, Keira Knightley, Ang Phula Sherpa, John Hawkes, Naoko Mori, m.fl.

Genre: Äventyr, Drama
Svensk biopremiär: 2015-09-25
Hemmabio: 2016-02-08

Relaterat: North Face (2008)

Sök