Into the Badlands - säsong 1 (2015)
Hongkong möter södern möter postapokalyps
Vid första anblicken är det den perfekta serien för mig. Postapokalyps med svärd istället för skjutvapen, muromgärdade samhällen och en snabbt presenterad förklaring till världens sorgliga tillstånd. Mysigt!
Framtiden är gammaldags men ganska prydlig. Vägarna är farbara för de få motorfordon som finns i omlopp och vallmon växer i prydliga rader, skött av de 'cogs' som arbetar för att få åtnjuta baronernas beskydd. Och kläderna är välsydda och fina.
Sunny (Wu) är en 'clipper', soldat i en barons tjänst med svärd, motorcykel och extra fina kläder. Coolhetsfaktorn är total. Inom tio minuter har han avverkat ett helt rövarband och fritagit en ung kille som de hade inlåst i en låda. Daniel Wu är USA-född men främst känd i Hongkong och Kina och verkar vara bundis med bland andra Jackie Chan, som han jobbat med i flertalet filmer. Här gör han coolt bruk av både sina seriösa fighting skillz och sin nedtonade pondus.
Världen har klara sydstatarförtecken med en uppdatering av slavekonomi. I 'fortet' råder disciplin och ordning, komplett med kampsportsexercis och ett skrytbygge i kolonialstil för bossen. Soldat eller arbetarbi, valmöjligheterna är begränsade. Baronen presenterar sig för de nya rekryterna som det närmaste de har en Gud i Badlands. Quinn (Marton Csokas, bekant som Celeborn i "Sagan om ringen"-filmerna) har en konstant min av avsmak och har själv gått den hårda vägen från nolla till baron. Hans son Ryder förväntar sig att ta över men är enligt farsan inte av rätta virket. Sunny, däremot ... Lite "Gladiator"-upplägg, som synes. Men Sunny är kanske inte så osvikligt lydig som bossen tror. Regler som att clippers inte får ha barn, och förväntas döda även sina vänner, kanske blir för mycket till slut. Och den nya killen, M.K. (Knight), han i lådan, verkar veta och kunna saker som ger hopp om en väg ut ...
Expositionen är tydlig och rask. Här slösar man inte tid på att låta karaktärerna presentera sig lite pö om pö. I början kommer till och med en nästan helt onödig voice-over-redovisning från en blivande huvudperson. "Into the Badlands" är trots de ytliga likheterna med "The Walking Dead" något väsensskilt från AMC:s kändaste postapokalyps. Realism är inte en faktor som man vördar nämnvärt, även om de övernaturliga inslagen är synnerligen begränsade (det finns i praktiken bara ett). Som ren underhållning är den odiskutabelt berömvärd. Men finns det mer att hämta än yta?
Det är i alla fall inte naket som utgör säljargumentet. Serien är närmast pryd om man jämför med mycket annat, lite som de typiska Hongkongfilmer som utgör minst 50 procent av inspirationen. Den andra dusten i första avsnittet avslöjar ännu tydligare att de snarare har för avsikt att locka vänner av just asiatisk actionestetik och de gör det ärligt talat så väl att jag är beredd att kapitulera där och då. Kamperna är ett återkommande inslag, härligt överdrivna, snygga och välgjorda.
Efter tre avsnitt börjar det kännas riktigt trivsamt alltihop. Blandningen av genrer är udda och mysig. Men det här är också en serie som inte nöjer sig med strid. Den har faktiskt både stil, inslag av hjärta och små detaljer som lyfter den titt som tätt. Det är en krass värld, men inte så hjärtskärande hopplös som den i "The Road" eller "The Walking Dead". Det kan mer bekvämt passas in i kategorin Total Eskapism.
Efter hand presenteras fler baroner i en skakig fred som inte alla känner för att upprätthålla. Som den fagra men farliga Änkan (Beecham) och hennes dödliga döttrar, varav en ständigt springer på M.K., med outtalade känslor som följd.
Det är lika karaktärs- som våldsdrivet och galleriet är helt okej. Quinns första hustru Lydia (som kanske förgiftade sin senaste konkurrent) och nytillskottet Jade håller fasaden uppe men är knappast de såtaste vänner. Sunnys käresta (Mantock) utstrålar ett värdigt lugn utan att pliktskyldigt förvandlas till ännu en slagskämpe. Extrapoäng för en biroll för Stephen Lang (känd från "Avatar" bland de unga och ifrån "Brottets väg" för vänner av en av 80-talets bästa tv-serier).
På beprövat manér inleder AMC med en 'halvsäsong', avslutad med diverse cliffhangers. Det är en kort men uppslukande start på vad som i skrivande stund inte officiellt fått en andra säsong. Jag tippar att det blir mer. Och hoppas, faktiskt.
© Anders Lindahl2016-01-17