Mission: Impossible - Rogue Nation (2015)

Spektakulärt och sevärt - igen.

- Nu ska vi se vad du är gjord av.
Jo, det sägs på svenska. Liksom i förra ”Mission: Impossible”-installationen har skandinaver placerats på prominenta poster. I en historia som faktiskt kan kräva en del koncentration om man vill hänga med i exakt vad spioner, kontraspioner, chefer, tjänstemän och hejdukar egentligen konkurrerar om. Å andra sidan kan du luta dig tillbaka och se dem banka sans och vett ur varandra. Eller ännu hellre följa deras bravader hängande i lättande flygplan, jagande varandra på varierade motorfordon, stjälande krypterade hårddiskar från platser de inte ska kunna stjälas från. Och så vidare. Utan att förstå precis varför de upplever sig så starkt motiverade att utföra dessa i viss mån hälsovådliga handlingar.

Av en händelse hade jag sett om Hitchcocks ”Mannen som visste för mycket” (andra versionen, 1956) på SVT kvällen före. Och händelsevis delar de två spänningsalstrande filmerna ett par gemensamma nämnare: attentatsförsök mot statsman under ett prestigefyllt musikaliskt evenemang, samt en tilltagen portion av handlingen förlagd till Marocko. Annars skiljer de sig åt på nu närmast självklara sätt. De andningspauser eller längre, långsamma scener som häxmästaren framför andra kunde kosta på sig ett drygt halvsekel tillbaka är sällsynta i våra dagar, inte minst i Ethan Hunts universum. Nu är ”M:I 5” (om den förkortningen accepteras) en i sammanhanget välbalanserad kombination av aktion och avancerade premisser att försöka förstå i förbifarten.

Filmserien med Tom Cruise har generellt blivit progressivt bättre under, just det, snart två decenniers gång. De två första var bra men med en del uppenbara brister, medan de tre efterföljande inklusive den här har varit bättre än bara bra. Med dessa föregångare i minnet kan vi se blinkningar åt dem här och visst, en och annan ansiktsmask kommer till användning. Igen. Det där med att knycka viktiga datafiler av varandra har blivit en stapelvara, något som triggar igång andra processer. Till konceptet hör också att Cruises überelitagent Ethan Hunt lämnas påfallande ensam och övergiven av sina överordnade och landet han tjänar. Ifrågasatt blir han även nu. Hela IMF (Impossible Mission Force) skrinläggs medan specialavdelningar inom CIA förväntas ta över deras uppgifter, men med snävare manöverutrymme. Otack är världens lön.

Detta samtidigt som ett konkret yttre hot mot specifikt IMF och i förlängningen hela världsordningen har manifesterat sig i form av Syndikatet. Vilka är de? Vad vill de? Vem leder dem? Varför samarbetar de inte med SPECTRE? Ursäkta. Jag blandar ihop franchisevärldarna. Skyller på att en trailer för kommande Bond-film visades precis innan aftonens huvudattraktion. Och i jakten - där det ofta är oklart vem som jagar vem - möter Hunt den dubbeltydiga, möjligen dubbelspelande Ilsa Faust, en kvinna som kan ta vara på sig själv och andra av daga. Och spelas av svensk-brittiska Rebecca Ferguson (känd från bland annat miniserien ”The White Queen”). Av IMF som team återstår bara spillror, men något måste ju föra samman de gamla vapenbröderna. Kvinnorna brukar bytas ut mellan filmerna. Och Hunt klarar visserligen mycket på egen hand, men även han behöver en hjälpande hand eller fler, med så mycket emot sig. Och det var ju så det brukade vara i TV-serierna; den klassiska från 1960-talet och den sämre varianten från sent 1980-tal. IMF ska vara ett litet sammansvetsat arbetslag. Här markeras Hunts individualitet, men även hans behov av lojala medhjälpare i nöden.

Men kan han lita på Ilsa Faust? Ännu ett… intressant val av namn för en svensktalande karaktär i sviten. Michael Nyqvist fick väl heta Kurt Hendricks i fyran. Och Ilsa är inte ensam om vårt tungomål här. Hon rör sig i en internationell krets världsförvärrare. Och de förväntas i princip alla vara döda. Som så många andra onda krafter i genren. Ja, allt kan inte vara originellt. Mycket är bekant från både M:I-historiken och andra liknande fenomen. Men flyhänt är det. Humorn som flämtade på sparlåga i de första filmerna har utvecklats. Inte minst med Simon Peggs datasnille Benji som pådrivare. Ferguson tillför en annan dimension och underliggande spänningar i samspelet med Cruise. Osäkerheten på vilken sida hon i slutskedet står på är ett grepp som inte heller är nytt, men utnyttjas konstruktivt.

M:I5 ger vad den är tänkt att ge. Cruise har i sedvanlig ordning anlitat en ny regissör för att ge det senaste kapitlet en egen prägel. Den här gången Christopher McQuarrie som tidigare regisserat Cruise i ”Jack Reacher” liksom skrev manus till ”Edge of Tomorrow” och ”Valkyria”. Ser resultatet radikalt annorlunda ut än om någon av de föregående rodermännen kommit i repris? J.J. Abrams, Brad Bird, Brian De Palma eller John Woo? Jo, det är klart, den sistnämnda hade väl fått svårigheter att behärska sina impulser, som kanske lämpar sig bättre i andra sammanhang. Allt slagsmålande behöver inte se ut som balett i slow motion.

© Johan Lindahl
2015-08-03

Originaltitel: Mission: Impossible - Rogue Nation
USA, 2015
Regi: Christopher McQuarrie
Med: Tom Cruise, Jeremy Renner, Simon Pegg, Rebecca Ferguson, Ving Rhames, Sean Harris, Simon McBurney, Jingchu Zhang, Tom Hollander, Jens Hultén, Hermione Corfield, Alec Baldwin

Genre: Action, Thriller
Svensk biopremiär: 2015-07-31
Hemmabio: 2015-11-30

Relaterat: Mission: Impossible - Ghost Protocol (2011) Mission: Impossible 3 (2006) Mission: Impossible II (2000)

Sök