Mission: Impossible - Ghost Protocol (2011)
Spänning, sandstormar och svensk skurk som hotar världsfreden
Alla talar svenska. Nej förresten, bara en person. I en scen. Han är skurken, vilket vi inte är bortskämda med i internationella storproduktioner. I alla fall inte att den lede fi både spelas av och ska föreställa svensk medborgare. Michael Nyqvist är här en före detta professor och betydelsefull ledargestalt som avpolletterats från officiella uppdrag för att han ”well... has gone crazy”. Det där med att kärnvapenkrig enbart skulle ha avigsidor har inte riktigt sjunkit in hos honom. Världen behöver rensas upp ibland för att födas på nytt, liksom. I den här sviten - alltså ”Mission:Impossible”-konceptet - konkurrerar han närmast med Philip Seymour Hoffman som gjorde ett lysande jobb i trean, regisserad av ”Lost”-skaparen J.J. Abrams. Kopplingen till den serien fortsätter här med en liten insats av Josh ”Sawyer” Holloway, dock ungefär lika korthuggen som Tom Wilkinsons. Men nu är jag ute i marginalerna.
I centrum är som vanligt Tom Cruise den klarast lysande stjärnan. Det här är hans show och lagkamraterna (det är väl trots allt ett Impossible Mission Force Team det ska handla om i grunden, eller?) varierar vilt mellan filmerna. I princip formar sig nu ett helt nytt lag - igen. Inte ens Ving Rhames hacker Luther är kvar längre. Varför då? Och vad har hänt med hustrun sedan sist? Svaren kommer så småningom. Till att börja med ska Ethan Hunt (alltså Cruise) räddas ur ett ryskt fängelse med hjälp av agenterna Carter (Paula Patton) och Benji (Simon Pegg). Dessförinnan har en operation gått snett i Budapest och mycket fortsätter att se illa ut. Så illa att hela IMF-verksamheten skrotas av staten efter katastrofala krevader kring Kremlin i Moskva. Plötsligt är förhållandet mellan USA och ryssen ”det sämsta sedan Kubakrisen”. Trion utökas genom oförutsedda omständigheter med Mr Brandt (Jeremy Renner), en analytiker som dock troligen har viss erfarenhet av fältarbete, samt en och annan hemlighet.
Men utrustningen - alla gadgets som brukar höra till - har den här gången en förmåga att inte fungera fullt ut. Så med begränsad arsenal och helt utan officiell sanktion uppifrån ska kvartetten i princip hindra tredje världskriget från att bryta ut. Det blir en rejäl åktur (vad annars?) med hållplatser i Östeuropa, mellanöstern och Mumbai. Väldigt lite tid spenderas i USA. Och de mest hisnande scenerna inträffar när Cruise klättrar omkring på världens högsta byggnad i Dubai. Anledningen? Ja, det finns en teknologisk orsak, men förklaringsmodellen är väl främst lämplig ur underhållningsperspektiv. Logiken är mindre viktig. Varför ska hjälten lösa problemen på insidan av skrapan när det är mycket häftigare att se honom kränga omkring på utsidan?
Nyqvist imponerar faktiskt mer genom sina rent fysiska duster med stjärnan själv. Han får annars inte så mycket vettigt att säga (ens ur det lingo som brukar kunna kategoriseras som 'skurk-vettigt') utom just i scenen där han språkar in Swedish och förklarar sina gudkomplexuella visioner om ett globalt reningsbad. Paula Patton fyller funktionen som både snygg och slagsmålskunnig kvinna i sammanhanget. Och Pegg är - givetvis! - osannolikt omprogrammeringsgeni och avspänningskomiker i ett.
Sandstormar, biljakter, höga höjder och bråda djup. En räcka nära-döden-upplevelser och interfolierande one-liners eller rentav sammanhängande smålustiga meningsutbyten (som den mellan Renner och Pegg inför ett riskfyllt företag i Mumbai) gör MI-4:an till en flyhänt, fängslande kombination av kraft och klurighet. Jag var rätt förtjust i trean också. Och det är i de här två senare filmerna som Omöjligt Uppdrag à la Cruise verkligen känts som en fullödig arvtagare till originalet från 1960-talet (som ju var en TV-serie). Det svänger, enkelt uttryckt. Särskilt bland sanddynerna och i slutuppgörelsen på indisk mark.
Men knepet med ansiktsmasker är möjligen på väg att pensioneras här. Det används ytterst sparsamt och mest med en bakvänt ironisk underton. Metoden är inte idiotsäker och fler kan spela samma spel...
© Johan Lindahl2012-06-03