Sin dejar huella (2000)
Oroande rolig odyssé genom spännande och splittrat land
Två kvinnor på flykt. Undan olika män. Av olika orsaker. De hamnar i samma bil söderut från den nordligaste delen av Mexiko. Var vi befinner oss, eller rättare sagt var de befinner sig, under olika segment i filmen presenteras konsekvent ganska noggrant och nitiskt med hjälp av olika filmpedagogiska grepp. Bland mycket annat känns det som om ett av de uttalade syftena med María Novaros roadmovie är att ge en överblick över hur livet kan te sig och hur landet ligger i olika regioner av landet, från gränsområdet till USA ner till de turistvänligare trakterna på Yucatán-halvön i sydöst.
Det måste ha gått närmare 15 år sedan jag första gången såg ”Sin dejar huella” på filmfestivalen i Göteborg, då under den engelska internationella titeln ”Without a Trace”, en tämligen rak översättning av originalets andemening. Bokstavligen betyder det ”utan att lämna spår”. Det var väl så det var tänkt för fabriksarbeterskan Aurelia, som vill pröva något nytt i livet för sig själv och sina barn. I förbifarten lämnar hon den äldste av dem, sexåringen Juan, hos en syster och ger honom en flygbiljett i handen, för att de ska kunna sammanstråla senare i förhållandevis mer idylliska Cancún. Pengarna till den? Jo, inte att förglömma, hon råkar lägga beslag på en större summa i sedlar från sin pojkvän, som sysslar med en viss form av illegal verksamhet landet ofta förknippas med.
Illegala aktiviteter sätter även Ana i klistret. Låt oss kalla henne Ana, men det framgår snabbt att det bara är ett av många namn hon använder, medan hon smugglar falska fornminnen och med till synes regelbundna intervaller trakasseras av en odräglig federal agent som är mindre intresserad av att haffa henne och mer av att just regelbundet spana in henne, suga i sig hennes dofter och visa vem som har makten över hennes öde. ’Ana’ har tillbringat en stor del av livet i Spanien, och en återkommande detalj i filmen är kommentarerna kring hennes för mexikaner avvikande accent.
Pank och med knapp nöd undkommen från det senaste förhöret passar hon på att lifta med Aurelia och så är bollen i rullning på allvar. De två rymlingarna vet väldigt lite om varandra, och de fortsätter att bara delvis avslöja sina respektive bryderier under vägen. Det blir en spännande resa för dem och för oss. Och inte minst för den relativt nyfödde Billy, som sannolikt inte inser vilken spännande odyssé han redan i den här åldern får följa med på. Själv mindes jag filmen som en riktig charmoffensiv och helhetsintrycket har inte förändrats så mycket nu när jag ser om den, med lite mer kunskap om landet i fråga som fler fina poänger i marginalen att uppenbara sig. Dit hör de återkommande poliskontrollerna på vägen och tillhörande strödda repliker om att landet börjat bli alltmer militariserat och bevakat. Liksom de flitigt förekommande corridos och andra populära kompositioner som strömmar ur bilradion och i sig berättar historier, eller etablerar i vilken kultursfär vi för tillfället vistas. För det finns skillnader. Ana avslöjar en hemlig kärlek och refererar sedan skämtsamt till vid den här tiden globalt ikoniserade rebellen Subcomandante Marcos i den sydligaste provinsen Chiapas.
Genren är närmast att betrakta som en dramakomedi i roadmovieförpackning, med en betoning på en ofta diskret vardagshumor som kan vara lätt att underskatta och missa poängerna med, samtidigt som den bygger upp till en upplösning där livet bokstavligen står på spel. Man rånar inte andra rånare eller försöker överlista en korrupt statlig spanare helt ostraffat. Men det totala tonläget känns ändå förvånansvärt konsekvent och Novaro slirar inte bortom all kontroll när allt ska knytas ihop. När filmen festivalvisades var Ridley Scotts ”Thelma & Louise” en nästan obligatorisk referenspunkt, men ”Sin dejar huella” behåller en jämförelsevis lättare och mer feelgood-ifierad karaktär in i mål.
Och samspelet mellan spanjorskan Aitana Sánchez-Gijon och mexikanska Tiaré Scanda fungerar alldeles utmärkt. Det är aldrig övertänt eller påklistrat melodramatiskt, utan påfallande behärskat och med flera giftiga punchlines som man kan riskera att gå miste om, om man tappar uppmärksamheten. Repliker som ’nästa gång ska jag gifta mig med någon mognare, även om han skulle vara i 50-årsåldern. Nu finns ju trots allt Viagra’ eller ’var glad att du föddes till man. Det är alltid kvinnorna som får städa upp’ sätter ribban - och är naturligtvis mycket mer avslöjande i sitt sammanhang än som här, tagna helt ur det…
© Johan Lindahl
2015-09-05
DVD / Blu-ray
Filmen är väl i princip helt otillgänglig i svensk upplaga, men finns i en europeisk, region 2-version från Spanien, åtminstone stundtals överkomlig från Amazon i Storbritannien. På spanska med möjlighet till engelska undertexter, vilket är en fördel även om man har erfarenhet av spanska som språk. Taltempot är genomgående högt och en uppsjö varierade lokala idiom och slanguttryck kommer till bruk. Något direkt extramaterial att yvas över är dock inte att räkna med.
Originaltitel: Sin dejar huella
Mexiko/Spanien, 2000
Regi: María Novaro
Med: Aitana Sánchez-Gijón, Tiaré Scanda, Jesús Ochoa, Martín Altomaro, José Sefami, Juan Manuel Bernal, Silverio Palacios, Santiago Molina, Edmundo Sotelo, Gerardo Taracena
Genre: Drama, Komedi
Relaterade artiklar
Spanska spår
