Sin City - A dame to kill for (2014)
En film att bli lite besviken av
Det är inte samma sak den här gången. Trots att det är ungefär samma sak. Samme Robert Rodriguez som tillsammans med serieskaparen Frank Miller förvandlar några blodiga noir-historier från den solkiga och hopplösa staden Basin City till rörliga och nästan helt svartvita bilder. Man blir liksom inte lika impad och paff den här vändan. Det är svårare att bry sig eller ens fascineras. Har tåget gått? Har man sedan 2005 sett för många andra filmer som inspirerats av ettan? Eller är det något viktigt som fattas, trots att skådisar som Bruce Willis, Mickey Rourke och Jessica Alba gör återbesök? Kanske bättre historier, helt enkelt.
När en potentiell huvudperson i Joseph Gordon-Levitts kontrollerat kaxiga skepnad konfronterar och provocerar Powers Booths hundraprocentigt obehagliga karaktär (känd som maktfullkomplig senator och far till det gula människomonstret i ettan) så påminns man på många sätt om en av de tyngsta sekvenserna i "Deadwood", men den känslomässiga effekten är aldrig "A Dame to Kill For" i närheten av. Slutet på den här episoden känns inte så mycket chockerande som meningslöst.
Den ultimata femma fatalen spelas av Eva Green, som passar på att låta dokumentera timglasfiguren i stiliserade men ganska vågade scener. Hennes är, föga överraskande, en kall historia där Josh Brolin spelar en lite mer mänsklig karaktär än exempelvis den bekante buse (Rourke) han tar hjälp av. Snöpligt och eländigt och väldigt våldsamt. Och samtidigt märkligt antiklimaktiskt. Jessica Alba (som lite otippat levererar den intressantaste rolltolkningen) ser också till att påminna om att hon ser bra ut, som ganska pryd strippa övervakad både av en levande Rourke och ett spöke spelat av Bruce Willis. Även här kan man konstatera att man skulle vilja bry sig lite mer. Och så tar vi en tur till den del av stan där tuffa brudar styr. En ganska meningslös tur.
Det handlar mycket om hämnd. Hämnd kan vara en spännande motivation på film men här blir det sällan spännande. Karaktärerna korsar varandras vägar men inte på särskilt raffinerade vis. En historia verkar mest vara med för att göra slutet på en annan lite mer bistert tillfredsställande.
Poängen som hamras in är glasklar: Sin City är en stad som förstör människor. So what? frestas man den här gången att undra.
© Anders Lindahl2014-12-18