Mumien - återkomsten (2001)
3D-grafikens uppgång och fall
Ha, vad dum och naiv man var en gång i tiden. Jag hade verkligen en övertygande tro på att 3D-grafik på film endast skulle utvecklas till det bättre efter den makalösa vatten-scenen i "Avgrunden", allt skulle bli bra och fint och vackert och smälta samman på filmduken till ett potpurri av 3D-grafik och verkliga miljöer/människor/rekvisita. Att man aldrig mer skulle behöva förfäras över att de inklippta 3D-effekterna var felfärgade och blåa i kanterna.
Nu skriver vi anno 2001 i våra dagböcker, det är tio år sedan Skynet sände ut morphande terminatorer till vår tid, och hela tolv år sedan den ovan nämnda vattenscenen dök upp i "Avgrunden", och jag är besviken och lite ledsen. Jag har nämligen beskådat "Mumien - Återkomsten" på den lokala biografen, och 3D-grafik på film verkar plötsligt gått tillbaka femton år i tiden.
Att man kan släppa en film där man inte ens verkar ha ansträngt sig för att få samma färgsättning på 3D-effekterna som omgivningen övergår mitt förstånd, framförallt när det handlar om en film där antagonisterna till 90% utgörs av 3D-genererade skapelser. Det finns scener som imponerar måttligt, även om vi har sett det mesta förut, men övriga scener har ungefär samma kvalitet som en studentfilm gjord i Skövde (inget fel med det, men en Hollywood-budget borde tillåta något mer extraordinärt).
Tro det dessutom den som törs, det är faktiskt inte bara effekterna som är fruktansvärt taffliga på sina ställen. Klippningen suger också rätt så fett, om än inte så vansinnigt mycket som effekterna. Dessutom är det ett barn som har en huvudrollerna, och avskyvärt är det sannerligen när barn har hjälteroller i den här typen av äventyrsfilm. "Indiana Jones och de fördömdas tempel" hade varit helt okej om det inte varit för Ke Huy Quan, en liten skitunge som själv borde fördömts.
"Mumien", ettan syftar jag på, var en trevlig film. Storyn var i bästa Indiana Jones stil, en lite sleazy hjälte som räddade kvinnor och töntiga sidekicks från döden varannan minut. Effekterna var makalöst trevligt gjorda och man gick ifrån TVn/DVDn/bion med ett lätt leende på läpparna. Tvåan bygger vidare på exakt samma recept, vilket torde ge oss ytterliggare en film i lättviktsklassen vad gäller intellektuell stimulans, men ändock en trevlig stund. Tyvärr havererar det hela totalt.
En uppföljare är alltid en dålig film? Jotack, "Mumien - Återkomsten" är ett lysande exempel på hur fel och dåligt och ruttet allting blir ibland när man ska försöker göra en tvåa. Trots det så får filmen två russin ändå, för ibland, under vissa små svaga stunder, så lyckas filmen faktiskt förmedla en viss mån av spänning.
Men nog var det var bättre förr...
© Christer Johansson2001-06-05