El Dorado (1966)
"I'm lookin' at a tin star with a... drunk pinned on it."
Meningarna går isär gällande huruvida "Rio Bravo", "El Dorado" och "Rio Lobo" utgör en trilogi på temat sheriffen som konfronterar de laglösa eller om de två sistnämnda helt enkelt är remakes på den första (som för övrigt också stod modell för John Carpenters "Attack mot polisstation 13"). Att Howard Hawks, vars nästa sista film detta blev, gillade konceptet råder det dock ingen tvekan om, och det finns mycket att gilla i hur han behandlar det. Den tålmodiga men underhållande presentationen av karaktärerna och insatserna och den laddade finalen, de mysiga västernmiljöerna och det snygga utförandet.
Till El Dorado anländer en dag Cole Thornton (John Wayne) för att eventuellt utföra ett jobb som kräver en av västerns snabbaste revolvermän. På plats finns redan en av de andra, tillika en gammal vän, tillika den lilla stadens sheriff. J. P. Harrah (Robert Mitchum, som för övrigt bara delade bioduk med Wayne i en enda film till: "Den längsta dagen") växlar några ord med gästen som snabbt beslutar sig för att neka till just det här kneget. Dels för att han inte vill hamna i konflikt med någon som han vet är livsfarlig, dels för att han är en slags hedersman och den man som vill leja honom är något helt annat. En strävsam familj ska köras bort från sina ägor - sådant vill Cole inte sälja sig till.
Tråkigt nog råkar han ändå döda den strävsamma familjens dummaste son, men friköper sig så gott det går i familjens ögon med sitt ansvarsfulla hanterande av situationen. Endast den eldiga Josephine (Michele Carey) finner det omöjligt att förlåta honom, och skjuter honom rentav ur bakhåll. Cole blir inte mindre skadad (eller argare) än att de båda kan rida därifrån levande. Som minne får han en kula kvar i kroppen nära ryggraden, som han är för cool för att låta operera bort trots att den kan orsaka plötslig smärta och halvförlamning.
Lite senare möter han en ung James Caan och en tredje superskicklig revolverman, som just har nappat på det erbjudande som han själv nobbade. Han får också veta att hans gamla vapendragare i El Dorado har supit ner sig i hjärtesorg. Det tar honom inte lång tid att bestämma sig för att göra en god gärning. Caan följer med och blir hans kaxige lärling. Dessa stridbara karaktärer strålar förstås samman i El Dorado, där Robert Mitchum får pröva på att spela Richard Burton. Som miserabel, försupen sheriff som inte korkat igen flaskan på två månader är han i orakad högform. Men hur ska det gå...?
Kärva män och orädda kvinnor, lakoniskt levererade oneliners och burdust allvar, hemgjord antabus och shootouts - "El Dorado" är en tvättäkta västern, lika daterad som solitt hållbar. En film som det ironiskt nog känns rätt och riktig att avnjuta med en schysst whisky i näven. Hawks gjorde många kända komedier och att han skickligt öser in en hel del lustigheter i de ganska tunga förehavandena är varken förvånande eller ovälkommet. Och de flesta av skämten är roligare än när James Caan klär ut sig till kines ... Även Wayne är bra, bör noteras för de automatiska belackarna. Han gjorde väl inte idel vettiga val och han blev ibland en parodi på sig själv, men i rätt roll kunde han vara lika solid som torrt rolig. Även Caan funkar fint i en av sina första större roller.
"El Dorado" är värd en titt, särskilt för västernvänner. När krutröken har lagt sig känner man inte direkt att man sett ett mästerverk, men dock en sympatisk och underhållande film.
© Anders Lindahl
2013-10-14
DVD / Blu-ray
Att kunna se allt fler klassiker i högupplöst format är förstås en källa till glädje. Utgåvan från Paramount är i övrigt en nordisk vaniljskiva utan extramaterial eller extravaganser. Kanske behövs det inga.
Originaltitel: El Dorado
USA, 1966
Regi: Howard Hawks
Med: John Wayne, Robert Mitchum, James Caan, Charlene Holt, Edward Asner, Michele Carey
Genre: Western
Hemmabio: 2013-10-02
Relaterade artiklar
Hazzans Hollywood: John Wayne
