Rivalerna (2012)
"America, Jesus, freedom."
Är det att betrakta som en utsträckt hand, det faktum att dagens politiska filmer ofta framställer demokrater som de värsta kålsuparna, trots att avsändarens egna sympatier kan antas ligga till (amerikansk) 'vänster'? Tänker bland annat på "Maktens män", "House of Cards" och förstås ämnet för den här recensionen...
Hur som haver; i ett mindre distrikt i North Carolina har kongressledamoten Cam Brady (Ferrell) länge kunnat förlita sig på att behålla jobbet emedan han inte tvingats möta något motkandidat. De två förmögna företagare som egentligen styr och ställer beslutar dock en dag att utsätta honom för konkurrens, i en scen som - inte minst tack vare Dan Aykroyds närvaro - för tankarna till klassikern "Ombytta roller". Det blir den naive, harmlöse och välmenande Marty Huggins (Galifianakis) som ska axla ansvaret, påhejad av en durkdriven manager (Dylan McDermott) som omedelbart stylar om både Marty och hans familj.
Kampanjen blir allt fulare, samtidigt som rivalerna själva (särskilt Brady), tilldelar sig själva prestigemässiga skador som borde sänka dem permanent i allmänhetens ögon. Som att slå en bebis på käften eller av misstag utsätta en from familj för ett liderligt telefonsamtal ämnat åt älskarinnan. Men allt är som bekant snabbt glömt i amerikansk politik om bara rätt distraktion erbjuds. Den ofta nämnda, men kanske inte alltid följda, regeln om att man inte ska ge sig på motståndarens familj bryts här på tämligen drastiska vis.
Någon komisk klassiker har inte "Rivalerna" förutsättningarna eller kreativiteten att bli. Den är ett så kallat 'fordon' för de mer eller mindre självgående Ferrell och Galifianakis, rattat av Jay Roach - vars politiska intresse gav intressantare resultat i "Game Change", ett verklighetsnära drama om McCain/Palins misslyckade försök att nå Vita huset. Stjärnorna levererar och det bjuds på en bunt grovkorniga garv, men i en ganska traditionell historia som både är lite för enkel och för angelägen om att mana till politisk förändring för att bibehålla sin komiska skärpa.
© Anders Lindahl2013-07-30