Game Change (2012)

Spännande skildring av elakt spel

Sarah Palin. Namnet blev globalt gods nästan över en natt i samband med amerikanska presidentvalet 2008 då hon nominerades till republikansk vicepresidentkandidat. TV-filmen från HBO förstärker bilden av en karismatisk kvinna med talang för att ta en publik på rätt sätt, men som kastades ut på djupt vatten alldeles för fort och saknade en del nödvändiga verktyg i lådan för att klara av pressen. I flera betydelser.

Många av oss, innanför och utanför USA, mig själv inkluderad, kom snabbt att frukta möjligheten att hon skulle kunna leda världens mäktigaste land om den över 70-årige John McCain skulle ha vunnit valet och sedan drabbats av akuta hälsoproblem. Filmen gör inte mycket för att ändra på den bilden, men samtidigt är det lätt att få en viss medkänsla för Palin och hennes familj ur ett mänskligt perspektiv. I början är hon full av energi och lust att tjäna landet, något som förbyts i humörsvängningar och återkommande utbrott, alternativt uppgivenhet mitt i en historisk kampanj där en kraschande världsekonomi bidrar till närmast apokalyptiska stämningar.

Star Quality kontra stapplande kunskaper - särskilt ifråga om internationella frågor. Kampanjstaben pendlar mellan krismöten efter havererade intervjuer och att göra vågen efter Alaska-guvernörens mer lyckade framträdanden där hon spelar på sina starka sidor och kommunicerar på ett till synes genialt enkelt sätt med 'den vanliga amerikanen'. Men ni kommer kanske ihåg hur det slutade. Motståndaren Barack Obama vann, men var det en total kross? Knappast. Utifrån USA:s väldigt speciella valsystem visserligen solklart i antal vunna stater, men i procent över hela landet någonstans kring 53 procent mot 47 för McCain om jag minns rätt. Många väljare kunde uppenbart relatera till uppkomlingen från norr som sedan dess haft en period som fortsatt politiskt stjärnskott inom den republikanska rörelsen, med en fascinerande feberkurva ifråga om växlande inflytande och maktbas. Var ska det sluta? Det vet vi inte än.

Underhållande och rappt berättat i ”Vita huset”-stil är det med Julianne Moore som ganska porträttlik och i synnerhet uttrycksfull 'pitbull with a lipstick'. Och Woody Harrelson som hennes främsta påskyndare och politiske rådgivare Steve Schmidt. Ed Harris som McCain spelar jämförelsevis en mer begränsad roll i dramatiseringen. Han ser för övrigt ofta bekymrad ut över den negativa ton han anser sig tvingad att ta till i slutet av kampanjen. Är det en rättvis bild? Han framstår i alla fall som i grunden rätt sympatisk.

Sammantaget är det inte någon extrem nidbild som målas upp av Sarah Palin, även om övertygade beundrare kanske inte flockas till den här filmen. Snarast är det en skildring som förstärker uppfattningar många andra redan har och möjligen nyanserar några av dem. Temperament. Visste vi inte det förut så markerar manus att hon verkligen har det. Och en attityd som väckte blandade känslor inte bara hos allmänheten utan även inom den egna medarbetarstaben.

För övrigt vill jag gärna framhålla Sarah. Alltså skådespelerskan med det i sammanhanget snarlika namnet Sarah Paulson (känd från serier som ”Deadwood” och ”Studio 60 on Sunset Street”) som nästan alltid uttrycker sig påfallande tydligt både med och utan repliker; så även här som Palins hårt prövade 'preppare' och assistent Nicolle Wallace. Är det en karaktär från verkligheten eller ett konglomerat förresten? Filmens dramadokumentära berättarstruktur med regelbundna inklipp från verkliga nyhetssändningar och ibland kombinationer av skådespelare och instuvade verkliga personer, är imponerande flyhänt sammanfogad men lämnar en del sådana frågor efter sig på gott och ont. Annars är helhetsintrycket absolut mest på gott. Av filmen.

© Johan Lindahl
2013-07-30

Originaltitel: Game Change
USA, 2012
Regi: Jay Roach
Med: Julianne Moore, Woody Harrelson, Ed Harris, Peter MacNicol, Jamey Sheridan, Sarah Paulson, Ron Livingston, David Barry Gray, Larry Sullivan

Genre: Drama, Politik

Relaterat: Rivalerna (2012)

Sök