Oz the Great and Powerful (2013)
Sagospektakel à la Sam Raimi
Det har väl inte officiellt utlysts en sagofilmstävling mellan Tim Burton och Sam Raimi, men jag är knappast först eller sist med att betrakta den förstnämndes "Alice i Underlandet" och den sistnämndes "Oz the Great and Powerful" som bidrag i just en sådan cinematisk kraftmätning.
Likheterna kanske ska dras lite snabbt: en hyperklassisk saga som fängslat både barn och vuxna under många, många år återbesöks av visuellt hypermedvetna filmskapare i en sequel (Alice) respektive en prequel (Oz). 3D-glasögonen ska allra helst nyttjas av tittaren och modern teknik brukas till max för att skapa förunderliga världar med förunderliga varelser uti. I båda fallen ska också en person från Vår värld göra en viktig insats i Deras. Och så har förstås Danny Elfmann skrivit musiken till båda filmerna.
Som ännu större Raimi-fantast än Burton-dito kan jag med viss belåtenhet konstatera att Sam isåfall "vinner", även om ingen av de två regissörerna direkt upplever sin höjdpunkt i karriären här.
James Franco, Raimi-kompis sedan "Spider-Man", spelar över på härligaste vis som kringresande dussintrollkarlen och samvetslöse kvinnotjusaren Oscar Diggs, kort och gott känd som Oz. Den ganska långa inledningen har dubbel funktion - dels att presentera den här liderlige sällen som efter någon kvart flyr undan tivolits starkeman i sin luftballong och hamnar mitt i en virvelvind, dels att vänja oss vid svartvit, 4x3-bild. När bilden breddas och färgerna plötsligt flödar kan man nästan föreställa sig den effekt som "The Wizard of Oz", en av de allra första riktiga Technicolor-filmerna, måste ha haft på tittarna.
Den röda häxan (en oironisk, tokvacker och helskön Mila Kunis) förklarar läget för vad hon tror är världens frälsare och blir kär på kuppen. Nykomlingen har en viktig uppgift, men hur ska det gå? Han är ju bara en bluff! Men om några tror på honom och om han bara kan använda de resurser som står honom till buds ska han väl ändå kunna rädda dagen? Men vem kan man lita på ...?
(Låter det klyschigt? Det ÄR klyschigt.)
Jag gillade inte Burtons Alice, antydde jag väl i förbifarten. Lyckligtvis känns det här försöket redan från start i högre grad som något Sam faktiskt vill göra, snarare än ett beställningsjobb. Mer glimt i ögat, mer karisma och galnare och vackrare miljöer (tänk "Avatar" i knastolkning). Och med bland annat sina tre väl valda häxhuvudroller känns "Oz the Great and Powerful" betydligt mer som en riktig film.
Men nog med jämförelser med "Alice i Underlandet". Intressantare är väl hur filmen förhåller sig till "The Wizard of Oz", en av världens mest inflytelserika filmer (baserad på en av världens mest inflytelserika barnböcker). Och svaret är att den är en respektfull spegling av 'originalet'. Flera karaktärer från huvudpersonens verklighet får även här sin motsvarighet i Oz-världen, bland annat Zach Braffs tuktade trollkarlsassistent som får sin uppdatering i form av flygande apa - en karaktär i ungefär samma stil som Eddie Murphys åsna i "Shrek". Dockan med trasiga ben i porslinsstaden China Town, en minnesvärd skapelse i en film som fullkomligt dräller av visuell prakt, har även hon sin verklighetsversion (även om undertecknad var pinsamt sen med att fatta det). Även här färdas man i magiska bubblor. Och i egenskap av prequel presenterar filmen en förklaring till hur den legendariske trollkarligen från Oz fick sitt jobb. Man kan fundera på vad som isåfall hände mellan dessa två berättelser, för det 'klickar' inte riktigt i mina ögon, men det lämnar jag därhän.
Den är alldeles oerhört bekant i hela sitt upplägg och hela sitt anslag, men jag tycker att den ror iland med det - bland annat genom att vara enkelt smårolig snarare än blinkande ironisk tillsammans med ett småskrämmande allvar. Elvaårsgränsen känns lite överdriven, men de minsta små ska nog se något annat.
Därmed inte sagt att det kommer sjungas nidvisor om någon död häxa, emedan filmen - spoiler eller inte - inte presenterar våld som en bra bot mot elakingar. Snarare är Raimis rulle en hyllning till uppfinningsrikedom, Thomas Edison, mod och tidiga filmeffekter, med vissa drag åt Harry Potter vad gäller det bokstavligen magiska.
Jag är inte överdrivet förtjust i kamper bestående av trollspöviftande och kraftstrålar, för att adressera det sistnämnda inslaget, men det finns mycket annat att gilla i Sam Raimis storslagna sagofilm.
© Anders Lindahl
2013-07-16
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Oz the Great and Powerful
USA, 2013
Regi: Sam Raimi
Med: James Franco, Michelle Williams, Mila Kunis, Rachel Weisz, Zach Braff, Bill Cobbs
Genre: Äventyr, Fantasy
Svensk biopremiär: 2013-03-15
Hemmabio: 2013-07-17
Relaterat: Alice i Underlandet (2010)
