The Killer Inside Me (2010)
Respektingivande avskyvärt
Jag missade den här när det begav sig. I den mån det begav sig ... det var sannerligen ingen uppsjö av svenska recensenter som uppmärksammade hemmabioreleasen för ett år sedan (någon bortabio var det aldrig tal om). Men, det är ju sådant som ett förutsättningslöst botaniserande bland filmkanalernas utbud är till för.
När man läser att "The Killer Inside Me" är baserad på en (tidigare filmad) roman från 50-talet faller alla bitarna på plats. Bret Easton Ellis måste ju ha läst den här några gånger innan han skrev "American Psycho", vilket förklarar varför filmen, trots de stora skillnaderna, ofta får en att tänka på en bindgalen Christian Bale. "No Country for Old Men" svävar också någonstans där på associationshorisonten.
Men nog om vilka filmer som mångsidige Michael Winterbottoms formfulländade vidrighet påminner om, nu till just ämnet för recensionen; ett slags film noir extreme som inte bemödar sig om att tilltala en jättepublik, men vars belackare jag har svårt att ta på allvar.
Lou Ford är sheriff i lilla Central City i den amerikanska södern. I filmens början ska han be en prostituerad en bit ut i ödemarken att omlokalisera verksamheten, vilket drar igång en händelsekedja som känns lika extrem som oundviklig. Glädjeflickan i fråga visar sig vara Jessica Alba, så det blir sex i stället för avhysning - med S&M-inslag som kommer vara ett av filmens genomgående teman.
"Riktigt" våld är ett annat tema, vars skildring upptar ganska lite av speltiden men som jag törs påstå att du sent kommer glömma. Så här "ska" man egentligen inte göra, menar nog vissa. Man ska klippa bort lite tidigare, när tittaren har "förstått" hur hemskt det är med knytnävs- och sparkmord, innan någon blir riktigt illa berörd. För det ska man ju inte bli av känslokalla mord, eller hur...?
Känslokalla, förresten. Under ett av dåden beklagar sig faktiskt den unge mördaren och verkar uppriktigt vilja att den döende ska förstå att han tycker att det är synd att det behövde bli så här. Han närmast tröstar. Att offret länge är medvetet om vad som händer och till synes förlåtande gör scenen oförglömlig. Men Lou vaknar inte direkt med mardrömmar om nätterna. Vid nästa tillfälle (beroende på hur man räknar) är det ett sinnesrubbat litet leende som gäller. Vidrigt är det, hur som helst, vilket jag applåderar. Det är inte alltid som det känns så påtagligt att människor dör när det begås mord i film. Vare sig man helt enkelt som tittare kompensererar för Lous brist på empati, eller om det finns fler förklaringar, så är de här vapenlösa avrättningarna riktigt mariga att bevittna.
Men Lou är också en kille som under hela sina levnad lyckats ge intryck av att vara "normal". Ett antal flashbacks och antydningar i dialog och berättarröst (för Lou har förunnats en sådan) ger vid handen att han har alla förutsättningar att bli en farlig man. Nu lever han på allvar upp till dem, men den civiliserade sidan är ständigt närvarande. En särprägel i berättelsen är att många tidigt misstänker honom, medan han själv verkar se sig som osårbar.
Tidsandan känns solitt fångad, med blänkande bilar och ett modikum av tidtsypisk arkitektur. Fotot är skarpt, avskalat och mycket fint. Musikarbetet, med ironiskt muntra tongångar vid "fel" tillfälle hör till de få grepp som känns mindre lyckade men verkligen inte förmår kapsejsa det här kusliga skeppet. Casey Affleck känns självklar i rollen, han gör sin Lou själsligt frånvarande men samtidigt ibland störande mänsklig i sitt beteende. Birollerna har besatts med omdöme och särskilt Kate Hudson förtjänar en eloge. Razzien till Jessica Alba för sämsta kvinnliga biroll är baserad på fyra filmer. Det var nog mest för att få till en hög siffra som de lite lättvindigt nominerade även hennes insats här.
"The Killer Inside Me" är en ganska enkel historia, som alltså har all rätt att kännas bekant eftersom den baseras på en mer än halvseklet gammal bok. Det innebär inte att den inte inbjuder till diskussion. Särskilt slutet. Mina 10 öre i ämnet hittas i spoilern.
© Anders Lindahl
2012-01-14
Originaltitel: The Killer Inside Me
USA, 2010
Regi: Michael Winterbottom
Med: Casey Affleck, Ned Beatty, Elias Koteas, Bill Pullman, Jessica Alba, Kate Hudson
Genre: Thriller
Relaterat: American Psycho (2000)
