Solsidan - säsong 2 (2011)
Underhållande, utstuderat, utmattande
O ve, O ve... Nu kommer Ove. Ett av de återkommande trauman som man riskerar drabbas av i den idylliska Solsidan, där allt inte är så perfekt som infödingarna skulle önska. Jag hade mina föraningar om att andra vändan inte skulle vara lika fräsch som den första, delvis för att jag såg den första omgiven av en helt annan miljö och uppfattade allt det irriterande supersvenska som extra supersvenskt, eller åtminstone som Stockholm-villasamhälleskt, något som jag i och för sig har begränsade erfarenheter av själv. Men det är fortfarande roligt på flera fronter.
- Han har ju personal på båten!
Det finns ingen kosmisk rättvisa, konstaterar Fredde (inte helt stoiskt) när han konfronteras med sin ungdoms nemesis Kristian Rapp (gästspelande Jonas Karlsson) numera miljardär och på väg att flytta tillbaka från Zürich. Saker borde jämna ut sig i livet, men Kristian har lyckats med allt. Hur mäta sig med detta, hur ta upp striden på det sofistikerade sätt som krävs i societeten? Gerillakrig, föreslår en hjälpsam arbetskollega. Vilket inbegriper den infamöse Ove som nyttig idiot. Och denne är inte nödbedd när det gäller trivselterrorism, det är ju hans naturliga element.
Massage från bästa vännens fru - är det OK? Negativ visualisering kan vara en hjälp för att undvika oönskade reaktioner: Krig, Ragnar Dahlberg, Ove Sundberg... Diskussioner om feminismens effekter på samlivet och överenskommelser om vilka sysslor i hemmet som är svårast och bör fördelas så rättvist som möjligt; ge nappflaska på dagen respektive natten, vilket är värst? Att välja barnflicka kan vara delikat. Särskilt för den socialhysteriska Mickan. Här befarar jag verkligen att hennes överdrifter i allt och ständiga neuroser i kombination med ett tämligen tomt själsliv, kommer att bli för mycket. Det kan finnas en gräns. Damen försöker faktiskt få in lite vidare vyer i sitt tänkande, och överväger att kanske till och med aktivt utöva en smula välgörenhet utan egen vinning. Gissa hur väl det går ihop med hennes invanda prioriteringar. Skvaller kommer igång snabbt efter påstådda sextrakasserier och givetvis lyckas den misstänkliggjorde Alex med klumpiga manövrer spä på de oförtjänta ryktena. Samtidigt som jämförelser mellan småbarnens utveckling utvecklas till prestigekamp mellan mammor i bygden.
- Norén goes Ny demokrati.
Alex, efter en middag med fallerande personkemi. Fler insikter från denna vackra värld: Bjuda hem städerskan på middag, det är att öppna dörren mellan två universum, enligt Fredde. Inget klassamhälle i Sverige i dag, inte. Acceptera att mamman träffat en ny man, det blir en utmaning för Alex. Inte minst eftersom han redan känner mannen ifråga och inte kommer överdrivet bra överens med honom. Till råga på allt måste familjen tillbringa en tid under samma tak i samband med en renovering. Bröstmjölksersättning är för kvinnor vad Viagra är för män; ett erkännande av att ha misslyckats.
Är det högre tempo, mer slapstick och tillspetsade situationer, mer råkomedi än förut, eller bara som jag upplever det? När allt är över, vad har vi lärt oss om huvudpersonerna som vi inte visste förut? Det känns som om fördjupning inte riktigt är ordet för dagen, utan snarare en serie situationer som tar fram de extrema elementen (om det finns några andra) hos var och en och förstärker uppfattningarna vi redan kunde förväntas ha om vilka de är.
- IKEA kör ett heroinupplägg. Det ska alltid finnas ett sug efter mera.
Jo, det finns mycket som är väldigt roligt. Frågan är om det finns en sund balans. Även i serier som ”Frasier” eller ”Vänner” (för att ta några av de bästa i sitt slag) där hysteriska utbrott och pinsamheter står som spön i backen har man ändå vinnlagt sig om pauser mellan alla misslyckanden, och påminnelser om att livet för de här människorna inte är helt igenom pladask. Det är de pauserna man kan efterlysa mer av i ”Solsidan”. Det är på gränsen till utmattande att följa alla deras eskapader. Känslan av att de egentligen aldrig trivs med livet några längre stunder dominerar på ett sätt som helt enkelt är lite...ohälsosamt. Tycker Felix Herngren & co i grunden om sina kreationer? Och var ska man placera ”Solsidan”: som en sitcom med ovanligt osympatiska individer eller som en satir över svenska samhället genom ett speciellt skikt som absolut borde kunna göra något bättre av sina liv? Om det är det senare som avses, har Herngren en del kvar att lära, även om serien tar hem många akuta poänger och snabba skrattsalvor.
Diagnos och recept för de viktigaste spelarna:
Alex: Jag gillar när han får sina utbrott, men de kommer naturligtvis alldeles för sällan för hans psykiska hälsas skull. Det är ju uppenbart att han lider av konfliktskräck och därför väntar alldeles för länge med att säga ifrån, vilket många nog kan identifiera sig med.
Anna: Är begriplig i mycket, men med notoriska neuroser över en som hon upplever det imperfekt fysik - också ett vanligt fenomen. Hon borde nog också diskutera med en terapeut vilket inflytande hennes till synes dysfunktionella föräldrar haft. Särskilt mamman.
Fredde: Beatles ”Can't Buy Me Love” - lyssna på texten, kontemplera över den. Och kanske framförallt ställa sig frågan om svårigheten att köpa inte bara kärlek, utan även allmän tillfredsställelse. Han har möjligen aldrig varit genuint glad ända in i själen.
Mickan: Hon kommer aldrig till skott med sina vaga världsförbättrarplaner här (trodde ni det?) men skulle nog må bra och växa som människa av ett studiebesök i exempelvis Jemen. Eller Yorkshire (om man får tro Monty Python).
Ove: Ove. Vad gör man? Finns det hopplösa fall? Många psykologer och neurologer i publiken skulle nog vilja se den där hjärnan i genomskärning.
Om de nu lär sig något av detta kanske det inte är läge för en tredje säsong. Men å andra sidan är det tveksamt om de mår bra av en fortsättning. Pension kan vara det säkraste för alla parter. Tvåan slutar ändå på en positiv not som inte känns alldeles självklar under övningarna dessförinnan. Dags att sluta på topp?
© Johan Lindahl
2011-07-31
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
- Det svåraste var att göra säsong ett, bekänner Herngren i bakom-kulisserna-filmen.Då visste de ju inte så mycket om hur allt skulle arta sig och hur stort det skulle växa sig. Det var lättare att gå vidare med tvåan. En del misstag bakom kulisserna och kommentarer från teamet; inklusive Rheborg, manusmedhjälparen Ulf Kvensler med flera. Bloopers; tagningar som slog fel, finnes också.
Ove med flera.
Originaltitel: Solsidan - säsong 2
Sverige, 2011
Regi: Felix Herngren Jacob Seth Fransson Ulf Kvensler m fl
Med: Felix Herngren, Mia Skäringer, Johan Rheborg, Josephine Bornebusch, Mona Malm, Henrik Dorsin, Otilia Anttila m fl
Genre: Komedi, TV-serie
Hemmabio: 2011-06-15
Relaterat: Solsidan (2010)
