White zombie (1932)
Levande döda stapplar fumligt in i filmhistorien
Ett ungt par (Madge Bellamy och John Harron) kommer till Västindien för att gifta sig. De övertalas att hålla ceremonin på den nya bekantskapen Charles Beaumonts (Robert Frazer) plantage, men den slemma Beaumont har egna planer för bruden. För att få henne för sig själv vänder han sig till en lokal zombiemakare, med det osannolika namnet Murder Legendre. Legendre (Bela Lugosi) är både magiker och fabrikör i lika delar, så han gör inte zombies enbart för skojs skull. Han använder dem som billig arbetskraft i sin fabrik. De är visserligen både långsamma och klumpiga, men de kräver å andra sidan inga raster eller sommarsemestrar.
Om zombierna här är döda som kommit till liv igen, eller levande som blivit hypnotiserade/hjärnskadade är lite oklart. Det zombiegift som Beaumont ger Madeline på bröllopsdagen får henne hursomhelst att verka död och hon blir begravd. Medan den uppgivne brudgummen dränker sorgerna i rom på den lokala tavernan väcker dock Beaumont henne till en sorts liv igen. Hans drömmar, som de nu är, verkar ha slagit in.
Men han får skäl att upptäcka nackdelarna med att bo med en hjärntvättad zombie. Eller förresten, nackdelen är att hon är rätt tråkig. Jämfört med andra zombies vi känner till från film känns det som att den variant som spelar piano med tom blick är att föredra framför den som vill äta upp ens hjärna. Men vissa är ju aldrig riktigt nöjda. Beaumont börjar ångra vad han gjort, men Legendre vill inte lyssna på det örat. Samtidigt börjar brudgummen Neil undra varför Madeline inte längre är kvar i sin kista...
Journalisten William Seabrook skrev, för första gången på engelska, om haitiska voodoo-ritualer i sin resebok "The Magic Island" (1929). I denna finns ett kapitel som handlar om levande döda som arbetar på fälten. "White zombie", regisserad av Victor Halperin och producerad av brodern Edward Halperin tre år senare, bygger sin historia på berättelserna i den boken. Därmed gjorde de skräckfilmshistoria genom att skapa den första långfilm som handlar om zombies.
"White zombie" spelades in under ett fåtal dagar i 1932, i en studio med kulisser som lånades från andra samtida skräckfilmer, bland annat "Dracula" och "Frankenstein". "Dracula" hade nyss blivit en stor succé och bröderna Halperin hade turen att inte bara få kulisser utan även Bela Lugosi från den filmen. Även om den gick med vinst blev dock "White zombie" inte samma framgång som "Dracula", vilket kan bero på att vampyrer är populärare än zombies, men troligtvis främst handlar om att den här filmen är mycket sämre.
Ljudfilmen kom i början av trettiotalet och den innebar en stor omvälvning för filmskådespelare. Ett tidigare lätt överdrivet agerande, nödvändigt för att beskriva känslor utan ord, behövde tonas ner när talad dialog ersatte textskyltarna. De medverkande i "White zombie" har inte riktigt anammat den nya tiden utan tar verkligen i från tårna när det kommer till nyanser.
Den kopia av filmen jag fått tag på, och som kan ses på webben, har tyvärr väldigt dåligt ljud. Det är svårt att uppfatta dialogen i vissa fall, men det man hör är nästan ett värre problem. Manusförfattaren Garnett Westons dialog har en tendens att bli oavsiktligt roande, som när Neil får reda på att hans fru kanske fortfarande kan vara vid liv, om än zombiefierad:
"Surely you don't think she's alive, in the hands of natives. Oh no! Better dead than that."
Ja, det är ju olika hur man kan se på saker och ting.
Den lätt förvirrade klippningen, med överdramatiserade närbilder på Lugosis ögon (komplett med påklistrade ögonbryn) eller händer när de utför sin zombieordergivande handvridning, är inte heller den mest nyanserade. Tempot i filmen lämnar mycket att önska. Vissa välvilliga filmskribenter har läst in en kuslig och svårgreppbar känsla som genomsyrar "White zombie". Man skulle i så fall lätt kunna dra paralleller till Dreyers "Vampyr" från samma år, men det vore helt galet. För egen del ser jag i "White zombie" inget mästerligt, utan bara ett gäng filmskapare och skådespelare som inte är särskilt bra på sitt hantverk.
---
Trivia:
Filmen fick förresten en uppföljare, "Revolt of the Zombies", 1936, som återanvänder Bela Lugosis stirrande ögon från "White zombies". Det anses allmänt vara det enda positiva med Victor Halperins "Revolt...", så jag tror inte jag lägger någon möda på att leta upp den filmen.
Fotnot:
OK, Robert Wienes "Dr. Caligaris kabinett" från 1920 har en mycket märklig huvudperson i sömngångaren Cesare. Möjligtvis kan han också ses som en zombie, och det skulle i så fall vara den första zombiefilmen. Men det expressionistiska mästerverket "Dr. Caligaris kabinett" kan å andra sidan handla om lite allt möjligt om man har lite fantasti, och "White zombie" är hursomhelst den första film som helt kretsar kring de levande döda.
Se filmen:
"White zombie" är inte upphovsrättsskyddad längre, så om du är intresserad kan du se hela filmen nedan:
© Andreas Hallgren
2011-06-22
Originaltitel: White zombie
USA, 1932
Regi: Victor Halperin
Med: Bela Lugosi, Madge Bellamy, Joseph Cawthorn, Robert Frazer, John Harron m.fl.
Genre: Drama, Skräck
Teman: Zombies Zombieveckan 2011
Relaterat: Dracula (1931)
Ingår i följande teman
