Red Riding Hood (2011)

Salem Light eller Vem släppte ut hunden?

Sagan om Rödluvan får en uppdatering i Catherine "Twilight" Hardwickes händer. Eller är det "van Helsing", "Wolfman" eller till och med Arthur Millers "Häxjakten" som uppdateras? För så mycket mer än en röd kappa och en feberdröm är det inte som återstår av den ursprungliga Rödluvan. Och framför allt är det nog ändå "Twilight" som står som förebild till den här filmen.

Storyn i korthet: Rödluvans by, eller Valerie som hon heter här när hon spelas av Amanda Seyfried ("Mamma mia"), har under långa tider varit utsatta för attacker från en varulv. Genom att offra djur till varulven har de klarat sig, men saker kommer snart att gå raskt utför. Valerie är förälskad i den unge skogshuggaren Peter (Shiloh Fernandez), men av familjen bortlovad till smeden Henry (Max Irons). Olycklig kärlek och förvecklingar står alltså, precis som vargen, för dörren. Till byn kommer också den inkvisitive varulvsjägaren Fader Solomon (rutinerat, och rutinmässigt, spelad av Gary Oldman) för att söka ut vem i flocken som är, om uttrycket tillåts, en ulv i fårakläder. Som en kyrkans van Helsing verkar han först vara en god nyhet, men när tortyr och angiveri visar sig vara Solomons melodi är häxprocesserna snart igång för fullt.

Det är en förbryllande brygd som Hardwicke rört ihop i "Red riding hood". Motiven kring olycklig kärlek med tonåriga tongångar går igen från "Twilight"-serien, och är ungefär lika subtilt skildrat här som där, det vill säga inte särskilt subtilt alls. Till detta läggs en övernaturlig fara som ständigt hotar byn. Denna del hade det kunnat bli något av men skräcken tillåts aldrig få riktigt fäste i filmen. Det som kunde blivit stämningsskapande försvinner i mängden av konkurrerande teman i filmen, och när varulven till slut visar sig övergår det snarare i någon form av ofrivillig komik.

Framåt mitten av filmen har man velat få in lite substans i det hela och låter sig inspireras, för ett ögonblick, av Arthur Millers pjäs om häxprocesserna i Salem på 1600-talet (eller för den delen om kommunistjakten under McCarthy-eran, om man så vill). Även här hade det såklart funnits en historia värd att berätta, även om det kanske krävs andra händer både framför och bakom kameran för att berätta den. "Red riding hood" släpper den, precis som sina övriga idéer, rätt snabbt. Sammantaget blir det ingen ordning på någonting i denna synnerligen ostrukturerade varulvsfilm.

För att göra saker etter värre är filmen inte ens snygg att titta på. Den vill gärna vara det och har lagt sig till med stiliserade inklippsbilder från överdådiga bergslandskap men dessa faller väldigt platt mot scenerna från byn som så uppenbart är inspelade i en studio att det nästan känns som en teveproduktion emellanåt. Den som eventuellt läste mina spontana intryck av "Eclipse" har nog svårt att tro det, men jag gick faktiskt och såg "Red riding hood" med ett rätt öppet och, faktiskt, hoppfullt sinne. Det hade jag inte mycket för och nästa gång Catherine Hardwicke kommer med en film vet jag bättre. Detta är verkligen inte bra på något vis.

© Andreas Hallgren
2011-05-03

Originaltitel: Red Riding Hood
USA / Kanada, 2011
Regi: Catherine Hardwicke
Med: Amanda Seyfried, Gary Oldman, Billy Burke, Shiloh Fernandez, Max Irons, Virginia Madsen, Michael Hogan m.fl.

Genre: Fantasy, Mystery, Skräck
Svensk biopremiär: 2011-04-20

Relaterat: Twilight (2008) Van Helsing (2004)

Sök