True Blood: Säsong 3 (2010)

Från underhållande till undermålig

Det är mycket nu. Och ungefär som vanligt, skulle man kunna säga. Jason är bekymrad men fortfarande roligast, Tara är bitter och ledsen och Andy har tagit på sig ansvaret (och lite ofrivilligt hjälterollen) efter dödsskjutningen allra sist i säsong 2. Bill har till Sookies stora oro försvunnit innan hon ens hunnit svara ja på hans frieri. För det tänkte hon väl göra, när hon väl fått tänka efter? Han sitter i en bil, kidnappad av vad som omöjligt kan vara vanliga busar.

Från en hemlig varulv har det nu utökats till massvis. De är, för vissa, ett känt fenomen och ibland användbara. Fast här kallas de förstås oftast hamnskiftare och kan bli andra saker än vovvsingar, och närhelst det passar dem. Russell Edgington (Denis O'Hare), uråldrig vampyr och kung i Mississippi, är en lyckad ny bekantskap som använder sig av djurmänniskorna när det passar honom. Sam, vår egen favorithamnskiftare, letar upp sina white trash-föräldrar och hittar även en sur bror. Att de kommer bli efterhängsna är väl knappast en spoiler, men den nya bekantskapen är ganska komplex. I sin jakt på sin älskade slår Sookie sig i lag med en deffad varulv som säkert får en del tittare att önska att hon bytte monsterpreferens och Jasons nya kärlek kan väl omöjligt vara en normal människa?

Men vampyrerna är väl fortfarande viktigast? Tara möter i alla fall, om det är rätt ord, en egen blodsugare som i James Frains minnesvärda skepnad hör till säsongens största behållningar. Sällan har en så otäck figur lockat till så hjärtliga skratt. Och med det menar jag inte att han är någon upphöjt cool blodsugarpsykopat, utan tvärtom en känslostyrd och rent ut sagt galen kille. Bills gamla flamma och skapare har vi inte sett det sista av, på gott och ont. Alexander Skarsgård, numera veteran både i handlingen och Hollywood, fortsätter att ge kluvna intryck som den råbarkade vikingvampyren Eric. Som vanligt vet man inte riktigt var man har honom, men han får i alla fall möjlighet till en efterlängtad hämnd. Relativt nyblivna vampyren Jessica har sina egna problem. Hur lär man sig att sätta stopp när man väl satt tänderna i en människa? Och vad gör man om man misslyckas? Desperat skuffar hon bort sin kära Hoyt, som landar i armarna på en vän liten tös som är hennes raka motsats.

De vanliga människorna, då, som inte är så himla normala de heller? Krigstraumatiserade Terry, seriens kanske mest rörande figur, hittar kärleken. Problemfritt? Räkna inte med det. Man får i alla fall respektera manusförfattarna för en liten sak: att de fortfarande inte slår mynt av hans förflutna genom att hitta på någon ursäkt att förvandla honom till en dödligt effektiv hämnare - något som före detta militärer ack så ofta används till i dramaturgins värld. Lafayette finner också kärleken, men det verkar lite för bra. Men problemet kanske ligger hos honom snarare än hos föremålet för hans förälskelse. Och Jason, denne Jason, försöker bli snut och blir återigen djupt förälskad.

Fler teman än Sex, Blod och Död får förstås förnyat förtroende. Till exempel temat om en vampyrs band till skaparen, vissa stunder med ganska rörande resultat. Frågan om man kan lita ens på 'sina' vampyrer ställs på sin spets vid flera tillfällen. För många tillfällen, om du frågar mig...

"Vi är inte alls som er", hävdar nämnde Edgington inför en stor tittarskara under dramatiska former och det presenteras många skäl i den här säsongen att hålla med. Samma scen visar tyvärr också på serieskaparnas märkliga dåliga självförtroende som ibland gör sig påmint - i en lam punchline som nästan pajar allt det föregående intressanta. 'Ni behöver verkligen inte...', vill man förklara för dem...

"True Blood" är ojämn och har aldrig riktigt gått in i blodet på mig, men har under sina första varv varit en skön förströelse med sina toppar och dalar. Något som aldrig varit mer sant än här, där det riktigt kreativa ibland kännetecknar hela avsnitt, medans andra känns lite halvtama. Blodet är blodigare och flödar om möjligt ymnigare än någonsin förr. Sexet är minst lika naket som tidigare. Ibland, precis som tidigare, lite väl naket. Det blir faktiskt nästan lite fånigt; 'kolla vad vi vågar!' liksom... Samtidigt gör de ju inga hemligheter av sina säljknep, så hur ska man med bibehållen coolhet kunna kritisera dem.

Men man kan väl kritisera dem för andra saker: som att manusgänget aldrig verkar ha träffat en idé de inte tyckte om. Eller att de verkar likställa dramatik med att alla är arga på varandra hela tiden. Sookie, en gång i tiden en härlig bekantskap, är numera förbittrad och misstänksam. Motiverat, kanske, men därmed inte sagt att det gör serien bättre.

Frågan om vad hon egentligen är, för inte ens hon är väl något så töntigt som bara människa, får till slut ett svar. Ett svar som jag faktiskt förutsåg ett par avsnitt före, kanske i ren tur. Ett svar som i förbifarten drar med sig en serie kitchiga scener som verkligen inte gör något för att rädda ens sviktande tålamod.

Slutet av tredje säsongen känns nämligen som en tur i en vinglig kärra dragen av en påtänd galning på riktigt dåligt humör. Och det är inte menat som beröm...

De flesta får visa sina sämsta sidor och det är verkligen inget försonande och muntert tonfall de lämnar av i. Och det är inte heller menat som beröm. Det här mörkret känns inte äkta, utan nästan tjatigt. Det viktigaste, utöver att se till att det är något underligt eller omänskligt med nästan alla inblandade, verkar vara att förse manusteamet med ett oändligt antal öppningar inför den fjärde säsongen. Men ärligt talat, det enda sätt de skulle kunna överraska på vid det här laget vore genom att visa lite behärskning...

© Anders Lindahl
2010-11-11

Originaltitel: True Blood: Season 3
USA, 2010
Regi: Daniel Minahan Scott Winant Anthony Hemingway Michael Lehmann Lesli Linka Glatter John Dahl David Petrarca
Med: Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Rutina Wesley, Chris Bauer, Nelsan Ellis, Alexander Skarsgård, James Frain, Jim Parrack, Deborah Ann Woll, Denis O'Hare, m.fl.

Genre: Fantasy, Sex, Skräck, TV-serie
Hemmabio: 2011-05-25
Teman: Originalproduktion från HBO Vampyrer

Relaterat: True Blood: Säsong 1 (2008) True Blood: Säsong 2 (2009)

Ingår i följande teman

Sök