The Wire - säsong 5 (2008)

Absolut värdigt avslut

Sanningen ska göra er fria. Stämmer det alltid? Lögnen som vapen, den delvisa sanningen och det allmännas bästa skapar dilemman som aldrig förr i denna händelserika sista svanesäsong som tar i för allt vad tygen håller och lite till.

- We have to give your killer a name.
- We have to kill again.
Detektiv MacNulty är desperat över nedlagda utredningar kring döda kroppar och hittar en väg in i gamet igen, men är han helt etisk? Här riskerar han inte bara sin karriär och möjlig vanära utan även krossade vänskapsband. Frustration i ackumulerad form leder till desperation och test av både karaktär och uppfinningsrikedom. Och alla radikala grepp får alltid vidare konsekvenser, ofta oväntade; något den här serien alltid varit bra på att illustrera. Att tänja på de vanliga normerna för ett högre syfte kan skapa svallvågor som inte går att kontrollera. Du kanske får vad du ville ha, men vill inte ha allt som följer med i processen.

Major Crimes Unit, med flera av våra gamla bekanta, har spanat på den nye langarkungen Marlo Stanfield ett bra tag sedan sist, förstår vi. Men nu hotas hela styrkan av upplösning på grund av Baltimore stads budgetproblem. De har haft svårt att betala ut övertidsersättning och dylikt till poliskåren under en längre tid och borgmästare Carcetti får allt svårare att leva upp till sina löften om ”en ny dag” i en av USA:s mest kriminellt ansatta metropoler. Att Stanfield-ligan tros ligga bakom 22 olösta mord hjälper föga. Skolor och andra offentliga inrättningar måste också få sitt. Och i det politiska livet är kompromisser och ränksmiderier som vanligt legio.

MacNulty (Dominic West) som nu är tillbaka på tyngre uppdrag har också fallit in i gamla vanor med regelbundna barbesök och familjelivet verkar ansträngt. Hoppsansa. Carver (Seth Gilliam) vars karriär gått trögt förut har plötsligt befordrats till ordergivande position i ett av de tuffare distrikten, men har det inte så roligt ändå. Personalen är missnöjd, inte minst på grund av löneeftersläpningarna. Tidigare kollegan Hauk (Domenick Lombardozzi) har däremot gått över till andra sidan, som det ser ut, och arbetar hos en av de mer ljusskygga advokaterna vi sett tidigare, efter att ha försatt sig i trubbel och onåd i polismakten. Undersökning pågår också om en av stadens mest ledande makthavare och framförallt maktspelare, Clay Davis, begått alltför många tvivelaktiga affärer för att komma undan. Och Lester Freamon, den nitiske trådletaren, är point man i utredningen utan särskilt mycket resurser till förfogande.

Uppkomlingen Marlo Stanfield (effektivt behärskat underspelad av Jamie Hector) skaffar sig alltmer fäste i toppen av Baltimores undre värld, även om han rör sig öppet på gatan och sluter sina avtal med till synes loj likgiltighet men samtidigt iskallt beslutsam målmedvetenhet, med jämna mellanrum kompletterat av exekutiva order till underhuggaren Chris (Gbenga Akinnagbe) vilket oftast innebär att någon misshaglig person inom eller utom organisationen får sätta livet till.

Evige olycksfågeln Bubbles (Andre Royo) har faktiskt hållit sig ifrån drogerna ett år, men hans mentor i stödgruppen är inte nöjd med protegéens förmåga att verkligen göra upp med sitt förflutna och berätta allt... Mentorn spelas för övrigt av country/folk-stjärnan Steve Earle, som även framför ledmotivet ”Down in the Hole” den här säsongen. Omar då - var håller han hus? Flytt staden, faktiskt. Men någon vill ha honom tillbaka. Having an old friend for dinner, ungefär. Det drar ihop sig till uppgörelse.

Nya ansikten? En tidningsredaktion, där flera trägna men ibland tröttkörda trotjänare och några ambitiösa nykomlingar försöker hitta nyheterna som ger ett lyft och anseende åt den en gång stolta lokala draken. Sektionsredaktören Gus ser bekant ut från ”Uppdrag mord” och spelas mycket riktigt av Clark ”Meldrick” Johnson. Han manar på sina reportrar och etablerar den lätt cyniska atmosfär som gärna frodas i sådana miljöer.
- It's weird shit. Talkin' to a psychopath like that.
- I interviewed Dick Cheney once.
(Rast- och rökpausdialog mellan reportrar.)

Nu är det som bekant så att medievärlden förändras och tidningar i traditionell form får allt svårare att vara så lönsamma som de alltmer centraliserade ägarkonstellaktionerna vill ha dem. Detta drabbar även Baltimore Sun, som tvingas till nedskärningar medan den inbördes konkurrensen på redaktionen hårdnar. Är det bara ”dödkött” som försvinner? Bland de nyare reportrarna är det framförallt Alma Gutierrez (Michelle Paress) och Scott (Tom McCarthy) som försöker finna sina roller, med olika metoder. Jag tycker mig känna igen en del av personerna, även om jag aldrig arbetat på en amerikansk tidning. Det är ändå något med dynamiken och typerna på en redaktion som har liknande mönster i helt olika världar, liksom den subtila spänningen i den miljön som serien lyckas åskådliggöra med bibehållen trovärdighet. Efterhand blir konflikterna mindre subtila även där, men dock.

Många spännande småroller igen, och om jag inte förut nämnt Reg E. Cathey som borgmästarens högra hand, så gör jag det nu. Mannen med den osedvanligt djupa raspiga stämman känns igen för alla som sett ”Oz” där han periodvis hade uppgiften som ansvarig för delar av fängelset och följde sin egen etiska kompass med brutal bravur. I parentesen: Är det inte Richard Belzer (a k a detektiv Munch från ”Uppdrag mord” och ”Law and Order”) som konverserar med bartendern i en scen där redaktör Gus frågar ut en snut efter tveksamheter inför en del av sina kollegers arbetsmetoder? Och i avdelningen behövlig bredvidkomedi ser vi spanaren Kima Greggs (Sonja Sohn) försöka sätta ihop en IKEA-möbel med frustrerande följder.

Som vanligt en skön blandning av med- och motgångar. Det kan tyckas som om serien ständigt siktar in sig på alla svårlösta problem och tröstlösa försök att ställa allt till rätta, men de finns där också; ljuspunkterna, de små segrarna där individer lyckas lyfta sig över sina dåliga förutsättningar och gå vidare i livet, visare än förut. Trådar knyts ihop från tidigare säsonger och eventuellt nytillkomna tittare kommer inte att förstå riktigt alla inhopp av till synes ovidkommande karaktärer och fingervisningarna om vart de tagit vägen sedan sist.

Om det finns en svaghet är det väl just kanske det melodramatiska, nästan övertända anslaget i jämförelse med vad som kommit tidigare, något i stil med ”Oz” på slutvarvet. Ironierna och de ödesmättade storskaliga svepen över karaktärslandskapet med alla sina vändningar gör att jag ofta reagerar med småleenden (och mer) i högre utsträckning än förut. Är det bra eller inte? Uppslukande är det i alla fall med en vildsint storyline som oförtrutet ångar på mot upplösningen. Det kan inte kallas annat än en värdig avslutning på en storartad svit där spänning och socialrealism förenats med en bravur få andra jämförbara dramer kan matcha. Nu ska jag bara få till en värdig avslutande mening på recensionssviten också. Hm. Trådlös kommunikation är överskattad, kanske?

© Johan Lindahl
2010-06-10

Originaltitel: The Wire - The Complete Fifth Season
USA, 2008
Regi: Joe Chappelle Daniel Attias Dominic West m fl
Skapare/show runner: David Simon
Med: Dominic West, John Doman, Wendell Pierce, Clarke Peters, Sonja Sohn, Deirdre Lovejoy, Aidan Gillen, Clark Johnson, Reg E. Cathey, Frankie Faison, Tom McCarthy, Lance Reddick, Andre Royo, Michael K. Williams, Jamie Hector, Michelle Paress

Genre: Drama, Kriminalfilm, TV-serie
Teman: Journalister Originalproduktion från HBO Snutserier

Relaterat: The Wire - säsong 1 (2002) The Wire - säsong 2 (2003) The Wire - säsong 3 (2004) The Wire - säsong 4 (2006)

Ingår i följande teman

Sök