Gamer (2009)

Du, vem spelar du... dig, då?

Det börjar med en scen som ser ut att vara från ett påkostat paintball eller laserdome gone crazy. Bepansrade och beväpnade tar sig spelarna genom något slags hangarliknande lokal. Det går ut på att ta sig till en "sparplupp", som vår lilla Playstation-kvartett kallar det. Alltså "bo", som man sa när man var liten och spelade "datten", som man sa när man var liten. Bland det som kan hindra en, utöver mjölksyra och eventuellt dåligt lokalsinne, är andra spelare som skjuter på en och vill döda en.

Om man inte kände till något om filmen hade väl scenen där Gerard Butler mitt i matchen säger "turn me around" kommit som något av en aha-upplevelse. För de som spelar är snarare de som spelas i den här nära framtiden, med inslag av "The Running Man". Det är förstås rudimentärt förklarad nanoteknologi som gör det hela möjligt, och mer än så behöver vi egentligen inte veta för att ha skoj.

Gerard, känd som Kable på gigantiska billboards över hela världen och som Tillman om du frågar honom själv, är den som hittills klarat sig längst i succén Slayer. Har han frivilligt anmält sig som potentiell kanonmat? Nej, han är förstås en dödsdömd fånge som likt sin motspelare fått välja mellan detta och en mer ordinär och säker död. När vi kommer in i handlingen är han mitt i sin 27:e match, med hopp om frigivning efter 30.

I en 'datorkonsoll' som hade gjort Tom Cruise karaktär i "Minority Report" lite avundsjuk sitter, eller snarare ligger, en 17-årig dataspelare som styr, eller kanske snarare spelar, Kable och i sin tur spelas kaxigt och bra av Logan Lerman. Tillsammans är de oslagbara. Om inte spelet riggas, förstås, av skäl som grundar sig i mörka hemligheter.

Bakom Slayer står Ken Castle (Michael C. "Dexter" Hall), som också skapat den något mer fridsamma succén Society; typ "Sims" och "Playstation Home". Även här handlar det om avatarer bestående av högst riktiga människor. Dessa desperata stackare låter sig under delar av dygnet kontrolleras i en avstängd hedonisthörna av världen, och nätets förmenta anonymitet möjliggör för användarna att leva ut sina fantasier i hemmets lugna vrå (och snyggare skepnad) men ändå 'på riktigt'.

Givetvis finns det en rebellisk organisation med i handlingen, vilket gör att man kan namndroppa vidare med både "Death Race 2000" och ganska nyanlända "Death Race". Här finns actionsmället från den sistnämnda och i viss mån satiren från den förra. Och dessutom det energiska och stilsäkra bildspråket hos någon av Tony Scotts mer överstiliserade rullar. Och någonstans i diset borta vid associationshorisonten kan "The Manchurian Candidate" med lite god vilja skönjas.

Det är faktiskt både snyggt och underhållande och regissörs- och manusteamet Neveldine / Taylor gör en hel del av det knappast nydanande men väldigt tacksamma stoffet. Castles lilla dansnummer inför avslöjandet av sin plan är lika oväntat som, i sitt sammanhang, helt logiskt för att ta ett exempel. Om man förlåter dem för de scener som känns alldeles väldigt väntade och inte försöker hitta alltför djupt allvar i "Gamer" så är det rentav rätt lätt att gilla det här röjiga skräpet.

Men varför folk envisas med att försöka hålla igång Ludacris skådiskarriär förstår jag verkligen inte...


FOTNOT
Som en av de oviktiga "genericons" som syns lite varstans hittar vi Troma-ikonen Lloyd Kaufman. Vilket inte jag utan min falkögda signifikanta andra var den som noterade...

© Anders Lindahl
2010-01-23

---

Tack till Noble Entertainment för recensionskopia

Originaltitel: Gamer
USA, 2009
Regi: Taylor/Neveldine
Med: Gerard Butler, Michael C. Hall, Alison Lohman, m.fl.

Genre: Action, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2009-09-04
Hemmabio: 2010-01-27
Teman: Livsfarliga sporter

Relaterat: Death Race 2000 (1975) The Running Man (1987)

Ingår i följande teman

Sök