Jurassic Park III (2001)
Rätt tänkt, men ofullständigt utfört
Äntligen en film som vet vad den vill, tänkte jag en bit in i "Jurassic Park III". En film som väljer en ton och håller den, i det här fallet tonen hos en enkel monstermatiné, typ de gamla grälla "Godzilla"-filmerna i technicolor från 60-talet. Sedan visade det sig att även JP3 lider av den moderna sjukan "film-velighet".
"Jurassic Park III" har klokt nog fört serien tillbaka till en bergig, djunglig ö och håller sig där, utan onödiga turer in till storstan. Det är inte samma ö som i ettan, utan "reserv-ön", där minst lika många och farliga genetiskt framodlade monster lever. Sam Neill luras att återvända som guide för ett rikt par som vill fira sin bröllopsdag på ett storslaget vis. Med sig har paret ett par tungt beväpnade lekoknektar, hemligheter och dolda planer. Med sig har Neill en paleontologi-elev, med dolda planer.
Det går åt skogen. Vapnen räcker inte långt, saker är inte vad de synes vara, dinosaurierna är hungriga, det blir spännande. Ja, det blir faktiskt ganska spännande. Några nya dinosaurier får vara med och leka, men det största hotet kommer från raptorerna från ettan, de ganska små men smarta rackarna, som rentav visar sig kunna prata med varandra. Simpelt och nervigt, med några ganska skojiga scener och några riktigt spännande. Jag log iallafall belåtet under scenen med de flygande dinosaurierna och de höga klipporna och ... ja, ni kommer nog förstå vad jag menar. Joe Johnston, som gjort en av 90-talets matinéigaste filmer, "Rocketeer", verkar ha rätt attityd när han tar över dinosauriernas tyglar efter Spielberg.
Men han följer inte planen fullt ut. Istället för att tänja på gränserna för det sannolika skulle han ha brakat rakt över dessa gränser och rusat ut i det charmigt omöjliga. Istället för att låta många repliker vara klyschigt melodramatiska skulle han nogsamt ha arbetat på att varje replik som inte uppfyllde dessa krav rensades bort. Istället för halvhjärtat skildrade relationsproblem skulle han ha ägnat tid åt ännu mer dinosaurier och spänning. Alla möjligheterna finns här: ILM har blivit ännu bättre på att få monster och skåpespelare att interagera, Stan Winston är tillbaka på plats med sina stora rörliga modeller och ön är fantastiskt cool. Det gäller bara att veta vad man har och inte har, och använda detta på bästa sätt, vilket tyvärr inte görs.
Det blir en tvåa av det hela. Mest för att finalen, där man förväntar sig; 1) något man aldrig sett förut, 2) fler dödsfall och 3) olidlig spänning, istället blir en ganska antiklimaktisk affär. Men också till stor del på grund av att Téa Leonis karaktär är så påfrestande och dum att man inte vill att hon ska överleva ens en minut på ön, vilket faktiskt förstör stämningen en hel del.
© Anders Lindahl
2001-08-22
Originaltitel: Jurassic Park III
USA, 2001
Regi: Joe Johnston
Med: Sam Neill, Trevor Morgan, William H. Macy, Téa Leoni, Alessandro Nivola, Michael Jeter, Laura Dern
Genre: Äventyr
Teman: Dinosaurier
Relaterat: Jurassic Park (1993)
Ingår i följande teman
