Avatar (2009)
En rätt så lyckad hype
Jag går sällan på bio numera. Max ett besök per år brukar det bli, och då passar man ju gärna på att se filmer med lite magnitud och hype intryckt i korsryggen.
3D på bio har jag faktiskt upplevt en gång tidigare, "Freddy´s dead" visades på Saga-biografen i Vetlanda i början av 1990-talet. Då var 3D-glasögonen gjorda av papper och bestyckade med två plastlinser av tunnplast, en röd och en blå. Numera är det gula linser med svart skalm i hårdplast som gäller, utvecklingen har sin gilla gång.
Eftersom "Avatar" måste tillhöra de mest hypade filmerna genom tiderna hade jag rätt stora förväntningar på mitt första "riktiga" 3D-biobesök. Och det är svårt att inte ryckas med. Framförallt är djupet i bilden imponerande, och hjärnan vänjer sig förvånansvärt kvickt - det är så här man vill uppleva bio framöver. Men hur bra är då "Avatar" enbart sedd som vanlig spelfilm?
Storyn är följande: På en avlägsen måne, Pandora, utvinns en rasande värdeful metall, trots att urinvånarna (Na´vi) protesterar. En marinsoldat, Jake Sully, får i uppdrag att försöka närma sig urinvånarna via en avatar - en blåkopia av en Na´vi som styrs av en människa. Till en början försöker Jake ta reda på strategiskt viktiga mål inför en eventuell invasion, men ju mer han beblandar sig med ursprungsbefolkningen, desto mer inser han att det han sysslar med är moraliskt förkastligt.
Efter en timme av filmen är det tämligen enkelt att räkna ut hur spektaklet slutar och vilka scener följer för att transportera oss dit. Men ändock sitter jag som klistrad! Jag vill veta mer om Na´vis och det helt fantastiska djurlivet på Pandora. Allt är övergudomligt vackert gjort, jag får enorma "Final fantasy"-vibbar, och jag ser helst att filmen, som varar i 2 timmar och 41 minuter, aldrig ska ta slut.
Man förstår att Cameron ville avvakta med Avatar p g a bristande teknik, minsta lilla grej som förstört illusionen av månen Pandora hade lämnat filmen i fritt fall och visat på storyns enkelhet. Tekniken lyfter filmen enormt mycket, vilket inte så ofta är fallet numera.
Sammanfattningsvis: Avatar är underhållning på hög nivå, med några enkla och övertydliga pekpinnar: Ge fan i att hugga ner och förstöra all skog, kapitalismen kan vara väldigt ond, kolonialism är skräp!
Bra film ska ses på bio, och det gäller i allra största synnerhet Avatar.
© Christer Johansson2010-01-12